Att jobba med skidåkning – drömmen om ett liv på skidor och på berget
Du älskar allt vad skidåkning, snö, berg och natur heter. Skidmagasinen är mer heliga än bibeln, dina formgjutna pjäxor har sitt egna pedistal i lägenheten och om inte din mindre skid-intresserade partner hade haft starka invändningar, hade bröllopet skett iklädda underställ med utsikt över den svenska fjällvärlden. När den första frosten lägger sig och det där återkommande suget efter skidåkning knackar på dörren, så kommer tankarna om att ett annat liv. Jobbmailen och kalendern fylls med mötesbokningar och du tittar ut genom kontorsfönstret och suckar djupt – om man bara vågade ta steget och jobba med skidåkning…
Att våga lämna den säkra svenska mellanmjölksvardagen och ta steget fullt ut för ett liv i naturen med till stor del skidor under fötterna, är för många en längtande dröm. Men vissa kallar det för en vanlig vardag. Jag träffade paret Randi och Håkan, som tillsammans driver Almdalen Fjällgård och guiden, Markus Nyman, som driver guidefirman, Deepwild, för att få veta mer hur livet i ett kontor full med snö och natur ser ut. Är det verkligen lika soft som det verkar i dina dagdrömmar?
Almdalen och granne med bjärven
Det började redan 1969, vid fyra års ålder, för Randi då hennes mamma och pappa tog beslutet att flytta rakt ut i den jämtländska vildmarken – till Almdalen. Pappa Erik gillade att jaga och fiska, och lämpligtvis nog så stod Almdalen helt tomt utan hyresgäster. Med anor från tidigt 1800-tal så arrenderades Almdalen av staten, som nu Randi och Håkan tagit över. Där kravet på arrendet är att de håller åkermark öppet och det görs bland annat med hjälp av får. Sedan är det upp till dem som arrenderar att välja vad man tror går att leva på, i deras fall så valdes det att satsa på turismen. Så klart bör man gilla ett lite ensligt liv då den numera STF-anslutna anläggninen ligger 10 kilometer från närmsta väg.
– Ingen dag är som den andra och det är fantastiskt vackert oavsett åt vilket håll man tittar, säger Randi och Håkan i kör, sittandes vid vårt bord i huset som även kallas “Serveringen”, och fortsätter.
– Den dagen man inte ser naturen är det dags att flytta!
Under vår vistelse i Almdalen i februari (som du kan läsa om här) får vi på första parkett se hur livet här ute i ingenstans ser ut. Här jobbar man alltid och konstant med naturen, inte emot den. När denna symbios skapas så händer det något, en känsla som bäst kan beskrivas som ett lugn.
– Man får alltid planera sina dagar efter vädret. Det bästa man kan göra är att bara sitta och lyssna på stormen och skjuta upp det du tänkte göra till en annan dag. Men det är ju en utmaning att får allt att funka, det var inte förrän 2004 som vi fick el via solceller. Tidigare använde vi dieselaggregat vid behov, säger Håkan.
Men även om bilden av ett liv här ute verkar helt fantastiskt, där fiske, skidåkning och den väldiga naturen är dina närmsta grannar, så finns det en del hinder att övervinna. Närmsta granne ligger cirka 6 mil bort, norrut över fjället och att slänga sig i bilen för att köpa en chipspåse på 7-Eleven ligger som sagt 10 kilometer söderut bara för att ta dig till din parkerade bil.
– Att handla tar ungefär 6 till 7 timmar. Bara transporten till bilen tar 4 timmar beroende på säsongen. Vintertid går skotern hela vägen och under sommaren blir det den långsammare fyrhjulingen (något som enbart Randi och Håkan har tillstånd för), under tidig vår och sen höst får vi använda båda beroende på hur lederna ser ut, säger Randi samtidigt som hon tar på sig skoterhjälmen för att just åka och handla.
Det är inte bara naturen som skapar utmaningar här ute, att driva turistverksamhet på en sådan otillgänglig plats har också sina utmaningar. Tidigare var gästerna den äldre generationen fiskare, mycket stamgäster, men de var tysta och berättade aldrig om sina fiskevatten för andra, vilket så klart drabbade Randi och Håkan. Tillslut bestämde de sig för att ansluta sig till Svenska Turistföreningen (STF) och bli en del av deras nätverk för att få draghjälp med bokning och exponering.
– Det var ett vägskäl för oss för att fortsätta och klara oss, berättar Randi och fortsätter. Vi lever ju mycket på att gästerna berättar om sin upplevelse och nu när vi får mer vandrare och skidåkare hit som gillar att berätta om sina upplevelser till andra, så ser framtiden annorlunda ut.
– Vi startade en Facebook (sida, reds. anm) och drömde om att få 500 lajks, nu är vi uppe i över 2500 stycken! Säger Håkan och skiner upp stolt.
Under vår vistelse på Almdalen så går det inte att undvika hur bra Randi och Håkan trivs här ute tillsammans med sina hundar. Flera gånger återkommer de till att det har varit en rolig resa, även om arbetet varit hårt längs vägen. Med årstiderna och dess olika aktivitetssäsonger så rör sig folk runt om det enorma naturreservatet och gäster bokar in sig för övernattningar, men däremellan blir det tyst och möjlighet till andra aktiviteter öppnas. Även om våra värdar inte åker skidor själva så är det ensliga geografiska läget perfekt, då fiske och jakt står högt på listan av föredragna aktiviteter. Det längsta som Randi dock har varit borta från Almdalen är 5 veckor, och det var för att hämta en hund i Australien.
– Det är en utmaning att få allt att funka och vi blir aldrig ekonomiskt rika – men vi blir rika på de mänskliga mötena här ute, avslutar Håkan.
Markus Nyman – det ska vara enkelt
Markus professionella resa ut i vildmarken började redan på gymnasiet i Linköping genom friluftsliv- och ledarskapsprogrammet – med högsta betyg ska tilläggas. Den tidigare Östgötabon bor numera i Åre och pratar bredare norrländska än gänget i Pistvakt, men suget för bergen och naturen har inte minskat sedan ungdomstiden.
– Även om jag gick ut gymnasiet med högsta betyg så blev det en “reality check” att börja arbeta som guide, man var inte bäst som man trodde! Säger Markus och skrattar innan han fortsätter. Man kunde tydligen få mer kunskap och nu är jag rätt så ödmjuk över att man aldrig blir fullärd, något som jag också försöker förmedla till eleverna på Campus Åre och dess vildmarkslinje (där Markus även undervisar reds. anm).
Även om det inte enbart handlar om en ovilja att åka tunnelbana till jobbet, så är det att bo nära naturen som är grejen för Markus, fast det såklart finns fördelar med att bo i en storstad. Men att enkelt kunna ge sig ut på en topptur på kvällen om lusten faller på med en kaffe och en podcast i öronen är ovärderligt. Precis som för Randi och Håkan ovan, så handlar det om att bo nära och med naturen, även för Markus.
– Jag vill kunna få göra min egen sak och gå min egen väg, bestämma över egen tid och göra vad jag själv vill – i naturen och på berget. Att vara anställd åt någon annan skulle göra det svårt att få göra som jag vill. Nu kan jag avsluta dagen efter en dagstur på skidor med en kall öl i handen, och säga att det är mitt jobb bara för att jag vill det och ingen annan, säger Markus och flikar in. Jag vill ha bra snö och bra skidåkning i slutet av dagen, om det så är med pannlampa ihop med mina gäster, som vill samma sak.
Markus berättar att han trivs med att befinna sig i en miljö som är utmanande och riskfylld, men som samtidigt är hanterbar. Men det gäller att känna sig bekväm med sin egen kunskap och erfarenhet där man står och ska navigera i noll sikt. Men tillsammans skapar det ett roligt jobb i elementen på naturens egna villkor, där övertid är oftast är inget som det knorras över och kollas snett på chefen för.
– Jag har det som passion och yrke att jag och andra ska ha kul på berget. Det ska kännas skönt när man kommer hem efter en dag ute och även vintertältning är roligt om man gör det på rätt sätt, försäkrar Markus mig.
Efter några turer med Markus i bagaget kan jag personligen intyga att hans motto som är att vistas i naturen ska vara “enkelt och roligt” håller vad det lovar. Något som många av hans kunder får en aha-upplevelse över och att man inte behöver så många prylar som man kan tro (skriver jag samtidigt som jag sneglar på min överfyllda lägenhet av skidor, väskor, golfprylar, kameror och motorcykelutrustning).
– Som jag säger till de jag guidar, det ska se och kännas enkelt att göra saker, oavsett topptur, kajak eller vandring, för det syns i slutprodukten till kunderna som man guidar. Man måste inte alltid nå toppen för att ha roligt. Där är Almdalen ett bra exempel, då det är inte sex timmar upp till toppen för att få bra skidåkning eller att ha roligt, berättar Markus.
Markus erkänner att det kanske är ett litet konstigt eller udda yrke, om man jämför med vad många av hans gäster sysslar med. Medan den vanliga knegaren tar tunnelbanan hem efter arbetsdagen, så bor Markus oftast ihop med sina kunder och på så sätt även blir på jobbet dygnet runt periodvis.
– Man måste se tjusningen i det hela. Det blir så klart mycket jobb bakom alla resor med att fixa utrustning, boka transporter och boende. Och när gästerna slappnar av med en kall öl efter dagen så kollar jag väder, fixar skavsår och ser till att allt hänger på tork. Det är ett stort ansvar då gästerna litar på mig och på vad jag säger till 99,9% när vi är ute, och vintertid kräver det mer av mig genom att vara trygg som guide då konsekvenserna är mer förödande. Men samtidigt gillar jag att få andra att utvecklas och utmana dem att gå utanför sin egen comfort zone, säger Markus och fortsätter. Men samtidigt så måste jag gång på gång påminna mig om att jag har detta som arbete, att få vara i naturen eller på berget och åka puder och skratta.
Under intervjun och våra resor ihop så har jag noterat att just detta lyser igenom hos Markus. Den där glädjen att få åka skidor nedför toppen med andra, att lägga en sväng framför kameran eller att lyckas peppa den där gnälliga fotografen med skavsår så att även denne tar sig upp på toppen. Han pratar ofta om att det borde finnas fler helger under året så han kan få göra ännu fler toppturer.
En naturlig avvägning
Att känna suget och drömmen att vilja vistas i naturen och i bergen är inget konstigt. Det finns i vårt mänskliga DNA – vi blir glada av det och mår bra i kroppen och själen. Att sitta instängda i ett kontor med lysrörsbelysning gör nog ingen glad i det långa loppet. Sedan kan inte alla bli friåkande proffs som Reine Barkered eller plocka ut miljoner i budgetar för galna filmprojekt som Travis Rice, men det finns andra vägar att gå för ett liv i naturen och på bergen. Guide är ett sätt, driva fjällgård ett annat, det är egentligen bara din egen fantasi som sätter stopp och vad du är bekväm att tumma på, såsom storlek på lönen och tillgång till tunnelbana och 7-Eleven runt knuten.
Med det avslutar jag med ett citat från Markus som jag tycker passar bra in här:
“Jag får energi av mitt jobb, inte tvärtom. Det är mailboxen som bränner ut mig och jag vill få gästerna att känna samma energi som mig här ute.”
