Chile – Alperna på Anabola 

Bergsguiden Andreas Bengtsson har gjort ännu en augustiresa till Chile där riktig vinter råder när vi har sommar. Följ med till sex olika skidorter i bergskedjan Anderna där väderlek och berg är som Alperna på doping.

Jag checkar in mina skidor på Arlanda den första augusti. Till flygplatspersonalen får jag nöjet att förklara varför jag har både skidfodral och lavinryggsäck mitt i sommaren. Resan är som det är att flyga till andra sidan jorden. Man viker ihop sig som en fällkniv från Schweiz och hoppas på att man inte ska rosta ihop totalt på vägen. Att gå upp och gå i korridoren minst en gång i timmen hjälper mycket. Flygresan från Sverige går med minst en mellanlandning i Europa eller USA och tar minst tjugotvå timmar, av vilket minst 19 är tid i luften. Kompressionsstrumpor är inte fel att ha, även om du inte passerat pensionärsstrecket.

När man säger sommarskidåkning tänker du som inbiten entusiastisk skidåkare förmodligen på Stryn, Zermatt eller kanske Stubai. Alla glaciärer på hög höjd med snö, eller i alla fall Firn, året runt. Men skidåkning i Juli, Augusti och September kan vara något helt annat. Vinter och kall pudersnö i världens längsta bergskedja Anderna där allt är omvänt och Juli är som Januari.

Vinter och kall pudersnö i världens längsta bergskedja Anderna där allt är omvänt och Juli är som Januari.

När vi landar i Santiago de Chile, som är huvudstaden förvånas vi över hur varmt det känns. Plus 18 grader, trots att vi är mitt i vintern här på södra halvklotet. Värmen här i denna chilenska storstad på södra hemisfären förklaras till stor del av att staden ligger bara 500 meter över havet. Det händer att det snöar i Santiago, men det är inte så ofta och snön ligger då bara kvar någon dag. Vi kan se upp till bergen från landningsbanan och gör allt vi kan för att komma igenom byråkratisk tullkontroll och få ut en hyrbil så fort det går. Det går dock i Chilensk takt, vilket är det första vi får lära oss. Ingen idé att stressa, saker tar den tid det tar – ”Mañana, mañana”. Vi försöker komma ner i tempo, vår resa går norrut mot den första chilenska skidorten.

Att åka skidor i Chile är som Alperna på testosteron vad gäller berg och väder, men mindre än Skandinavien vad gäller antal och storlek skidorterna. Högsta berget heter Aconcagua och är 6 962 meter över havet och gränsar mellan Chile och Argentina. Så vad gäller storleken på bergen och terräng finns här stora berg för den som vill gå på ski touring eller flyga heliski. Vädersystemen är också de i dubbel skala. Det kan snöa 2 meter på 3 dagar men det kan även gå 3 veckor utan så mycket som en flinga.

Vi ska besöka 6 skidorter här i Chile: Portillo 15 norr om Santiago, de fyra skidorterna Farellones, El Clorado, La Parva och Valle Nevado som ligger nära varandra och är lokaliserade 6 mil öster om huvudstaden, samt Nevados de Chillan som ligger 40 mil söderut från Santiago. Till detta lägger vi också in en bubblare – catskiing i Arpa Valley.

Portillo – bättre på pappret

Placerad vid en svart bergsjö som sällan fryser ligger ett stort gult hotel som med sin fantastiska placering mellan sjön och bergen blivit en ikon. Det gula hotellet är hjärtat i skidorten Portillo och erbjuder exklusiv plats för 450 gäster bara två och en halv mil norr om huvudstaden Santiago. Bland Svenskar har Portillo blivit känt tack vare flera internationella skidtävlingar med blandade svenska resultat. 1966 arrangerades till och med alpina VM i Portillo med grenarna slalom, storslalom, störtlopp och alpin kombination (ett störtlopp och två slalomåk). En viss fransman vid namn Jean Claude Killy – Val d’Isères stora legend – rakade hem guldmedaljerna i både störtlopp och alpin kombination.

Men ska jag vara ärlig är skidåkningen ganska begränsad i Portillo. Fem sittliftar och åtta släpliftar ger totalt 750 fallhöjdsmeter på papperet, vilket är lovande. Men på grund av stora, branta klippväggar ovanför liftarna, en del stup, den ringlande bilvägen just bredvid skidsystemet och sjön blir en stor del av den potentiella åkytan något avskuren och det som är kvar spåras fort.

All åkning i Portillo är över trädgräns, så dålig sikt gör det utmanande. Det finns fantastiska toppturer att göra, som dock tyvärr kräver ett snörikt år med bra bas. Det går också att flyga heliski längre in i Anderna och nå fantastiska berg. På det stora hela är Portillo väl värt ett besök, men tyvärr håller det inte för flera dagar med offpist från liftarna. Gillar du att ligga i bubbelbad och äta stora middagar på hotellet blandat med piståkning kan du ha trevlig en vecka. Vill du åka offpist och få en kul upplevelse räcker det med en dag eller två.

En oväntad lustighet påträffar vi i Portillo – världens enda knapplift för 5 personer samtidigt. Den heter Roca Jack och är som en knapplift i raketfart där 5 pers står sida vid sida och tillsammans åker full fart upp för berget. Att kliva av med stoltheten och alla skidor i behåll är en utmaning.

Kontraster öster om huvudstaden – skidorterna Farellones, El Colorado, La Parva och Valle Nevado

Vi lämnar storstaden Santiago och åker 5-6 mil österut, upp i bergen. Kontrasten blir sällan större än så här, just i utkanten av huvudstaden med sina dryga 5 miljoner invånare börjar en smal väg slingra sig upp i bergen. Vägen är så smal att trafiken regleras och är enkelriktad under vissa tiden. Det tar en timme att köra upp till Farellones, El Colorado, La Parva och Valle Nevado. Dessa fyra skidorter ligger så nära varandra att de tillsammans hade kunnat erbjuda ett stort skidområde att jämföra med Alperna.

Men detta är Chile och att samarbete om ett gemensamt liftkort lyser tyvärr med sin frånvaro, eller finns bara som säsongskort, ibland, om du frågar rätt person, i rätt liftkassa. Som sagt, saker fungerar lite annorlunda på södra halvklotet.

Bortsett från byråkratin är det fina berg och terräng från cirka 2400 meter upp till högsta liften på 3 550 meter över havet. All denna stora terräng och fallhöjd ger mycket möjligheter till fin åkning. Allt ligger över trädgräns så dagar med snö och dålig sikt är besvärliga.

Finast åkning finner vi flera dagar genom att göra dagsturer med stighudar i dalgångarna bakom Tres Puntas, som är den högsta liften i Valle Nevado. Eller när vi hajkar upp och åker de branta rännorna i La Parva. Det pågår en filmtävling i La Parva där team ska göra en film på 24 timmar, vi får förmånen att ha en spontan liten tävling mot Patagonias team om att komma upp till insteget först. Vi lyckas vinna språngmarchen upp tätt följda av de andra men låter dem välja linje för åket först ändå. Vi är här för att njuta och har ingen jury som ska bedöma resultatet senare på kvällen, en dag som idag finns det puder till alla.

Det blir kallare söderut – skidorten Nevados de Chillan

Kör du fem timmar söderut — cirka 40 mil – med bil från Santiago kommer du till den lilla staden Chillan. En bit upp i bergen, knappt 8 mil som tar en och en halv timme med bil, ligger Termas de Chillan med sina varma källor och skidorten Nevados de Chillan. Eftersom allt är tvärtom och solen skiner på nordsidorna här på södra halvklotet är det även kallare längre söderut. Här nere är snögränsen något lägre och trädgränsen någon högre vilket ger vad vi skidåkare så gärna vill ha – skogsskidåkning.

I skidorten Nevados de Chillan njuter vi ett av de bästa åk jag haft när vi loopar fin skog från en av sittliftarna i djupt puder mitt i en stor snöstorm. Det dumpar 2 meter på tre dygn, vilket är mer än chilensk infrastruktur klarar av. Vi har det fantastiskt från de få liftar som är öppna och gör vårt bästa längs vägarna. Dalstationen ligger på 1 540 meter över havet och högsta liften toppar på 2 400 meter. Tyvärr får vi nöja oss med den nedre delen av systemet då vinden gör att de inte öppnar till toppen. Ingen deppar för det, snön är ändå bäst nere i skogen.

Cat skiing – den sista färden i Arpa Valley

 

Hur tusan kan det va så dåligt skyltat. Vi sitter i bilen på en smal grusväg och framför oss har vi en grind till vad som ser ut att va en hage. Vi är ungefär tio mil norr om Santiago inte så långt från skidorten Portillo, men vi har kört norrut efter byn Los Andes istället för österut mot Portillo. Men kan vi ha kört fel? Vi har ju följt vägbeskrivningen exakt. Alla digitala navigatorer visar blankt, vi är redan utanför det officiella vägnätet. Då kommer en bonde ut från en gården, nja skjulet kanske det ska kallas, vid sidan av vägen och öppnar grinden. Han vinkar in oss och det hela känns misstänkt mycket som Den sista färden. Det visar sig att vi ändå är på rätt väg och efter bilkörning med en rejäl dos adrenalin och stötdämpare som blir 10 år äldre på lika många km är vi framme.

Detta är förmodligen världens mest udda Cat skiing ställe. Det började som en koppargruva som gick i konkurs. marken köptes av Toni Sponar på 70-talet med målet att bygga en skidort. Han bygger ett litet Hotel och en lift men redan första vintern kommer en av Andernas ökända gigantiska snöstormar. Det snöar flera meter och blåser hårt, sedan går en stor lavin som förstör både lift och hotel. Bara en person ur personalen va ensam i Hotellet och helt mirakulöst klarar han sig trots att hela huset blir förstört. Sedan ligger allt i träda i över 20 år innan Toni samlar ihop pengar och åter startar upp Arpa Valley som Cat skiing med en ombyggd pistmaskin.

Idag, år 2017, är det mer strukturerat än när jag va där första gången för ett antal år sedan. De har två bandmaskiner och ett litet hus ovanför parkeringen fungerar som café och mötesplats. Terrängen påminner om Lapplandsfjällen, men kanske lite mindre. Åken är 600-800 fallhöjdsmeter och snön är varierande. Bitvis bra kallsnö och lite vindpackad puder som är fin att åka. De lokala guiderna slappnar av lite när de ser att vi kan åka och vi får köra en längre etapper och brantare.

Ovanför oss flyger en Kondor förbi, den ser ut som ett mindre flygplan där den glider fram.

Sista åken gör vi en extra hike på 100 höjdmeter för att nå en nytt åk. Ovanför oss flyger en Kondor förbi, den ser ut som ett mindre flygplan där den glider fram. Vi påminns om att det snart är dags för oss att flyga hem till Sverige. När vi får en öl och en grillad lokal korv utanför deras lilla hus börjar solen kasta långa skuggor från kaktusarna i dalen nedanför.

Vänder man sig om går det lamadjur på nordsluttningen ovanför. Ja reflekterar över skidresan hit till Sydamerika och Chile, min fjärde i ordningen, och varför  just Chile är och förblir en av mina favoritdestinationer. Det är inte bara att kunna få vinter mitt i den svenska sommaren. Det är kombinationen kultur, historia, storslagna berg, mat och vin. Och även om resan är värd trots att det inte är kall, orörd vintersnö varje skiddag så bör det tilläggas att det verkligen inte gör något om varje skidåk i Chile är i perfekt puder.

Fakta om skidåkning Chile

Ta sig dit
Flyg till Santiago de Chile finns med flera olika flygbolag. Se www.momondo.se eller www.flygstolen.se

Säsong
Juli är som Januari, Augusti är som februari, September är som April (Mars finns inte i Chiles vår, den hoppar dom över.)

Skidorter som besöktes
Portillo, Farellones, El Colorado, La Parva, Valle Nevado och Nevados de Chillan

Fallhöjder
300 till 1000 fallhöjdsmeter beroende på skidort

Toppturer
Massor över hela Chile och Anderna. Men oftast bäst att utgå ifrån Skidorterna där man kan komma fram till bergen på ett smidigt sätt. Det finns inte så många vägar in bland bergen i Chile.

Heliski
Finns både på flera skidorter och som Heliski lodger som här och här.

 

Vem ska åka dit?
Du som inte kan få nog av skidåkning under vintermånaderna.

Vem ska inte åka dit?
Du som gillar charter.

Bergsguide och researrangör:
Mountain Guide Travel

Catskiing
Ski Arpa 

Chile Freerids skidortsbatabas
Här 

Text: Andreas Bengtsson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.