Vertical Way Around: Peru och Ecuador

Följ Jan, Richard och Jocke på drömexpeditionen Vertical Way Around. 12 månader, 25 länder, över 70 skidorter. I Peru besöks inkastaden Machu Pichu och i Ecuador äts det krabbor.

Om man är i närheten av Peru ska man besöka Cusco och de gamla inkaruinerna i Machu Pichu. Cusco är en tolvtimmars bussresa från La Paz och man passerar Titicacasjön, väldigt naturskönt. Cusco är en vacker koloniansk stad som byggdes av spanjorerna en gång i tiden och är väl värd ett besök. Man får dock vara beredd på att bli attackerad av människor hela tiden som vill sälja på en saker. För att komma till Machu Pichu måste man ta tåget från Cusco. Det är en väldigt vacker fyratimmars tågresa. På tillbakavägen hade de till och med en modeuppvisning (Alpacakläder) på tåget. Man kanske inte skall kalla det modeuppvisning men de gjorde sitt bästa. Det var väldigt svårt att inte bryta ihop och totalgarva.

Machu Pichu är ännu mer spektakulär än vad man sett på bild. Det är ett otroligt ställe med en ännu mer otroligt historia. Vår guide gav oss hela storyn under en två timmar lång vandring. Han gjorde det på sitt eget speciella sätt, med sofistikerade och svårförståliga ord och ett tonläge som det var svårt att inte skratta åt. Väldigt lustigt.

Lämnade Cusco för ett snabbt stopp i Lima innan vi fortsatte vidare till Guayaquil i Ecuador. Största anledning att stanna till i Lima var att testa det peruanska köket som är väldigt bra. Seafood är givetvis på menyn. Man har också satsat på en intressant fusion med inslag av olika matkulturer: italiensk, fransk, asiatisk med mera. Om du har chansen måste du testa en peruansk restaurang.

Kuststräckan norr om Lima är dramatisk med enorma sanddyner. Det tog oss 26 timmar med buss att nå Guayaquil. Då hade vi också vår första riktiga tråkiga händelse. När vi kom fram till hotellet i Guayaquil upptäckte vi att vår digitala systemkamera var borta. Förmodligen blev den stulen på bussen. Inte bra alls med tanke på vad vi gör och nu får vi nöja oss med en temporär lösning tills vi får den ny kameran i slutet på oktober. Ha järnkoll på era grejor om ni reser i Sydamerika, de kan lätt försvinna när som helst.

Guayaquil är knutpunkten för alla som vill resa till Galapagosöarna. Självklart ville vi dit, men vi kunde inte hitta något billigt alternativ. Det var alldeles för dyrt (1200 amerikanska dollar för fyra dagar).

Om du är i Guayaquil måste du besöka Red Crab-restaurangen. Dom har en massa olika krabbor och man attackerar dom med träklubbor för att komma åt köttet. En mer agressiv version av en svensk kräftskiva kan man saga, men utan snappsen.

En kort flygtur tog oss sedan till Panama City. Givetvis kollade vi in Panamakanalen. Skyskraporna i Panama City är imponerande och det byggs nya överallt. Var kommer alla pengarna ifrån? Och varifrån kommer alla välsvarvade vackra tjejer ifrån? Sjysst överasskning.

Vi fick nog av staden efter två dagar och satsade istället på Bocas del Toro som ligger i norvästra skärgården av Panama (karibiska sidan). Ett litet coolt avslappat ställe som ligger på Islas Colon ön. Den klart bästa beachen är Playa Bluff som ligger cirka 15 minuter med båt från Bocas. En sjysst 4-5 kilometer lång halvmåneformad beach med nästan inga människor alls – perfekt. Vi tog det bara lugnt på stranden, inga adrenalinaktiviteter. Yepp, vi kollad också in delfiner, röda grodor och liver under vatten med snorkeling. Så långt från skidåkning som man kan komma.

Richard är pingismästare på ön. Han blev utmanad av fyra olika killar från ön och de fick rejält med stryk. Om du är i Bocas, stanna till vid Flip Flops bar/restaurang och fråga efter om den svenska pingismästaren. Kanske är detta början på en ny otroligt svensk pingis karriär! JO Waldner – du är våran hjälte. Nu bär det vidare mot Costa Rica för surfing och mer beachliv.