Tema Bumma: Orterna

I denna den andra delen av Freerides bummarskola spaltar Johan Jonsson upp vilka orter som har lockat och lockar svenskar som gör säsong för det vita guldets skull.

Nu när du läst del ett av Freerides bummarguide, så har du förmodligen förstått att du inte kan spendera vintern på ett fabriksgolv eller i en skola. Rätt så. Men vart bör man åka? Det är en fråga vi nu i del två ska försöka hjälpa till att svara på.

Svenska är ett av de ”främmande” språk man hör mest av i Alperna och så har det varit länge. Sverige har alltid haft en stark bummarkultur. Ett av de vanligaste svaren är vårt generösa sociala skyddsnät, för nog är det fler än en säsongare som finansierat sina vintrar genom att stämpla eller gå på A-kassa. Det här är dock något undertecknad förhåller sig ilsket gentemot. Att stjäla av staten är fel.

I bummandets begynnelse var det oftast klassiska alporter som Chamonix och St Anton som gällde för svenskar, och så är det i mångt och mycket fortfarande. Men i och med att det är fler och fler som gör säsong, så blir självklart även fler och fler nya orter utforskade. För tio år sedan tror jag inte att det fanns en enda svensk säsongare i Engelberg. Idag är orten en av de mest omtalade. Hur kommer det sig? Förmodligen har den schweiziska puderhålan filmprojektet Free Radicals att tacka för mycket. De var de första att visade vilken potential orten hade. Så ligger det till med många orter. Ingen har hört talas om dem och sedan helt plötsligt kommer det en sekvens i en skidfilm från orten och så boom – en trend har skapats.

När du ska välja ort är det väldigt viktigt att veta vad du söker efter. Vill man åka park? Puder? Ha grym afterski? Gå på tur? Det finns en handfull orter som har i stort sett allt, fast i de flesta fallen vet även folk om detta och det resulterar i långa liftköer, höga priser och andra ting som kommer på köpet med popularitet.

Ett bra exempel på en ort som har allt är kanadensiska Whistler. Grym park och pipe, grym offpist man når från liften, grymt mycket att hika på om man vill det och även grymt bra fest. Baksidan av myntet är att ett liftkort och boende är allt annat än billigt i Whistler, att det på puderdagar är ruskiga köer i många liftar och att det på vissa håll florerar så mycket attityd att man baxnar. En del tycker att det är värt det, andra inte. Därför är det viktigt att tänka igenom vad man prioriterar innan vintern börjar.

Om man bara vill friåka och inte bryr sig speciellt mycket om parken finns det i Alperna ett näst intill oändligt antal orter att välja mellan. Om man även vill ha bra fest, så faller ganska många orter bort. Disentis är ett bra exempel. Det finns knappt afterski på orten, men vid min Gud, åkningen är fantastisk! En ort på andra sidan skalan är Badgastein som alltid varit en klassisk svenskort. Här kan man festa precis hur mycket man vill, på gott och ont. Åkningen är dock inte lika magnifik som i Disentis. Det som säsongarna i Badgastein dock ofta glömmer bort i sina spritångor, är att orten bitvis har riktigt bra åkning och att det bara är väldigt få som utnyttjar den. På det sättet kan det vara bra att åka till en ”festort”, även om man mest vill åka skidor. Bakfulla människor spårar sällan upp pudret…

Ibland kan det faktiskt vara bra att vara på en mindre populär ort, även om åkningen är lite sämre. Någon sa någon gång något i stil med att det bästa med Chamonix är att det är världen bästa skidort. Det sämsta är att alla vet om det. De puderdagar jag spenderat i Chamonix har till viss del varit grymma, för Chamonix har helt fantastisk åkning. Men orten har också helt antifantastiska liftköer och stämningen där kan på en puderdag vara riktigt rabiat och ibland på gränsen till hotfull.

Eftersom det inte är puder och solsken varje dag kan det vara bra att kunna sysselsätta sig med andra saker på de dåliga dagarna. Självklart finns det saker att hitta på i varje ort, men utbudet skiljer sig markant. En del orter är inte bara små alpbyar, utan mer som riktiga orter. Chamonix och Davos är två bra exempel. Där finns det mesta man behöver för att slå död på lite istid. Om man vill ha en ännu lite större stad i närheten så är Innsbruck ett väldigt bra alternativ. Det är Österrikes femte största stad med sina 140 000 invånare. Inom en timmes bilåkning från staden finns näst intill oändliga möjligheter till riktigt bra friåkning. Var det någon som sade att man inte kan äta kakan och ha den kvar?

På andra sidan av stadsskalan finns byar som tidigare nämnda Disentis och italienska Alagna. Det finns mycket bra åkning där, men nöjesutbudet är i allra högsta grad begränsat. Men, det finns många som verkligen bara vill åka skidor och för sådana personer är det ju egentligen bara en fördel om byn inte drar till sig fler folk än nödvändigt.

Att gå på tur är för många en stor del av skidåkandet och faktum är att man kan göra det på precis alla skidorter egentligen. Men utbudet är även här varierande, såklart. För den som gillar att göra lite mer seriösa turer, med inslag av klättring och kanske en övernattning här och där, är Chamonix meckat. Många kallar orten för skidalpinismens vagga, och platsen som nummer ett för skidalpinister har den alltjämt. Det märks inte minst när man äntrar en afterski nere i byn. Inte sällan får man akta sig så man inte råkar gå in i någon isyxa som hänger från en enorm ryggsäck. Ibland kan man undra vart alla dessa isyxtuffingar kommer från, för inte ser man dem på berget så ofta…

För att komma igång med turandet på en ort är det lättast att ta kontakt med någon guide eller duktig local först. De kan berätta vilka turer man kan gå, hur lång tid de tar, vilken utrustning man behöver och hur svåra de är. Att lyssna på de råd du får är väldigt viktigt! Svenskar har på vissa orter ett allt annat än guldkantat rykte och när man ser vissa saker som landsmän gör vill man bara gå och gömma sig. Att veta vad man ger sig ut på, vare sig det handlar om en tur på tre dagar eller ett åk på tre hundra meter, är A och O.

Jag tänkte skriva några rader om vilka orter som är snösäkra, men att göra det är egentligen lönlöst. Visst finns det många orter som ofta får mycket snö, men samma orter kan andra år vara helt värdelösa. Det finns inga garantier för att få en vinter med mycket puder, så är det bara. Vi kan ta förra vintern som exempel. Då var det många av mina vänner nere i Alperna som hade sina allra bästa puderdagar i början av december. Trots det kvarstår faktum – med ganska stor säkerhet kommer årets december inte att bli lika bra. Eller så blir den bättre. Man kan helt enkelt inte veta. Samma sak gäller för amerikaner och Engelberg. Jamie Pierre och en bunt till av de stora film- och fotoåkarna därifrån har varit helt magiska på att pricka in bra snöfall där, så de tror att det alltid är puder i Engelberg. Det är det inte, jag lovar. Precis lika lite där som någon annanstans. Men med lite sunt förnuft så förstår man att de orter som ligger på hög höjd självklart har större chans till bra snöförhållanden än de på lägre höjd. På de ”höga” orterna är säsongen längre också. Det enda jag kan skriva om egentligen är den känslan jag har i magen, och den känslan säger att man i Arlbergområdet ofta åker puder…

Att generalisera över månaderna är lika svårt som att generalisera över orterna, men om man måste göra det, så finns det ett par riktmärken att gå efter. November brukar inte vara någon månad bummare minns, och det finns förklaringar. December kan vara magiskt, men oftast har det inte hunnit bli någon ordentlig bas, så även om det kommer ett dump kan det vara mycket sten och hårt direkt under lössnön. Januari är också det lite halvosäkert. Nu börjar basen bli bättre, men januari hör ändå inte till någon av de snösäkraste månaderna. Februari tycker många om, och jag förstår varför. Det är fortfarande relativt kallt, vilket gör att även snön håller sig lätt och fin längre. Samtidigt brukar basen vid det här laget vara riktigt bra. Mars är för många den bästa månaden. Det beror på att basen oftast är som bäst, att solen börjar skina mer och mer men att snön ändå håller sig bra relativt länge. Nackdelen med februari och mars är att det oftast är de månaderna med mest folk i systemen. I april har många säsongare åkt hem till Sverige igen. Det är ganska dumt egentligen. Visst, solen har börjat ta på basen, och pudret är inte kallt lika länge. Men i april finns även andra saker. Eftersom vädret är varmare, så kan man ibland ha turen att få köra puder på dagen, för att på eftermiddagen ta en kall öl på afterskin, iförd shorts och linne. Det är inte helt pjåkigt det heller.

I Canada och USA stoltserar man gärna med ”the greatest snow on earth”, och helt fel kan man ju inte säga att de har. I Utah faller det ofta riktigt lätt snö. Om det är denna snö som är den bästa att åka i, ja, det är en helt annan fråga. Men för Nordamerika gäller generellt att säsongen börjar bli bra lite tidigare, men slutar även lite tidigare. Och vad det gäller snösäkerhet så finns det faktiskt en ort jag nästan kan lova att det kommer att snöa mycket i till vintern – Mt Baker. De gånger jag varit där har det varit helt magiskt, och det är liknande historier jag hört från många andra som varit där. Festprissar och sollapare bör dock se upp – Mt Baker är inget för er. Längre in i landet finns det många bra orter både i Kanada och USA. Nära Salt Lake City ligger Snowbird och Alta, som båda är klassiska bummarorter för amerikaner. I Kanada har Fernie alltid varit en klassiker för svenskar och på senare år har även Kicking Horse, Whitewater och Red Mountain blivit populärare.

Jag avslutar med några orter jag tycker att alla säsongare bör tänka över innan de bestämmer sig för vart de ska tillbringa vintern:

St Anton
Även det en klassiker. Ofta snösäkert och med alpernas kanske bästa party. Som på många andra ”festorter” så glömmer vissa vilken otrolig åkning som finns runt knuten. St Anton är bara ett av systemen, glöm inte det heller.

Whistler
Visst, Whistler är dyrt, men det finns en anledning. När de amerikanska skidtidningarna listar de bästa skidorterna i Nordamerika vinner nästan alltid Whistler. Varför? För att de ständigt är topp tre vad det gäller både friåkning, park, pipe och fest. Har du bra med pengar och klarar av att skratta åt attitydstinna coolingar – åk till Whistler.

Engelberg
Även om jag förmodligen får stryk för det här när jag flyttar ner till Engelberg igen, så kan jag inte hoppa över orten. Länge var det en doldis, men har nu blommat upp till en favorit. På gott för liftbolagets kassa, på ont för oss som åkte ospårat varje dag. Engelberg är ingen partyhåla, och åken blir spårade tio gånger så fort som för fem år sedan. Men det går ändå inte att sticka under stolen med att orten har riktigt bra offpist. Se upp för Yves Hüsler bara, för det är han som äger byn.

La Grave
Om du tycker om stora berg och struntar fullständigt i partyt.

Andermatt
Ungefär som La Grave.

Val Thoréns
Fransk klassiker med bra fest.

Davos
Stor by och inte mindre än fem stora system att åka i. Både magisk storabergs- och skogsåkning. En av Europas bästa piper finns även här.

Avoriaz
En av Alpernas bästa parker finns här.

Chamonix
Klassikern. Här finns allt och för dig som gillar stora berg så hittar du inga större med liftar på. Byn är relativt stor, vilket gör att man aldrig har tråkigt. Det kan vara på gott och ont då både en och annan bummare tagit sig ett glas för mycket här.

Badgastein
Festprissarnas favorit. Om du har alkoholismen i generna så är Badgastein kanske den sista orten i alperna jag rekommenderar. Om du däremot inte har det, men tycker att det är viktigt att kunna festa när du vill, då kanske det här är orten för dig. Glöm dock inte av att det finns bra åkning här också!

Så här skulle jag kunna fortsätta i alla evighet, men det har jag tyvärr inte tid med. Del två i bummarguiden i korthet: Tänk igenom vilken sorts åkning du prioriterar. Sök upp några orter som svarar mot dina önskemål. Prata med folk som åkt där eller gjort säsong där för att undersöka om orten är det du söker. Kändast är inte alltid bäst, för det kan vara roligare att köra 500 fallhöjd puder med 50 andra åkare, än att köra 1500 fallhöjd puder med 1500 andra.

Nere i Alperna har redan de första svenskarna blivit akuträddade ur en snöstorm, iförda gymnastikskor. Hallelujah! Snart är vintern här!

Text: Johan Jonsson