Deeptalk med Jacob Wester

Freeride tog ett efter-säsongen-snack med svenske jibbstjärnan Jacob Wester. Det blev ett långt samtal om det påstådda bråket med Jon Olsson, om att tränga sig i liftköer, världsrekord i cornerpipe och var smärtgränsen i hoppens svårighetsgrad egentligen går för herr Wester.

Det var under träningsdagen på Jon Olsson Invitational i Åre i april som det hände. En viss reporter från Dagens Nyheter hade fått en telefonintervju med Sveriges, jämte Jon Olsson, hetaste jibber. Strax efteråt publicerades en artikel där Jacob Wester tycktes såga Jon Olsson. Många förstod inte så mycket av det, Wester och Jon hade ju hängt ihop ända sedan tiden på Nya Zeeland i slutet av sommaren förra året vid både träningar, tävlingar och filmprojekt. Vissa blev arga. Vad sades egentligen under den där intervjun?
– Journalisten frågade vilka svenska åkare som kunde vinna tävlingen. Jag sa att det var väl Jon och jag, vi hade båda helt nya trick. Sedan förklarade jag de nya dubbelvolterna och sa att jag tyckte Jons kangaroo flip var ett sjukt coolt trick och att jag var imponerad av Jon, särskilt eftersom han har alpinbakgrund och inte freestylebakgrund. Jag dissade inte Jon på något sätt.
– Journalisten tolkade mig helt fel och när artikeln kom ut blev många ledsna och arga. Jag förstår det så som det skrevs i tidningen, men det var inte vad jag sa. Allt känns tråkigt eftersom Jon och jag har hängt hela säsongen och det förstörde mycket kring tävlingen också. Det blev en ganska kylig stämning bland åkarna faktiskt.

Själva tävlingen Jon Olsson Invitational gick inte som den skulle för Jacob. På förhand var Invitational ett av Westers stora mål med säsongen; ryktena om det gigantiska hoppet på plats hade satt fart på drömmarna. I första kvalåket missade Jacob en Wilson flip (dubbel bakåtvolt med en 180 graders snurr i varje volt) i landningen. Underligt nog räckte inte sedan en klockren repris av tricket i andra kvalåket för att kvalificera sig till final. Drömmen om Invitational var bortblåst.

Oflytet hade han tagit med sig från US Open och X Games. I US Opens slopestyle flög han för långt och landade på rygg med en liten uttänjning av korsbandet i knäet som följd. Eftersom Jacob var direktkvalificerad i Big Jump på grund av fjolårets fjärdeplats, körde han igenom hopptävlingen på sparlåga och var efteråt nöjd med en sjundeplats. Några veckor senare gjorde han sitt första framträdande i X Games slopestylebana. Men massiva snöfall satte stopp för tävlingen som omvandlades till en Best trick-tävling.
– Allt snöade in. Det gick inte att få fart över något av de fyra hoppen och de tre railsen. Ett riktigt antiklimax. Dessutom landade jag snett i hoppet och stukade foten i pjäxan (!) när jag körde in i en sponsorbanner.

Men annars började tävlingssäsongen på bästa sätt med vinst i Air We Go i Oslo i november. Och vinsterna i både Slopestars i Åre och Stockholm Big Air gör att Jacob ändå är nöjd med tävlingssäsongen. Dessutom var han med och ledde sitt ”stall” Armada till en andraplats i lagtävlingen Orage.
– För mig har det här året handlat om att få in dubbelvolterna. Alla åkare i världseliten körde på Switch 1080 förra säsongen. Men när vi såg Mike Wilson göra dubbelvolten i fjol insåg både Jon och jag att detta var grejen. Vi började nöta vattenhopp ute på Bosön och sedan åkte Jon till Australien för att fortsätta. Han har en arbetsförmåga att bara ligga och nöta ett trick dag efter dag som inte jag har. Så jag stannade hemma, berättar Jacob.

Till slut satt dubbelvolten. Det var i mars i ett hopp som Jacob och Jon byggde uppe i Stendalen på Åreskuten.
– Den satt på första försöket på snö. Då var livet underbart, berättar Jacob. Han är själv av uppfattningen att Flatspin 1260 är det enda som kan konkurrera med dubbelcorkade volter och tycker inte att dubbelvolter eller fyra snurrar är att ”övergöra” hoppandet. Bara så länge man bygger hopp där landningen inte är för hård och där det finns möjlighet att landa på sidorna i fall man kommer ut fel i uthoppet. De speedade svårighetsgraderna på tricken måste följas av mer säkerhetstänkande. Men var går den egna smärtgränsen för vad Wester vågar sig på i luften?
– Jag skulle aldrig snurra upp på ett rail över ett 20 meters gap som Candide Thovex gör. Det är för mycket balans och teknik i sådana saker. Jag satsar hellre på att gå högre och större i luften. Fast å andra sidan så skulle jag inte vilja tävla mot Simon Dumont i att gå högt i en isig pipe. Killen ligger kanske sex meter ovanför kanten på första hitten. Tänk hur lång det är ner till botten då, säger Jacob. Han vill inte inrikta sig på någon särskild tävlingsdisciplin framöver, även om slopestyle alltid legat närmast hjärtat.

Det tog ett tag innan Jacob insåg att det kunde bli något stort av hans skidintresse. 2001 hängde han fortfarande i Väsjö-backen i Stockholm. Det var i samband med tävlingen Skimania i Åre då Jacob kom tvåa efter Henrik Windstedt som saker och ting började falla på plats.
– Fast efter den tävlingen var jag mest uppe i gasen över att jag fick skaka hand med Henke. Det var stort.
Under kommande år var det Jacob som allt mer kom att målas upp som generation två av svenska världsjibbers efter Jon Olsson Och Henrik Windstedt. Idag kör han för Armada och sedan ett år tillbaka sponsrar Oakley med kläder, goggles och solglasögon.
– Det kändes naturligt att byta skidor från Scott till Armada. Armada jobbar mest i USA och det öppnade nya möjligheter för mig på andra sidan Atlanten.

Vi kommer in på ämnet attityd och skidåkning och Jacob håller med om att han på vissa håll har fått en bild av att ha en tråkig attityd till sporten.
– Tyvärr tycker jag inte det är kul jämt att åka skidor. Det är som det är. Men jag tror även att jag är lite folkskygg och det kan nog folk uppfatta som att jag är dryg. Men jag vill göra min grej och sedan är det inte så mycket mer med det.

Men det här med att gå före i liftkön i Bräcke då som du blivit kritiserad för?
– Ja, det försvarar jag faktiskt. Det är kul att folk står och tittat på i parken, men om man inte ska hoppa så tycker jag inte man kan förvänta sig att folk som ligger och tränar i parken ska stå och vänta i kön. I förlängningen hoppas jag på parkpass som de har i (på vissa ställen) Nordamerika.

Wester åker i stora kläder för att han tycker det ser bättre ut i luften. Men han gillar inte hip-hop-stilen i övrigt.
– Det har gått för långt. Om man inte lyssnar på hip hop så har man nästan inget att tala om med många av åkarna. Och filmer där man blandar skidåkningen med porrfilmsklipp och att röka gräs, som i 9th Ward-filmerna, det är helt bedrövligt. Förstår de inte att det bara blir svårare att utveckla det vi gör på ett bra sätt då.

Jacob berättar att han tycker att han är så etablerad som han vill vara: topp fem på de stora tävlingarna och filmar med idolerna Poor Boyz Productions. Men Stockholm kommer även i fortsättningen att vara basen.
– Jag skulle aldrig kunna bo i USA. Och i Alperna är språkbarriären för stor. Då betalar jag hellre lite mer i skatt för att få bo i Stockholm. Här finns polarna och allt det roliga vid sidan om skidåkningen som jag behöver, menar Jacob som har handikapp 16 i golf.

När Wester ska peka ut säsongens höjdpunkt väljer han direkt det tillfälle då han tillsammans med Tanner Hall flögs in av Poor Boyz Productions som enda skidåkare till en specialdesignad corner i Mammoth Mountain i USA. Det blev nytt världsrekord. Jacob Wester – 12,5 meter upp i atmosfären.

Text: Dan-Marcus Pethrus