Vinterläsning med Jibberisch
Vi har äran att presentera ett något avvikande inlägg här på Freeride. Rätt eller fel så har ni, Freerideläsare, det stora nöjet att få vara bland de första att läsa boken ”Jibberisch” skrivit i sitt anletes svett när han inte producerat underfundiga krönikor om skidåkning och filmpremiärer.
– Jag tröttnade på att sitta och titta på QI och semi-kända människor som lagar mat på tv och tänkte se om det gick att få ihop en bok istället. Mest på kul. Man behöver en hobby tror jag, säger Jibberisch vars bläck går att hitta lite varstans i Sveriges skidmedier.
Historien som behandlar jordens undergång ur dataingenjör Karl Davidssons perspektiv rymmer inte så mycket skidåkning, men många med mig som gillar Jibberisch rappa cyniska något syrliga stil av skrivande kommer nog snabbt att hitta in i boken och Karl Davidssons bryderier. En liten feelgoodroman om jordens undergång som Jibberisch själv beskriver den. På frågan vad som är den gemensamma nämnaren mellan något så lustfyllt som skidåkning och något så icke lustfyllt som bokskrivande är han dock tydligt ovetande.
– Gemensam nämnare? Att allt redan gjort kanske? Det finns egentligen inget nytt. Snön på berget är lika vit och upkörd som sidorna i skrivmaskinen är veckade? Inget är orört längre? Det är nästintill omöjligt att vara originell utan att dö på kuppen? Hm…båda aktiviteterna är svåra! Det kan vara en gemensam nämnare. Kul men svårt att göra bra. Så bra att någon annan höjer på ögonbrynen. Finns allting någon annan som är bättre. Riktigt deprimerande och trevligt på samma gång. Det lite mer positiva svaret är väl att både skidåkning och bokskriverier är kul så länge du gör det av rätt anledning.
Med skrivande förebilder som Douglas Coupland, Douglas Adams och Erlend Loe märker man snabbt att ambitionen är mer potent än vad som möter ögat hos Jibberisch. En glödande penna som arbetar med större frenesi än få kollegors. Något som både uppmärksammats och uppskattats här på Freeride. Kan ni läsare t.o.m. ha något med bokens uppkomst att göra? Det verkar inte helt omöjligt när man frågar upphovsmannen om varför han ens tänker på att visa upp sin bok för skidåkare.
– Först tänkte jag på den lilla skaran som inboxat mig genom åren och frågat när nästa skriveri kommer. ”Var försiktiga med vad ni önskar er”, ungefär. Men fan, det låter lite hybrisaktigt nu när jag säger det. Det känns som ett fint sätt att sluta cirkeln på? Det som en gång började i freerides forum slutar i detta. Ett foruminlägg i bokform. Plus att det kan ju vara kul om någon läser och talar om för mig vad jag kan göra bättre.
Nu är boken iallafall komplett. 225 sidor skönlitteratur och det är en något gnisslande Jibberisch som försöker svara på den enkla frågan om boken är bra.
– Bra och bra, ingen aning faktiskt. Nöjd med att den blev ganska nära det jag hoppades att den skulle bli när jag började. Vilket är lite kul. Som att ha en idé om hur ett par bra skidor ska vara, göra lite efterforskningar om dämpning, kärnor och fan och hans moster, testa runt och sedan hitta ett par som faktiskt motsvarar det man letade efter. Sen om just dom skidorna passar någon annan? Omöjligt att svara på. Alla kör ju inte 80% pist, 80% offpist och jävligt aggressivt som en annan…
Vi hoppas att ni uppskattar boken och kan garantera att Jibberisch nervöst inväntar era synpunkter. Nedan kan ni komma till boken i sin helhet, men skulle ni vilja ha den i fysik form kan ni köpa boken här.
Börja läsa: Karl Davidsson och Jordens undergång
