Den goda åkningen i Verbier

Det finns knappast någon skidåkare som inte har sett Sällskapsresan 2 – Snowroller och många känner säkert ett extra sug i skidtarmen när de ser de klassiska pudersekvenserna i äkta hot-dogstil. Men om man nu vill åka ”Blauhornhissen” och äta på ”Katzenhytte”, då är den inte till Kirchberg man ska bege sig, utan till Verbier. Det är nämligen där filmen är inspelad.

Dags för pistvisning, på klassisk mark.
Dags för pistvisning, på klassisk mark.

Daniel Furberg bränner ner på Mont-Forts baksida.
Daniel Furberg bränner ner på Mont-Forts baksida.

Verbier är en välkänd ort med en tydlig överklasstämpel och många förknippar kanske namnet med minkpälsar och dyra bilar. I stället utmärks orten snarare av riktigt bra offpistmöjligheter och skön atmosfär. Att det dessutom faktiskt inte behöver vara så väldigt dyrt – speciellt jämfört med stora franska orter – gör Verbier till en riktigt fin bekantskap.

Offpisten i Verbier är fantastiskt varierande och väldigt omfattande. Vid vårt besök hade det inte snöat på över en vecka, men med lite hiking var det inga problem att hitta sköna svängar. I systemet finns allt från branta, steniga rännor och utmanande, varierande skog till långsträckta puderfält.

Baksidan av Mont Fort är ett fint område för högalpin åkning och bjuder på en mängd varianter som alla slutar vid dammen Lac de Cleusson. Här finns både stora, långa fält och håriga rännor som kräver en hel del nerver, både för att ta sig till och för att sedan köra. Från Mont Fort utgår också många stighudsturer upp mot Rosablanche-glaciären. Att det hela sedan är inramat av några av alpernas finaste vyer gör ju det inte sämre.

Surf på snö på väg ned i Vallon d’Arbi.
Surf på snö på väg ned i Vallon d’Arbi.
Martin Jonasson passar på att svänga i dagens sista ljus på Mont-Gelés sluttning.
Martin Jonasson passar på att svänga i dagens sista ljus på Mont-Gelés sluttning.

I rännorna under Attelas finns också fina åkmöjligheter, bara det är nog med snö, vilket lätt kan rekas på vägen upp med Funispace-liften. Vallon d’Arbi, som nås från Lac de Vaux, erbjuder inte bara vidsträckta öppna fält utan även brant och ihållande skogsåkning på vägen ner mot La Tzoumaz. Slutligen finns Mont-Gelé, ett sockertoppsberg mitt i systemet som visserligen har en lift, men som nästan alltid är stängd. Men det är inga problem att hajka upp i pjäxorna från Chassoure. Och oftast är det mödan värd.

Daniel följer fotografens spår upp till Champagne-rännan.
Daniel följer fotografens spår upp till Champagne-rännan.

Om dessa ”vanliga” åk inte är nog finns alltid Verbiers ultimata utmaning, Bec des Rosses, berget där legendariska Verbier Extreme (www.xtremeverbier.com) äger rum. Toppen av Bec des Rosses nås på någon timme med utgångspunkt från toppen av Mont-Fort. En varning kan vara på sin plats för varken vägen upp eller vägen ner är speciellt lätt.

Åkningen i Verbier handlar inte bara om offpist. Systemet har en mängd fina pister, de flesta breda och soliga. Dessutom har Verbier under de senaste åren satsat allt mer på sin snöpark, Niepark 1936 (www.mysnowpark.ch). Den brukar vara speciellt bra framåt.

Daniel testar Niepark 1936, med Bec des Rosses i bakgrunden.
Daniel testar Niepark 1936, med Bec des Rosses i bakgrunden.

Nu är det kanske så att bra skidåkning inte är det enda som är viktigt här i livet, ett skönt häng efter åkningen är nog nästan lika viktigt. Byns placering, halvvägs upp på en sydvänd bergssida, gör att solen går ner relativt sent; på våren finns det många sköna solterrasser för en öl eller två. Ett ställe som måste nämnas i detta sammanhang är puben, eller Le Pub Mont Fort som den heter. Det är hit man går helt enkelt. Speciellt mellan fyra och fem då det är happy hour.

Daniel och Martin på väg hem från puben, en aning suddiga.
Daniel och Martin på väg hem från puben, en aning suddiga.

Till Verbier kan man komma på ett antal olika sätt. Enklast är förmodligen den vanliga chartern, till exempel med Sportresor. Annars går det att flyga reguljärt till Genève, ta tåget till Le Châble och slutligen postbussen upp för backen till Verbier. En tredje välberövad metod är UCPA:s Chamonix-buss som brukar ta vägen förbi Martigny, varifrån det är lätt att åka sista biten med tåg och buss. Sist men inte minst finns alltid möjligheten att köra bil, vägen förbi Basel brukar vara enklast om man kommer från Sverige.

Kristian Lidin spanar in bostads-marknaden i Verbier.
Kristian Lidin spanar in bostads-marknaden i Verbier.

Väl i Verbier gäller det att hitta någonstans att bo. Naturligtvis finns ett stort urval av hotell i byn, men om man inte vill lägga upp 1000 franc (6000 kronor) per natt och bo femstjärnigt på Chalet Adrien (www.chalet-adrien.com) finns det billigare alternativ. En klassiker är den så kallade bunkern (www.thebunker.ch) som är ett vandrarhem som ligger i just en bunker. För 25 franc (150 kronor) natten får man en plats i sovsal och frukost. Räkna inte med att pjäxorna ska torka över natten bara. Ett annat alternativ kan vara att försöka hyra in sig på annexet. Då får man dessutom veta hur Stig Helmer hade det när han var här.

Text: och bild: Johan Hellman www.johanhellman.com
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.