Test: friåkningsbindningen Fritschi Tecton 12

Den snabbast växande gruppen skidåkare är de som går på tur. I takt med att fler går på tur, går utveckling på utrustningssidan också framåt i rasande fart. Schweiziska Fritschi är den senaste tillverkaren att släppa en helt ny lite robustare turbindning till säsongen 2017/2018. Tecton 12 heter bindningen och vi har testat den.

Akt 1 – bakgrund

Dynafit lanserade den första bindningen med low-techsystemet redan år 1983. De hade flera olika patent som systemet byggde på, vilka alla gick ut runt år 2010-11. När patenten släpptes hände saker. Även andra märken kunde då sälja bindningar med samma system. Dessutom började lite mer rejäla turbindningar att utvecklas. Dynafit var snabba ut med sin Beast till säsongen 2013/2014 och Marker fick fram sin Kingpin till säsongen 2014/2015.

Notering angående ”tech”: Jag skriver tech eller techbindning, men det kallas också low-tech, pin-tech eller TLT. Low-tech var Dynafits svar på High-tech, tanken var att skala av vikt och få en så nätt bindning som möjligt. Hur som helts, systemet bygger, väldigt förenklat, på piggar i bindningen som passar i hål i pjäxan.

En techbinding har generellt elasticitet i häldelen, och en i princip stum tådel. Undantagen är just Fritschis Vipec och nu Tecton, men elasticitet i tådelen också. Dynafit har två nuvarande modeller med roterande tådelar: Rotation och Radical ST/FT 2.0. Dessa har dock ingen elasticitet i tådelen, utan bara rörelse för att hjälpa till med den funktionen i häldelen.

”Att den har en alpin häl har sänkt det mentala avståndet som många skidåkare har haft till techbindningar.”

Techbindningar hade historiskt sett varit till för de som turar många höjdmeter och antingen åker branta håriga åk långsamt, eller härliga puderåk utan klippor eller straightlines. Men så är det inte längre. När Dynafit Beast kom, och vi fick se klipp av hur Eric Hjorleifsson fullkomligt slaktade utan att ha låst tådelen, eller när det ryktades om att Per Jonsson gjort en backflip utför Gruvan med Kingpins, kändes det som att ny värld öppnades.

”När Dynafit Beast kom år 2013, och vi fick se klipp av hur Eric Hjorleifsson fullkomligt slaktade utan att ha låst tådelen, eller när det ryktades om att Per Jonsson år 2015 gjort en backflip utför Gruvan med Kingpins, kändes det som att ny värld öppnades.”

Men Dynafit och Marker var inte ensamma om att släppa nya techbindningar av det lite rejälare slaget. Schweiziska Fritschi släppte sin bindning ”Vipec” redan säsongen 2013/2014. Med elasticitet i tådelen och väldigt lättanvänd häldel, var det en stark och välkommen konkurrent till Dynafit, som tidigare hade monopol på den här typen av bindningar. Den första Vipec som kom ut, var en väldigt bra idé som inte var lika bra genomförd. Den är uppdaterad sedan dess, och jag kan konstatera att den numera är en bra idé ordentligt utförd. Idag, december 2017, heter bindningen ”Vipec Evo 12”. Den nya Tecton 12 är på flera sätt är en påbyggnad av Vipec, samma tådel men en helt ny häldel. 

”Fritschi lanserar utmanare till Kingpin” och liknande rubriker publicerades av olika skidmedia i dagarna runt ISPO-mässan i början av år 2017. Förväntningarna är höga. Tech-tå och alpin häl har ju visat sig vara ett framgångsrecept utan dess like. Marker har sålt drivor av Kingpin, och den har på många sätt varit en revolutionerande bindning. Att den har en alpin häl har sänkt det mentala avståndet som många skidåkare har haft till techbindningar. På ett sätt har den bidragit till att fler har funnit intresset och glädjen i att tura, och gör det i ett lite högre tempo. Tröskeln till hudspåren är lägre.

 


Akt 2 – Test av Tecton 12

”För min del är Tecton det som Kingpin ville och borde ha varit, och som många fortfarande tror att den är.”

”En utvecklad Tecton kommer antagligen att vara en bra rekommendation för de allra flesta som letar efter en turbindning att ha överallt, men den här första versionen känns inte lika given.”

 

FAKTA Fritsch Tecton 12

Vikt: 550 gram exkl skistoppers enligt Fritschi
Pris: ca 6000 kr
Bindningssystem: Tech-hybrid (tech-tå, alpin häl).
Uppmätt ståhöjd: 22,5 mm
Utlösningsvärde: 5-12
Skistopperbredder: 90, 100, 110 & 120 mm

En jämförelsetabell mellan fem lite rejälare tech-bindingar ser du längst ned i artikeln.

Tådel – rör sig i sidled (horisontell elasticitet)

Tecton använder samma tådel som Vipec. Med sin ställbara horisontella elasticitet är tådelen unik bland techbindningar. Skalan går från 5 till 12, och det handlar om 13 mm rörelse i sidled vad gäller elasticitet, det vill säga förmågan att ta upp kraft utan att direkt lösta ut.

Häldel – alpin med rörelse i höjdled

Häldelen är på också unik på många sätt. Den har det välbekanta och trygga ljudet från när man stampar ner i traditionell alpinbindning. Den vertikala elasticiteten är 9 mm, likt många alpina bindningar. Det finns två skenor av plast som passar in i techinsertsen i hälen på pjäxan. De här två skenorna är mycket intressanta, men det är lite klurigt att förstå exakt vad de gör. Intrycket är att det inte ska förkomma någon rotation eller rörelse i det horisontella ledet alls. Tillverkarens förklaring är att utlösningsfunktionen ska fungera på samma sätt som hos en vanlig alpinbindning, dvs med med horisontell – sidled – elasticitet i tådelen, istället för i häldelen.  Häldelen är istället designad för att hålla pjäxan så fast som möjligt i sidled, men de små rotationer som blir av 13 mm elasticitet i tån ska den samtidigt klara av. Precis som de flesta alpina bindningar är byggda för att klara av den elasticitet de har i tån, utan att hälen rör sig något i sidled.

Här passar det bra att beskriva den stora skillnaden i utlösningsfunktion mot Marker Kingpin: Tecton har horisontell elasticitet i tådelen, och vertikal elasticitet i häldelen, som en alpin bindning. Kingpin har både horistontell och vertikal elasticitet i häldelen, som en techbindning.

Skillnaden mellan en alpin häldel, som Tecton och Kingpin har, och en vanlig tech-häldelel, som till exempel Vipec har, är att elasticiteten är större och mer pålitlig. Den vertikala elasticiteten hos alla vanliga techbindningar bygger på att piggarna flexar i hålen på pjäxan. Det blir därför väldigt mycket mindre och svårare att få exakt, än hos en alpin häldel där en noggrant utvald fjäder gör jobbet.

Testförhållanden

Jag utför Tectontestet på mina Extrem Opinion 108 i 186 centimeters längd, ett par skidor jag tycker om och har åkt och turat mycket på. De var tidigare monterade med Dynafit Beast 16, som inte riktigt går att jämföra med Tecton. Dynafit Beast 16 är tyngre, robustare och rejälare och kanske den turbidning som är i andra änden av samma segment. Mer jämförbara bindingar som jag har provat är Dynafit FT 2.0, G3 iON 12 och Marker Kingpin 13. Den bindning jag går mest med är Dynafit Superlite 12 2.0, som sitter på ett par Extrem Opinion 98 Carbon.

Det blir ingen superlätt kombination, men betydligt lättare än med Beast 16. Testet utförs i mina hemmafjäll, Hemavan-Tärnaby. Förhållanden varierade mellan fint kallpuder, sten och mossa, och även försäsongspist. Jag har även kört några rails (pvc-rör) och lite småhopp.

Både positivt och negativt

Till att börja med är smidigheten i övergången mellan gåläge och åkläge det jag gillar allra mest. Det går fort, fungerar alltid, och det går att göra med staven. Ett tryck med staven på häldelen, och ett på tådelen, och man kan klicka ner hälen i åkläge och är redo att köra iväg. Det går även att lyfta upp häldelen i gåläge från åkläget, något som inte är så vanligt hos turbindningar. Väldigt bra konstruktion och design där.

”Till att börja med är smidigheten i övergången mellan gåläge och åkläge det jag gillar allra mest. ”

När man går är det lätt att ta upp och ner hälhöjarna, där det är den lägre jag använder mest. Det platta läget fungerar bra för de flesta svagare lutningar. Jag tror att vissa skulle hävda att första hälhöjaren är lite väl hög, men jag tycker att den är helt okej. Det högsta läget är såpass högt att stighudarna slirade när det var funktionellt.

Varför bara till 12?

Jag har upptäckt en del saker jag tycker mindre om, eller inte förstår mig på. Till att börja med så undrar jag varför Fritschi gjorde en bindning som bara går till 12? Vipec finns ju redan, och den går till 12. Med en skala som går till 14 hade den nog bara på siffrorna vunnit kunder från Kingpin och andra konkurrenter. Från tillverkaren Fritschi förklarar man detta med att det är ”den bästa balansen mellan vikt, pris och kraft.”  Vidare anger man att skillnaden mellan Tecton, och konkurrerande bindningar är att ”Tecton går till 12 på riktigt”. För att underbygga detta argument anges att en tech-bindning med högre toppvärde än 12 fortfarande kan tjuvsläppa på grund av en fast tå och dålig vertikal elasticitet i häldelen. Fritschi menar att med elasticitet i båda leden – sidleds 13 mm i tådelen och 9 mm höjdled i häl – så kommer Tecton 12 att svälja slag och ojämnheter, istället för att studsa upp och eventuellt lösa ut. Fritschi hävdar att man idag är ensam om att ha en techbindning som fungerar som Tecton är när det kommer till elasticiteten. 

Plast och mjuk metall

” Skruvhuvudet är av vad man skulle kunna kalla engångskvalitet.”

Demobindningen jag har fått låna ser helt oanvänd ut, förutom skruven man justerar utlösningsvärdet med. På båda bindningarna är den nästan helt utsliten. Skruvhuvudet är av vad man skulle kunna kalla engångskvalitet. De blir således mos när man använder en skruvmejsel som inte är exakt rätt. Jag tycker man ska kunna justera en turbindning med en platt metallbit, för man har oftast inte med sig en Pozidrive nr 3 ut på tur. Från Fritschis sida anger man att ”med rätt verktyg ska det inte vara några problem.” Man utesluter dock inte att en hårdare skruv kan vara en uppdatering till kommande modeller.   

Även skruvhuvudet som justerar förspänningen med är av riktigt kass kvalitet. Men förhoppningsvis blir det alltså bättre. Pozi 3 är kanske den vanligaste storleken på skruvar till bindningar, så helt ologiskt är det dock inte.

En annan sak som är irriterande angående skruvarna, är placeringen för skruven som justerar tådelen. Den sitter längst bak på den ganska långa tådelen, vilket gjorde att jag var tvungen att fixa fram ett specialverktyg för att kunna skruva i vinkel. En vanlig mejsel fick helt enkelt inte plats, och minimejsel var för tjock, då skruven sitter väldigt nära skidan.

 

Samma hålbild

En sak de gjort väldigt bra, och som jag önskar att alla andra bindningstillverkare tog efter, är att skruvarna sitter på samma ställen på Tecton som de gör på Vipec. Logisk och briljant. Det går alltså att byta upp sig från Vipec utan att behöva lämna in skidorna till en butik som har mall, och butikerna behöver inte heller köpa nya, dyra mallar. Mallar till bindningar är generellt ett problem, då det finns alldeles för många, de är alldeles för dyra, och de är svåra att förvara.

”Den sämsta egenskapen jag upptäckt är, utan tvekan, hur mycket pjäxan kan röra sig i sidled när man går.”

Den sämsta egenskapen jag upptäckt är, utan tvekan, hur mycket pjäxan kan röra sig i sidled när man går.

Hälen på pjäxan kan röra sig ca en till två centimeter i sidled (sulmått 291mm) utan särskilt mycket kraft. Ingen techbindning klarar av att hålla pjäxan helt still med lös häl, men några få millimeter rörelse i sidled märker man inte av. Jag märkte av det här. Jag trampade helt enkelt snett.

Detta är inget som andra testare verkar ha upplevt, åtminstone inte i de tester jag har läst, så jag kontaktade Fritschi för att höra vad de hade att säga om detta. Tillverkaren svarade på detta och en rörelse på bara 3-4 mm åt vardera sida är vad man godtar i sina egna test, vilket är på samma nivå som konkurrenterna. Den rörelse som jag har upplevt är inte acceptabel meddelar Fritschi, en tänkbar anledning är de olika typer av inserts och pjäxor som finns på marknaden. Alla inserts ser inte likadana ut, och alla är heller inte placerade likadant på pjäxan. Det finns ingen norm kring detta, och därför blir det ett problem. Fritschi har försökt lösa detta genom möjligheten att justera bredden på pinsen på Tecton. Men att få detta rätt är dock ganska klurigt, och det är väldigt små marginaler. Från Fritschi säger man att justeringen ska göras av en tekniker som fått noggranna instruktioner kring hur det ska vara. Fritschi är knappast ensamma om detta problem med så många olika pjäxor och inserts, utan någon gemensam norm.

Andra småsaker som jag kan störa mig på är till exempel att det är väldigt svårt för tådelen att stanna kvar i öppet läge. Den studsar helst upp till SKI igen. Det har även hänt flera gånger att den åkt upp till WALK under ett åk, och det behöver Fritschi göra något åt. Tecton har den ovanliga funktionen att den inte är 100% låst i gåläget, för att den ska kunna lösa ut om man fastnade i en lavin till exempel. Men det är verkligen ingen ursäkt för att klyvarbommen till lägesväljare hoppar upp under åkning.

Bra åkkänsla

Kraftöverföringen är riktigt bra. Den känns precis lika stabil som andra bindningar utan glapp. Trots den något höga ståhöjden känns underlaget och skidan, precis som det ska. Jag körde bindingarna på 9, för att det är siffran jag har kommit fram till funkar för mig. Med rätt inställd förspänning och en bindning som går mellan 5 och 12, så borde 9 vara helt perfekt för mig. Jag åkte rakt in i en sten med ena skidan en gång (#preseason), och skidan löste ut, precis som den skulle.

Jag upplevde inga tjuvsläpp i ganska ojämn pist, och jag kunde ramla och göra snabba snurrar på de små hoppen som jag haft tillgång till. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att testa någon tung landning efter en större flygtur, men det känns som att den ska klara det helt okej också. Det jag inte kunde göra med en nia på skalan var nosebutters. När jag provade löste ena skidan ut och på en andra lossnade hälen, och tån gick återigen upp i gåläge. Kanske är en nosebutter på hårt underlag precis på gränsen av Tectons användningsområde, men jag känner mig ändå lite tveksam till sättet den hanterade det på.

Som jag nämt tidigare är det svårt att ställa bindningen rätt. Men det gäller alla bindningar. Saken är den att i testerna för hur DIN ISO 13992 (alpine touring norm) och DIN ISO 7881 (DIN-skalan) är utformade, tillåts ganska mycket variation. En nia på en bindning kan vara lika mycket som en dryg tia på en annan binding, eller en knapp åtta på en tredje. Inte lätt alltså. Fritschi rekommenderar starkt att Tecton ställs lägre än traditionella techbindningar eller Kingpin, i alla fall om man vanligtvis skruvar upp dem mer än en alpinbindning. De trycker även starkt på att inte låsa tådelen i WALK under åkning, och hävdar att man inte borde behöva göra det på någon bindning.

Vem ska åka på Tecton?

Det är svårt att säga vilken kategori av turbindningar Tecton 12 hör hemma i. Fritschis underrubrik är ”Free touring with power and safety”. Så free touring är borde väl vara rätt kategori, tillsammans med bindningar som Marker Kingpin och Dynafit Beast. Men Tecton är lättare, består till större del av plast, och är enklare att använda. Känslan man får är inte lika kraftig och säker som hos Kingpin eller Beast, även om Tecton är lika säker (eller säkrare) som i alla fall Kingpin.

Så kategorin ”Free touring light”, eller kraftigare klassiska techbindningar, passar Tecton där? Tillsammans med Dynafit Radical Ft 2, G3 ION 12 och Fritschi Vipec Evo 12? Men eftersom Vipec redan finns där, så är det antagligen inte tanken. En egen kategori är det som står närmast verkligheten, men kanske borde man inte dela in bindningar i så starkt definierade fack? För min del är Tecton det som Kingpin ville och borde ha varit, och som många fortfarande tror att den är.

Vill man ha en techbinding med utlösning på samma sätt som i en alpinbindning är Fritschi Tecton 12 det enda valet man har. Det är dock, precis som Fritschi själva säger, svårt att kommunicera till kunderna.

Jag kan säga att jag tror på konceptet. En utvecklad Tecton kommer antagligen vara en bra rekommendation för de allra flesta som letar efter en turbindning att ha överallt, men den här första versionen känns inte lika given.

BETYG (Skala i 1-100 höjdmeter)

Åkkänsla: 95
Användarvänlighet: 75 (tådel 50, häldel 100)
Vikt kontra prestanda: 65
Inställning och montering: 45
Design: 60
Utlösningsprecision: 90

Totalt 425 höjdmeter av 600


Vad tycker du om Fritschi Tecton 12?

Text: Gustav Corin
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer