Test: Marker Duke PT 16

Är Marker Duke PT 16 den optimala hybridbindningen? Tech uppför och en riktigt rejäl alpin bindning nedför. Freeride har testat säsongens största nyhet under hela vintern och här är det efterlängtade omdömet!

Ända sedan det började tisslas och tasslas en bit före jul 2019 om att Marker skulle släppa en hybridbindning så har jag tålmodigt väntat in denna vinter. Och nu har jag äntligen fått testa värstingen på marknaden och ska därmed ge ett omfattande utlåtande. Men för att det här omdömet ska göra sig rättvist så är det av högsta vikt att förklara kortfattat vem jag är och varför valet föll på just Marker Duke PT 16.

Bakgrund:

2007 gjorde jag min första säsong och sedan dess så har jag åkt skidor regelbundet varje vinter. Mestadels i Sverige, men det har också blivit en del åk i Alperna och Norge, och det är framför allt friåkning som ligger mig närmast hjärtat även om jag har spenderat hundratals timmar i såväl pist, park och bland pucklar.

Redan under min första säsong i Åre på Svenska Skidlärarlinjen (idag Åre Skidlärarutbildning) konstaterade jag att halvdana bindningar inte är något för mig. Jag ägde då ett par begagnade Vist-bindningar (där DIN-skalan slutade vid 11) som låg utspridda i backen lika mycket som de satt fast under pjäxorna. Därefter kom jag över ett stycke Salomon-bindning som nästan fungerade lika dåligt. Trots högre DIN-skala så hade den ställbara framdelen svårt att hålla sig på plats och glappade i stort sett alltid.

Där och då lades nog grunden för mina värderingar när det kommer till bindningar; DIN-skalan ska gå till minst 14 och Salomon är inget att ha. Drygt tio år senare vet jag förstås att inget av dessa påståenden är sanna, men ni vet vad Cat Stevens sjunger ”The first cut is the deepest”.

Tids nog fick jag ett par Marker Jester 16 under fötterna och det var kärlek vid första ögonkastet. Något överdrivet kanske, bindningar är ju trots allt en ganska tråkig del av utrustningen egentligen. Men Jester 16 är helt klart den bindningen som jag har haft minst problem med.

Tiden går och för några år sedan väcktes mitt (och många andras) intresse för att gå uppför. Oftast blev det inte mer än några enstaka turer under vårvintern och då uteslutande på lånade eller hyrda grejer. Jag har använt allt från lätta tech-prylar till klassisk rambindning, jag har till och med gått med gamla Alpine-Trekkers i modern tid. Tids nog insåg jag att tiden är kommen för att inskaffa egna grejer, med den självklara kom såklart som ett brev på posten följdfrågan: Vilken bindning ska jag ha?

Rena tech-prylar uteslöts relativt snabbt. Jag litar inte tillräckligt på lättviktsgrejer och känslan utför är, i mina ögon, alltför olik en alpin utrustning. Rambindning föll också bort då jag inte gärna har en platta mellan pjäxa och skida. Att lyfta häldelen uppför känns inte heller så fräscht, när det finns alternativ med samma åkkänsla.

Kvar blev då Marker Kingpin och Salomon Shift. Men snacket gick ju, ni vet… strul, krångel och reklamationer. Personlig utveckling i all ära, men halvdana bindningar var fortfarande inget för mig.

Men då kommer räddaren i nöden: Marker Duke PT 16.

Det dröjer inte lång tid efter lanseringen innan jag har ett par egna hemma. Och målet är solklart, min topptursutrustning ska kännas så lik min alpina utrustning som möjligt och därmed är både skidor, pjäxor och bindning i princip identisk med min alpina utrustning, men med möjlighet att gå uppför.

Om bindningen:

Häldelen på Duke PT 16 bygger på samma typ av konstruktion som den klassiska modellen Jester och tidigare Duke-modeller från samma tillverkare har haft, så kallad Inter Pivot Heel. Den är byggd i ett skal av magnesium, är ISO-certifierad och har designats för att vara lättare att kliva i.

Tådelen är också märkt med ”Sole.ID” vilket i klartext betyder att bindningen är kompatibel med alla viktiga pjäxsulor på marknaden så som alpin (ISO 5355) touring (ISO 9523), där tex Gripwalk och Salomons gamla WTR ingår i den senare kategorin.

Med ett enkelt tryck på tådelen så förvandlas den alpina bindningen till en pin-techbindning, det vill säga en bindning som du kan gå uppför med hjälp av två små piggar som håller pjäxan på plats (kräver en pjäxa med tech-inserts). Detta sker antingen genom att tådelen helt tas av (och därmed förflyttar 300 gram per bindning till ryggsäcken) eller vinklas upp och låses fast. När du sätter fast tådelen igen så fäster den på fyra punkter per bindning.

I övrigt har Marker Duke PT 16 en 10 graders hälhöjare och en elasticitet på 30 millimeter på tådelen och 16 millimeter på häldelen. DIN-skalan går från 6 till 16 på denna bindning men finns också i en variant som startar på 4 och slutar på 12, Marker Duke PT 12, som är cirka 200 gram lättare och en tusenlapp billigare jämfört med den köttigare 16-varianten som detta test handlar om.

Specifikationer Marker Duke PT 16:

Vikt uppför: 1050 g (men 300 gram tådel får du lägga i ryggsäcken)
Vikt nedför: 1350 g
DIN: 6-16 (ISO-certifierad)
Elasticitet: 30 mm i tå / 16 mm i häl
Bromsbredder: 100 / 125 mm
Hälhöjare: Neutral och 10 grader
Ståhöjd: 24 mm
Kompatibla sulor: Alpina (ISO5355) Touring (9523)
Rekommenderat pris: 6299 kr.

Testet av Marker Duke PT 16 i videoformat

Omdöme:

Okej, låt oss nu äntligen börja själva utvärderingen av bindningen som uteslutande har testats i Sverige, och då framför allt i Funäsfjällen och Åre.

Det första jag reagerar på när jag lyfter skidor och bindning från marken är att hela paketet måste väga mer än mina ordinarie skidor?

Och det stämmer. Trots att både skidor och pjäxor är lättare så väger Duke PT 16 totalt ungefär 600 gram mer än Jester 16, vilket gör att min topptursutrustning blir tyngre än min ordinarie utrustning.

Detta är ju förstås ingen nyhet för den pålästa konsumenten. Men det är ändå värt att nämna, då det för många anses självklart att en topptursutrustning är lättare än en alpin utrustning, vilket alltså inte är fallet denna gång.

Den extra vikten märker jag dock mest av när jag lyfter i och ur skidorna från takboxen. Väl i skidbacken så är det ingenting som stör mig, även om bindningen inte känns riktigt lika smidig och rapp som idealet, Marker Jester.

Likheten mellan Marker Jester 16 och Marker Duke PT 16 är förövrigt slående och när jag stampar i bindningen känns den minst lika rejäl. Detta är visserligen bara en känsla, men det kan vara gott nog.

Nog talat om Jester. En mer intressant jämförelse är ju egentligen hur denna hybridbindning står sig mot Salomon Shift, som idag är den enda faktiska konkurrenten. I ärlighetens namn så är inte jag den som har använt Salomons hybridbindning allra mest, men jag har åtminstone haft bindningen under fötterna några gånger.

Men det spelar egentligen ingen roll. Det räcker med att känna på båda bindningarna för att förstå skillnaden. Shift är lätt och plastig och Duke PT är tung och robust. Svårare än så är det inte.

Dags att nörda in sig litegrann. En mer komplex detalj att påpeka är AFD-plattan (Anti Friction Device) på dessa bindningar. När jag använder en Shift-bindning så är åtminstone jag tvungen att skruva upp glid-plattan så mycket att den nästan står på högkant för att bindningen inte ska glappa. Detta slipper jag med Duke PT och även om jag personligen inte har haft några problem med Shift så känns det bättre att ha AFD-plattan i ett någorlunda horisontellt läge. Det ska dock tilläggas att denna platta också går att justeras i höjd även på Marker Duke PT.

Väl i backen så känns Marker Duke PT exakt som en alpin bindning nedför och jag har inte stött på några problem alls. Då ska det tilläggas att jag åkt den väldigt mycket utför i allt från is till slask under den gångna säsongen.

Uppför då. Det är nu det börjar bli intressant på riktigt. Här går det att välja om du ska ta av framdelen på bindningen och därmed flytta 300 gram per skida till ryggsäcken eller om du går med hela bindningen på.

Jag har föredragit det sistnämnda då det ofta varit riktigt kylslaget under de toppturer som jag har genomfört. Att skifta från alpin till tech samtidigt som framdelen av bindningen får sitta kvar fungerar väldigt smidigt och går enkelt att genomföra med skidhandskarna på.

Tyvärr drabbades jag av en knäskada under slutet av våren och tvingades därmed ställa in båda skidåkning och toppturer i slutet av säsongen vilket resulterade i att jag inte hann testa den avtagbara funktionen i praktiken så mycket som jag hade önskat.

Men jag kan med säkerhet ändå säga att den transformationen också fungerar smidigare än vad man kan tro och jag har inte hört någon som haft problem, med exempelvis snö och is som fastnar, på den avtagbara delen. Dock kvarstår det faktum att så fort du tar av framdelen så finns givetvis alltid en risk att du tappar den eller att du klämmer dig när du sätter fast den igen.

Men det finns några skavanker även med Marker Duke PT 16. Det uteslutande problemet som jag uppfattat (utan att ha drabbats av det själv) är att den svarta armen/piggen, som trycks ned för att få fram tech-delen, tydligen har gått av för vissa användare. Vad jag förstår så reklameras då bindningen med enkelhet och till nästa upplaga Marker Duke PT lär denna funktion ha förbättrats och förstärkts.

Personligen tycker jag nog att funktionen med en avtagbar tådel känns lite som en nödlösning för att kunna bräcka Salomon när det kommer till vikt och jag hoppas att Marker lanserar en hybridbindning i ett stycke inom en överskådlig framtid.

Sammanfattning:

Att Marker Duke PT 16 är en bra bindning råder det inga tvivel om. Den är robust och rejäl och fungerar uppenbarligen utan nämnvärda problem för de allra flesta. Frågan att ställa sig är istället vad du kräver av en bindning? För mig, som i allra högsta grad prioriterar åkningen utför, så kändes detta som det absolut bästa alternativet. Men med facit i hand så kanske en Duke PT 12 hade räckt? Jag kör inte lika stort som för tio år sedan och tycker att PT 16 är i det klumpigaste laget.

Har du spanat och har koll på vad CAST och Daymaker Touring är för något så skulle jag gissa att Marker Duke PT 16 uppfyller dina krav och är ett relevant alternativ. Vill du att det ska vara riktigt lätt så har du troligtvis slutat läsa för längesedan.

För er som vill hitta den gyllene medelvägen – mitt emellan lätt och robust – så är nog faktiskt Salomon Shift 13 eller Marker Duke PT 12 ett bättre alternativ. Fundera på vad du är ute efter. Marker Duke PT 16 är i slutändan ett riktigt kraftpaket med allt vad det innebär!

Vem är jag som testat bindningen?

Namn: Petter Elfsberg
Ålder: 33 år
Längd: 187 centimeter
Vikt: Cirka 80 kilo
Bakgrund: Utbildad skidlärare (Steg 4) och har arbetat flera år som skidlärare samt professionellt som tränare på skidgymnasium (slopestyle och puckel).
Övrigt: Är ingen inbiten toppturare än, men har likt många andra förstått charmen med att gå uppför på senare år.

Text: Petter Elfsberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
7 kommentarer Kommentera   Läs alla kommentarer (7)