Test: Salomon Shift bindning

Salomon S/LAB Shift MNC 13 eller Atomic Shift MNC 13 som den också heter, släpps till allmänheten den första september i år, 2018. Den lanserades i början av december 2017 med en stor mängd marknadsföring. Förväntningarna är därför höga. Vi har fått testa den redan nu.

Cody Townsend på Salomons internationella team säger i en intervju att arbetsnamnet på Shift under en tid var The Holy Grail. För många av oss stämmer det. Att kunna tura upp med samma effektivitet som en vanlig techbindning, och åka ner med samma känsla och säkerhet som en alpinbindning. Hashtaggen i lanseringen av den nya hybridbindningen blev sedan logiskt nog #holyshift.

Det är ju exakt den kombinationen som många tillverkare har försökt åstadkomma de senaste 5 fem åren. Det ouppnåeliga. Kompromissen utan kompromiss. BAM har haft sin intressanta prototyp Pinding under flera år, men bindningen har inte serietillverkats och kommit ut kommersiellt på marknaden.

Nu har Salomon-Atomic hunnit före. Det är också denna kombination – tech uppför, alpint utför – som många av oss friåkare suktat efter länge. Nu hävdar Salomon-Atomic, de två varumärkena har samma ägare Amers Sports, att de med nya bindningen Shift åstadkommit just detta. Men bortom marknadsföring och allt annat uppsnack: Hur bra är bindningen egentligen? Vi har testat den.

”Något liknande som Shift har inte funnits förut. Jag är imponerad. Jag kan räkna till minst tio vänner och bekanta jag skulle rekommendera Shift till direkt.”

Funktion

Bindningen är oerhört komplex, men ändå ganska lätt att förklara. Kort sagt är det en vanlig bindning, som dessutom går att tura med. Det är inte en tech-bindning, utan snarare en hybrid.

Utför är det en vanlig alpin bindning, jämförbar med vilken annan bindning som helst egentligen. DIN-skalan går från 6 till 13, och häldelen är ställbar 30 mm på längden.

Uppför fungerar den som en techbindning. Man lyfter inga delar av bindningen, är låst i tån och rotationspunkten är techinsertsen i pjäxan. Detta gör Shift redan på pappret i princip till den slutgiltiga rambindingsdödaren, mer om det senare i artikeln.

Tådel

I princip all innovation och funktion sitter i tådelen. Den består av en AFD (Anti Friction Device), två vingar med pins (tech-piggar), en ”sockerbit” mellan vingarna, en spak som styr vingarna, och ett bindningshus med en stor fjäder.

Sockerbiten bildar tillsammans med vingarna den läpp som tån på pjäxan går in under, i åkläge. För att ändra till gåläge dras sockerbiten bak och ned, och vingarna fälls ut. Sen måste spaken tryckas ner för att man ska få in pjäxan mellan pinsen. När det sitter som det ska låser man vingarna genom att dra spaken uppåt.

För att växla tillbaka behöver man först trycka ner spaken och ta ur pjäxan. Därefter klämmer man ihop vingarna och sockerbiten åker upp. Den förs framåt och spaken nedåt, och när de är låsta på plats är det bara att klicka i igen.

Som hos andra alpina bindningar har Shifts tådel elasticitet i sidled. 47 mm faktiskt. Det är att jämföras med till säsongen 2017/2018 nya Fritschi Tectons 13 mm, som är bäst i klassen av tech-hybrider (test av Tecton läser du här). Det är två helt olika bindningar, men att jämföra gör att man kan förstå poängen med att inte använda pins på vägen ned.

Häldelen

Den bakre delen av Shift ser ut och fungerar som i princip vilken annan bindning som helst. Den har förspänning som är enkel att ställa in, och elasticitet i höjdled. Inga roterande delar. Det som är speciellt med Shifts häldel är att ingenting ska skjutas bakåt när man växlar till gåläge. Eftersom man då sitter fast i pins som är placerade framför den vanliga läppen i åkläget, hamnar pjäxan framför häldelen utan att man behöver göra något. Hälhöjare och lägesväxlare sitter istället i skistoppern. En bygel klickas ner för att låsa stoppern, och en annan bygel fälls upp och blir hälhöjare. Det låga läget ska vara cirka två graders vinkel, och det höga cirka tio. Skistoppern är utbytbar, vilket är en stort plus i min bok.

Skruvar och inställningar

Shift har tillägget MNC, vilket på Salomon-språk står för Mulit Norm Certified. Det betyder att bindningen är testad av TÜV enligt ett certifikat från DIN, för att fungera med de standardiserade pjäxsulor som finns idag. De fungerar vanliga alpinsulor (DIN ISO 5355), WTR och touringsulor (DIN ISO 9523, här ingår GripWalk). De är inte certifierade för att åkas med barnpjäxor (om någon yngling nu planerat det…) eller med diverse gummisulor utan normer, som till exempel Dynafit TLT5-6-7 (inga Dynafitpjäxor har certifierade sulor, men mer om det i en annan artikel) eller Arc’teryx Procline. För att fungera med dessa olika normer, behöver höjden mellan AFD:n, eller pedalen som jag kallar den, och läppen i tådelen kunna justeras. Det görs med en skruv på pedalens sida, och är relativt enkelt att förstå.

Jag får guidning av Salomon-Atmoic när jag ska ställa in bindningen efter mina pjäxor. Inga konstigheter där. Skruvarna är av bra kvalitet, och de som kan behövas ändras ute på tur, AFD:n och DIN-skruvarna, går att justera med mer än bara rätt stjärnmejsel.

Jag har inte monterat bindningen och skida själv, då det bara finns en monteringsmall för Shift i Sverige just nu, på Amer sports huvudkontor i Borås. De insisterade att jag inte monterade med pappersmall, så jag vet därför inte riktigt hur lätt eller svår den var att få fast på skidan. Dock spelade Freeride in ett unboxing–klipp på när Salomon själv monterar den, där man får en ganska bra bild av hur det går till, unboxingfilmen ser du här.

Testförhållanden

”Det har varierat från packat puder och greppig pist, till dryga 40 cm fluffigt puder. Jag har legat på skär i hög fart, köttat i uppkört och tagit några varv i parken. Jag har hoppat lite pillows och spårat uppför i väldigt djup snö. Inga tjuvsläpp.”

Jag testar Shift i mina hemmafjäll, Hemavan-Tärnaby. Förhållandena har varit nästan för bra för ett rättvist test, och jag inte åkt någon is alls. Det har varierat från packat puder och greppig pist, till dryga 40 cm fluffigt puder. Jag har legat på skär i hög fart, köttat i uppkört och tagit några varv i parken. Jag har hoppat lite pillows och spårat uppför i väldigt djup snö. Temperaturen pendlat mellan plusgrader och -25.

Eftersom Salomon ville montera själva, så kom bindningen med en tillhörande skida. Det var ett par från Atomic som även dom släpps nästa höst. 100 mm i midjan och en lekfull all mountain skulle jag säga. En frontsidsskida med parkpotenital. De var 188 långa, kanske i längsta laget för mig, och jag hade nog monterat lite framför rekommenderat om jag fått bestämma själv. Men det var ju bindningen som var huvudperson, inte skidan.

Att testa en bindning

Det är lite klurigt, det här med bindningstester. Jag har prövat hur de fungerar att åka och tura med, men jag har inte riktigt testat den. Inte på de sättet en bindning kanske bör testas i alla fall. Jag har inte provocerat en krasch och satt knän på spel för att pröva om de löser ut eller inte. Men även om det aldrig händer, måste det ju gå att lita på att utlösningen fungerar. Och det går inte riktigt att testa. Inte på riktigt. Det går att sparka på pjäxan, trycka hit och dit och så vidare, men att testa en bindning i praktiken gör man inte. Det krävs år av verklig åkning och verkliga, oprovocerade krascher för att ta reda på om det fungerar. Det har jag inte haft möjlighet till.

Åka

Premissen är att den ska fungera som en vanlig alpinbindning. Klicka i och kör. Så är det verkligen också. Bindningarna försvinner i åkningen, vilket är precis som det ska vara tycker jag. Kraftöverföringen är väldigt direkt, och elasticiteten dämpar precis som det ska, utan att det egentligen märks. Det är verkligen bara att åka och inte tänka mer på det.

”Premissen är att Shift ska fungera som en vanlig alpinbindning. Klicka i och kör. Så är det verkligen också.”

Shift har egentligen under testandet bara löst ut en gång, och det var när jag skulle göra en nosebutter. Jag har kört med dom inställda på 9, vilket är det jag brukar ha i normala fall. Jag har inte haft några tjuvsläpp, och jag har som sagt inte provocerat fram någon krash för att testa om de löser ut eller inte. Jag har dock dundrat på ganska rejält i stökig pist, och kört en del uppkörd stelnad offpist också.

Åkkänslan är som sagt bra. Där jag känner störst skillnad mot till exempel Dynafit Beast och Fritschi Tecton, eller för den delen Marker Duke eller Salomon Guardian, är faktiskt i parken. Jag är liksom inte orolig. Det glappar och hoppar inte, och inga skidor flyger av när man drar en stressad 360.

Tura

Shift är den tyngsta bindningen jag har turat med på länge. Beast 16 vägde lite mer, och känslan är liknande. Det är stor skillnad från de Superlite 2.0 jag annars turar mest på, men störst är skillnaden om man jämför med en rambindning. Shift är då oändligt mycket lättare och smidigare. Den bygger mindre is och har bättre hälhöjare. Just hälhöjaren tycker jag är fantastiska. Det behövs inte mer än en som är ungefär 10 grader. Det är riktigt enkelt att fälla upp och ner, och känns väldigt stabilt.

Namnet Shift anspelar ju på skiftet mellan alpin bindning och turbindning, och där kan jag vara ganska kräsen. Jag vill helst att det ska gå att göra utan att ta av sig skidan, och med endast staven. Här behöver skidan åka av varje gång, och man behöver använda händerna för att klicka i och hur skistopperlåset, och även för att dra fram och upp sockerbiten mellan vingarna. Det är dock helt omöjligt för mig att komma på en lösning där man inte skulle behöva ta av sig skidorna, så jag antar att det är ett nödvändigt ont.

Sammanfattning

Marker Kingpin och Fritschi Tecton har kallats tech-hybrider. Salomon och Atomic Shift MNC 13 är rimligen en alpin-hybrid då. Den är oavsett vad man väljer att kalla den, i en helt egen kategori. Något liknande har inte funnits förut.

”Jag tror att Shift är den nya grejen. I butik kommer den gå att sälja in till alla som funderat på en rambindning, och till alla som funderat på Kingpin, utan att vara så noga med vikten.”

Jag är imponerad. Jag kan räkna till minst 10 vänner och bekanta jag skulle rekommendera denna till direkt. Folk som i dagsläget kör på rambindingar eller Kingpin. Hur Shiften håller över tid återstår att se, men min kvalificerade gissning är bättre än just rambidningar och Kingpin. Shift byggde inte is någonstans och har inga delar som känns speciellt utsatta.

Jag tror att Shift är den nya grejen. I butik kommer den gå att sälja in till alla som funderat på en rambindning, och till alla som funderat på Kingpin, utan att vara så noga med vikten. Poängen är att den inte bara fungerar som en alpin bindning, utan faktiskt är en alpin bindning, och det är ett tungt säljargument. De 47 mm elasticitet i tådelen som Shift har kontra de 13 mm som Tecton har, är siffror som faktiskt kan rädda ett ligament i ett knä, eller rädda ett åk från tjuvsläpp.

Jag kommer inte sluta att åka techbindningar, jag gör det cirka 90 av 100 dagar, men jag kommer ta mig en seriös funderare innan jag beställer något nytt till ett par allroundskidor.

Betyg (skala 1-100 höjdmeter)

Åkkänsla: 100
Användarvänlighet: 75 (50 för växling och 100 i åkläge)
Vikt kontra prestanda: 90
Inställning och montering: 75 (endast inställning)
Design: 65
Utlösningsprecision: 95 (ej testat)

Totalt 500 höjdmeter av 600

Fakta Salomon S/LAB Shift MNC 13 eller Atomic Shift MNC 13

Vikt: 885 gram
Ståhöjd: 21 mm
DIN-skala: 6-13
Elasticitet: Tå sidled 47 mm, häl 9 mm höjdled
Hälhöjare: 2° och 10°
Tillgängliga stopperbredder: 90, 100, 110, 120 mm
Pris: cirka 5000 kr
Släpps: september 2018

Vad tycker du om Salomon Shift?
Text: Gustav Corin
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer