Direkttåg till Alperna för att hitta diamanterna i skuggan av St. Anton

Vi möter pionjären bakom direkttågen till Alperna och tar oss till den svenska favoriten St. Antons oväntade bästa sida. 

Vid det här laget borde alla svenska skidentusiaster veta att Snälltåget kör det enda direkttåget från Sverige till Alperna. Tåget avgår fredag eftermiddag från Malmö central och på lördag förmiddag stannar det mitt i Österrikiska Alperna. Det är helt klart möjligt att äta knödelsuppe i backen på lördagen om man tar sig ner på detta sätt. 

En viktig person bakom Snälltåget

Men vad som är mindre känt är hur detta blivit möjligt och vem som ligger bakom Snälltågets bedrift. Vi satte oss ned i restaurangvagnen med tågmästare Linus Hall som har all kunskap man behöver på ämnet. Uppvuxen i Lund med mor och far som båda var tågmästare hela sina liv så pratades det mycket tåg vid middagsbordet. Som en del av arv och miljö började Linus jobba på Snälltåget dagen efter studenten. Nu har 30-årige Linus Hall har varit där i 12 år och är inte bara erfaren utan driven i att hitta nya möjligheter framåt. 

När Corona slog till och färjelinjen till Sassnitz lades ner, den linjen som tåget hade tagit från Sverige till Tyskland och sedan vidare till Berlin i 10 år, var de tvungna att tänka om för att kunna fortsätta köra ner till Europa. På spår genom Danmark blir det istället, med danska lagkrav som följd. Det finns nämligen ingen gemensam standard för tåg i Europa, utan för att ett lok med alla dess vagnar ska köra genom flera länder måste varje individuell vagn uppfylla alla krav i alla länder de skall åka igenom. Lika så är det krav på att personalen ska kunna det lokala språket i alla länder, berättar Linus.

När de köpt in nya vagnar och fått godkänt från danska myndigheter så fanns möjligheten där igen, ett tåg till Europa. Linus och marknadschefen på Snälltåget sa då att “vore det inte coolt med två tåg på stationen i Malmö, ett som går till svenska fjällen och ett som går ner till Alperna”. Sagt och gjort, vintern 2021/2022 avgick det första direkttåget från Sverige till Alperna. Det drar med sig nästan 500 personer varje gång som med ett utsläpp per person på 1,2 kg istället för flygets 267 kg gör att totalt 133 ton koldioxid utsläpp undviks varje vecka. Allt tack vare Linus och teamet han jobbar med. Det finns mer än en anledning till att Linus har ett S på sitt bälte enligt mig. 

Vi tackade för kaffestunden och hoppade av i Innsbruck. En bussresa senare och vi rullade in i St Anton som skulle utforskas.

St. Anton am Arlberg

St. Anton är en av orterna i Ski Arlberg, ett av världens största system, nummer 5 på listan om man utgår från längden pist man kan åka. Systemet är väloljat och under de två sportlovsveckorna som vi var på plats upplevde vi inga liftköer att nämna.

Från St. Anton har du orterna Stuben, Zürs, Lech, Schröcken och Warth norrut och endast lilla skidområdet Rendl söderut. Detta gör att merparten av alla som bor i St Anton med omnejd tar sig upp och åker norrut, åker bortåt under förmiddagen, käkar föregångaren till mac and cheese, Käsespätzle, och sedan glider tillbaka mot St. Anton. After ski stopp ett på Krazy Kanguruh och afterski stopp två på Mooserwirt innan man rullar in på Burgerstop för en hamburgare. 

Eftersom det är detta “alla gör” måste åkningen norrut vara bäst. Eller!? Efter att ha studsat fram och tillbaka, turat för att titta bortom det man ser från liften, så visade det sig att så inte är fallet. Lilla Rendl är det bästa St Anton har att erbjuda, och det är bra!

Här ligger Ski Arlbergs bästa park, inte mycket att säga, konkurrensen är låg och parken är i bra skick med hopp och rails för grön, blå, röd och svart nivå. Du har tillräckligt för att gå från första hoppet till din första trippel. Allt med en egen liten knapplift. 

Skulle vi utse bästa pist skulle vi vilja dela in det i två kategorier, vackraste och bästa. Vackraste går till Muggengrat Täli borta i Zürs, en lång pist med fantastisk utsikt och en känsla av att man är långt från systemet. Men bäst är nog den svarta pisten under Gampbergbahn, bred, bra lutning, allt i fallinje och under liften så du kan visa upp dina carving svängar lite extra. Här ligger skidinstruktörerna och tränar tidig kant, kortsväng, upprundning av svängar, position och mycket mer. Att vi hittar skidinstruktörerna här tar vi som beviset på att utnämnelsen är helt rätt.

Men det är bara förrätten, anledningen till varför vi tycker Rendl är bäst i hela ski Arlberg är möjligheten att sticka över kam-kanten, droppa ner på baksidan och då få tillgång till tre magiska dalgångar. Hinter Rendl, Malfontal och Smittal. Detta blir vår huvudrätt, dessert och apertif. 

För att komma ner i Hinter Rendl kan du ta antingen Gampbergbahn eller Rifflebahn II. Inga hudar behövs och många kul linjer att välja på.

För att komma in Smittal, dalen längst syd-öst, tar man Riffle I liften upp, skråar en bra bit skiiers left för att sedan ta på sig håret under skidorna och stega sig upp 566 höjdmeter. Det öppnar upp flertalet 30-gradiga branter som ligger orörda länge. Tusen fallhöjdsmeter senare så håller man skiers left och stakar sig in i Kappl. Man kan tro att turen och dagen slutar där men så är det inte. Man betalar en 15 euro till snällaste liftvakten man ser så får man ta liftarna upp till toppen av Kappl och därifrån kan man droppa in i Malfontal. Dalen mellan Hinter Rendl och Smittal, vilket ger ytterligare 1400 höjdmeter av åkning hela vägen ner till Pettneu. 

Men mitten-dalen, Malfontal, aperitifen. En dalgång helt utan mobiltäckning, ingen lift och ingen civilisation i sikte. Det finns ett enkelt insteg från Hinter Rendl så kommer man in halvvägs in i dalgången men för att komma in från kronan av dalen anbefaller vi att ta den mysiga tvåstolaren Rifflebahn I, skråa en bit skier left, över två krön, sikta uppåt mot Kreuzjochspitze och knata de 400 höjdmeter som krävs för att nå sadeln. Äntligen får du lite brantåkning framför skidspetsarna, nordsida och kallsnö som ligger där helt orörd. Du droppar ner och känner hur krafterna för att hålla nere farten är större än vanligt. Snön du river upp stannar inte och du hör sluffet som jagar dig i nacken. Snabbare eller vika av är alternativen. Du kör snabbare . Svängarna länkar ihop sig, du är helt ensam i hela världen. Så känns det i alla fall, flow, medan du tävlar mot din egen upprivna snö. En bit ner tar du en sväng åt sidan för att stanna på ett lavinsäkrare ställe med utsikt över hela Malfontal, din lekplats för dagen!

När åken är slut och du inte orkar klistra fast hudarna under skidorna en gång till för att nå ytterligare ett åk så glider du längs serpentinstigen ner till Pettneu. Knatar förbi matbutiken, köper en Stiegel och en pretzel och sätter dig på balkongen i solen. Precis så skall en dag i Alperna vara, tänker du, medan kyrkklockorna klingar 17:00 och du skålar för en fantastisk dag på fjället.

Två veckor senare står Linus och hans besättning på perrongen redo för att ta våra skidor genom fönstret och sätta oss i en fullsatt kupé tillbaka till Sverige.

Sponsrade inlägg är en del av Freerides annonserbjudande. Inläggen är framtagna tillsammans med kommersiella samarbetspartners. Om du har frågor kring sponsrade inlägg, vänligen kontakta martin@freeride.se