Whiteout i Vindelfjällen – historien om en lätt miserabel topptur på Ryfjället

Ryfjället, den klassiska siluetten och utsikten från Tärnaby. Med sin vackra framtoning och stabila fallhöjd har fjället verkligen den rätta potentialen för att vara ett riktigt skidparadis. Detta 1413 meter höga fjäll med dryga 1000 fallhöjd är något som fler och fler riktar blickarna mot. Freerides utsände rapporterar från en heldag upp och ner för fjället.

Vi är på toppen av Ryfället. Hela turen har gått relativt smärtfritt, men väl på toppen blir allt vitt. På bråkdelen av en sekund rullar molnen in och dimma lägger sig lika tätt som i Lützen.

Vi försöker till en början utvänta en bra väderlucka för att få det där perfekta åket med Tärnasjön som en hägring i horisonten. Tiden går, och efter en stunds väntan tvingar våra rastlösa själar och frusna fingrar oss att klicka i bindningarna och påbörja färden in i dimman.

Ryfjället är beläget bara några kilometer från Tärnaby i ostlig riktning. Ett stort ensamt fjäll som reser sig i horisonten och som ofta pryder bilder och omslag från Tärnafjällen. Fjällets topp sträcker sig 1413 meter över havet och har en gedigen fallhöjd på cirka 950 meter.

Olika typer av skidåkning har bedrivits längs Ryfjällets fjällsidor länge. Inför SM i störtlopp 1956 röjde invånarna i Tärnaby en störtloppsbacke där SM sedan genomfördes samma år och även 15 år senare då hemmaåkaren Staffan Lindgren tog hem segern.

Idag är det mestadels topptursentusiaster och skoterförare som rör sig på Ryfjället. Som en följd av det ökade intresset för Ryfjället som destinationen utökade Lavinprognoser sitt område Västra Vindelfjällen förra vintern. Det innebar alltså att de senaste prognoserna för Västra Vindelfjällen numera inkluderar Ryfjället. 

Åter till dagen vi bestämde oss för att ta oss an detta mäktiga berg. En fantastisk känsla sprider sig i kroppen när vi vaknar upp, tar morgonkaffet och blickar ut över sjön Gäutan. Från hotellet vi bor på ser man över sjön och hela vägen bort till Ryfjället där vi några timmar senare ska utforska. Trots solsken och en väldigt lovande prognos ser vi redan från byn hur snabbt molnen blåser och vi kan nästan ana kraftigare vindar på Ryfjällets topp än vad prognosen säger.

Vi sätter oss i bilen och kör igenom byn längs E12:an. Väl vid fjällets fot girar vi in vänster till den lilla grusparkeringen i skogen. Ett kännetecken för att hitta hit skulle kunna vara den gamla och aningen förfallna skylten (som dessvärre mer eller mindre ligger på marken).

Vi slår om bindningarna till gå-läge och klistrar på stighudarna. Sedan ger vi oss av. Dagen till ära har jag med mig min goda vän Oskar som spenderat otaliga år i Tärnaby på skidgymnasiet. Trots detta har han aldrig gjort just den här turen. Men han har ett kontaktnät i bygden som förser oss med lite tips om vart vi ska parkera och lättast ska ta oss upp till toppen.

Trots rekommendationer om att ”gå under elledningen” så lyckas vi nosa upp ett par spår som går in i skogen. I efterhand skulle jag gissa att Stefan Lundin eller någon av hans kollegor som varit uppe på fjället och bedömt lavinrisken. Med tanke på att personen har spårat före oss (några dagar tidigare) har gått bra mycket brantare än vad två sörlänningar mäktar med. Det gjorde inte saken enklare att det de facto vad halkigt och isigt inne i skogen som gjorde att stighudarna fäste dåligt.

Men men, väl ute ur skogspartiet och upp på kalfjället. Där är det lätt att hitta, om sikten är bra. Om inte så finns det en skoterled som går längs fjället nästan hela vägen upp till toppen. Om sikten är bra så ser man dessutom hela vägen upp till toppen. Tydligen ska samerna förr i tiden haft en offerplats vid toppen av Ryfjället. En så kallad Seite (avgudabild) i form utav en stenfågel. Den bortfördes dessvärre under början av 1800-talet och återfanns aldrig. Numera ser vi ett antal rejäla skorstenar och en liten stuga.

Under vår dag på Ryfjället är vi föga bortskämda med bra väder och har dessvärre dimma sista biten och har nästintill ingen sikt på toppen. Vi försöker vänta ut vädret men efter fika, frusna lemmar och ett skidsug som heter duga så tar vi beslutet att knäppa i bindningarna och rikta topparna mot fallinjen. Efter ett par första försiktiga svängar med sikt som närmst går att efterlikna mjölkbaren i lågstadiet. Så känns det skönt när vi kommer ner några hundra meter och får fin sikt och en nästintill övernaturlig vy över sjön Gäutan och fjällen runt om. Ett fantastiskt fint åk, hela vägen ner till botten. Inte särskilt extremt utan ett perfekt glidar-åk som många skulle klara av.

Väl nere spricker vädret upp och vårsolen tittar fram. Vi får slutligen även se fjället från sin ljusa sida. Vi gjorde en del rookie misstakes under vår premiärtur på Ryfjället, trots tipsen när det kom till vägval. Som om inte det vore nog så missbedömde vi även väderprognosen, då eftermiddagen blev hur fin som helst. Dessvärre var vi ganska möra i benen väl nere vid bilen.

Istället för att springa upp för fjället igen och ta revansch, så kokade vi istället lite mat på gas-köket och njöt av vårsolen i Lappland. Återigen, trots detta så vill jag verkligen rekommendera Ryfjället. Från nybörjare som vill ha en heldag på fjället till amatören som vill åt en fin vårtur och slutligen även för någon av de mer erfarna åkarne som vill se svenska fjällen från en av sina bättre sidor.

Nu när ni har läst om hur vi gjorde och vilka misstag vi gjorde så är det nu fritt fram för er att upptäcka detta fantastiska fjäll i Tärnaby. Psst, glöm inte kolla den senaste rapporten på Lavinprognoser.se innan ni ger er ut på Ryfjället. Sista tips, spana in baksidan från toppen och föreställ er vilka åk som finns där. Men det tar vi nästa gång.

Text: Olle Stenbäck
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
0 kommentarer
Kommentera