Christian Björk – på gång

Christian Björk är verkligen på gång uppåt, om du inte har hört namnet förut så lär du definitivt göra det snart. Efter en tredjeplats på NM i Gränsen i våras är den 24-åriga Lulekillen sugen på mer och tänker göra tillvaron sur för sina medtävlare på friåkningstävlingarna i vinter – eller för de som hoppas på att få lägga första spår på berget för den delen.

Dom allra flesta lär ha reagerat när de såg Christians namn på tredjeplats i resultatlistan från vårens NM i Gränsen. Nästan helt okänd, förutom för kompisgänget och localsen i Gränsen, nöp han en imponerande pallplats framför ett koppel med meriterade åkare. Christian lär däremot inte vara i skuggan så värst länge till om han fortsätter på samma sätt som fram till nu. Hans kraftfulla och tekniskt drivna åkstil kombinerat med en total hängivenhet och passion inför skidåkningen, gör att han definitivt har potential att bli en av de svenska storbergsåkare som det kommer att pratas mest om de närmaste åren.
– En sån bra placering under de förhållanden som rådde och med den hårda konkurrensen har helt klart höjt min motivation med flera snäpp, säger Christian om resultatet på NM.
Ännu mer imponerande var kanske sättet han genomförde tävlingen på, helt respektlöst med fartfylld åkning och vassa linjer. Och det på ett par tre år gamla skidor som han köpte begagnade i vintras efter att han hade kört sönder sitt gamla par. Faktum var att tvåan i tävlingen, den franska världsmästaren och bergsguiden Manu Gaidet, utropade Christian som den moraliska tvåan i tävlingen efter hans sista finalåk i Nordalsbranten.
– Manu är en riktigt trevlig prick som är bland det värsta jag har sett på skidor. Alla inklusive han själv tyckte att förhållande var hårda och svåra, han var grymt imponerad av alla åkares standard och tyckte att NM höll väldigt hög klass åkarmässigt. Självklart kändes det grymt att få beröm av en sån kille. Jag vet inte om det känns som om vi tävlar på riktigt samma villkor riktigt än men målet är ju såklart att ge de bästa en tuff match i framtiden.
Resultatet i Gränsen har gett Christian blodad tand och målet är att satsa hårt på friåkningstävlingar till vintern.
– Har fått några sponsorer som tror på mig och det gör det hela lite enklare. I år kommer jag att köra några tävlingar nere i Alperna; Verbier Ride, Mad Goat Ride i Bulgarien, Courchevel, och sedan SM, Røldal och NM här hemma, säger Christian om vinterns planer.
– Blir nog att köra Derbyt i La Grave igen också. Gick ju rätt bra förra året där, kom på 19e plats av drygt 1100 startande så det är mer än väl godkänt. Som tur var hade det snöat några dar före så det var inte så puckligt och jävligt som det kunde ha varit, men tufft nog ändå.

Vissa skidåkare lyfter sig så snart det kommer till tävlingar och förmår få ur sig maximalt av sin kapacitet när de står där på startlinjen, Christian medger att han är en av dem. Han tävlade alpint tills han var sjutton, något som till viss del hjälpt honom som friåkare, både tekniskt och mentalt.
– Friåkning och tävlingsåkning är ganska långt ifrån varandra men jag har mycket att tacka den för, jag har nött ganska mycket teknik så den sitter i ryggmärgen. Jag är ganska stark och uthållig.
– Pirret man får under en tävling är speciellt. Det där pirret då man har valt ut en linje som är lite svårare än vad man normalt kör, en linje man vet att man kommer att köra lite snabbare än normalt. Då uppe i start strax före det är dags pirrar det till och man skärper till sig det där lilla extra som behövs och så är det bara att gasa på. Jag hatar att förlora och ger alltid 110 då det kommer till tävling, spelar ingen roll vad det handlar om.
Ryktena om att han brukade få tjejdäng när han nötte portar möts bara av tystnad.
– Hehe, inga kommentarer. Anja Pärsson var ganska vass redan då så man fick verkligen passa sig för att inte åka på tjejsmisk, är det enda Crille säger när jag för det på tal. Locket på med andra ord.

Själv minns jag dagen efter Derby de la Meije när Christian och jag lämnade den kollektiva baksmällan nere i byn bakom oss och drog upp på berget och bockade av La Graves klassiker, en efter en i några decimeter ospårat puder. Nästan helt för oss själva. Det var en sån magisk eftermiddag som nästan inte händer längre och Crille är en perfekt skidpartner dag som dessa. Få friåkare i det här landet är nämligen lika energiska och entusiastiska som Christian, smeknamnet Duracellkaninen fick han förra vintern efter att han och kompisen Andreas spårat upp alla sköna linjer innan de andra bummarna i Serre Chevalier hunnit gnuggat sömnen ur ögonen. Speciellt intressant blev det när Free Radicals var i byn för att filma för nya filmen Serious och fick se sina utrekade linjer bli uppspårade en efter en.
– Den dagen efter Derbyt var magisk, säger Christian när jag påminner honom om den dagen. Självklart finns det inget som slår en puderdag då man är ute och åker med sina vänner. Bara kör på och pressar varandra, och har kul.
– Skidåkaren Christian Björk är en fanatiker. Jag vill alltid åka från tidig morgon till sen kväll, först upp och sist ner. ”No friends on a powder day” stämmer tyvärr väldigt bra in på mig. Jag kan vara en hur snäll kille som helst utanför backen, men med ett par skidor under fötterna växer djävulshornen fram och den snälla killen är som bortblåst.
Djävulshorn i pannan eller inte, det första som slår en när man möter Christian är hans i det närmaste perfekta gogglesbränna som nästan verkar intatuerad eftersom den finns där på höstarna också. Jag försöker luska lite om han inte fuskat i solariet för att få till looken.
– Hemligheten bakom den brännan som aldrig helt bleknar? Inget fusk här inte, skidåkning från det att liften öppnar till ett tag efter att den stänger är receptet för den som vill se ut som en tvättbjörn.

Christian säger själv att det är en del han själv vill förbättra för att bli en ännu bättre skidåkare. Även om han egentligen är en utpräglad storbergsåkare försöker han även nöta in lite tricks från den nya skolan för att bli så komplett som möjligt.
– Allt med rails och sånt är något jag verkligen behöver träna på. Det är ju inte den typen av åkning jag sysslar med men jag vill bli en så komplett skidåkare som möjligt, en som behärskar det mesta.
– Jag är väl en jibber wannabe, hahaha. Seriöst så är det kul med lite sånt med, även om man är dålig på det så är det ju en utmaning.
Som många andra skidåkare läser Christian på universitetet för att skapa sig basen för ett bra jobb när det livet en gång kallar.
– Jag sitter vid skolbänken i Lund, har läst två år som brandingenjör men nu har jag sabbatsår för att just kunna åka skidor, säger Christian och kommer in på vinterns planer.
– Det rycker i benen så jag åker ner till Engelberg i slutet på november och har basen där. Sen kommer jag nog åka runt lite, framför allt till La Grave som är en favorit och i januari börjar tävlandet. Blir i Alperna fram till april sen kommer jag som alltid att avsluta säsongen med april och maj uppe i mitt paradis Riksgränsen. En massa skidåkning blir det.

Christian stöttas av: Cross Sportswear, Fischer, WEPS

Text: Tobias Liljeroth