En cykelskeptikers bekännelser

Mannen bakom den virala succén och tillika krönikan ”Inför skatt på MTB” är tillbaka och följer upp den beryktade texten från 2017.

Till slut så sitter jag här. Flikar öppna med Happyrides Köp & Sälj, Facebook Marketplace, Blocket och Finn.no. De innehåller olika mer eller mindre nybörjarvänliga gravel-cyklar i prisklass runt 5 000-10 000 kronor. Jag får flashbacks till när flikarna handlade om friåkningsskidor med mellan 110-120 millimeter under foten och rocker i båda ändar. Det var för 10-12 år sedan. Då var det lätt att veta vad som var något att ha och inte, nu känner jag mig som en nybörjare. Det är såklart för att jag är just det – en nybörjare. Jag kan inget om cyklar och har de senaste 6-7 åren ansträngt mig för att hålla mig borta från det.

”för mig privat blev att jag nu var tvungen att publikt ta avstånd från alla typer av cykling”

Lite bakgrund är nog på sin plats. I oktober 2017 publicerades en krönika på freeride.se med rubriken ”Inför skatt på MTB”. Det var mitt allra första betalda skrivjobb och förutom att skapa förvirring och frustration bland cyklister utan känsla för ironi så medverkade krönikan till att glänta lite på dörren mot livet som frilansskribent. Faktum är att det en tid senare blev min huvudsysselsättning under en tvåårsperiod. Men frågan är om inte den allra största konsekvensen för mig privat blev att jag nu var tvungen att publikt ta avstånd från alla typer av cykling. Minsta cykelrelatersd sammanhang fick jag höra att ”du cyklar ju inte”. Att cykla ned på stan kändes otänkbart.

Så hur hamnade vi här? Grupptryck är den korta förklaringen. Under åren har fler och fler i min umgängeskrets visat sig vara hängivna cyklister, och som människa vill en ju inget annat än att vara med. Lägg till att jag under en serie väldigt oväntade händelser blev svensk mästare i skidalpinism tidigare i år och därför känner att jag behöver upprätthålla konditionsidrottarlivet. Dessutom blev min gamla Kona, som jag fick när jag var 14 år, stulen för något år sedan. Nu bor jag också större delen av barmarkstiden i Oslo, och där är det högst rimligt att ta sig runt på cykel. Jag har lagt ganska mycket tid på att vänja mina tankar på att jag kan cykla, att jag inte är rädd.

Så då är vi där. Flikarna uppe, PM skickade, bromsar och växelkomponenter researchade och storleksfrågan mer eller mindre besvarad. Som tur är har jag som sagt en hel umgängeskrets med cykelkompetens. Annars hade det aldrig gått vägen. Jag har börjat tycka att det är kul att vara nybörjare på något. Utvecklingskurvan blir brant och det krävs mycket koncentration för utförandet av aktiviteten.

”Jag är fortfarande rädd för den minimala understödsytan som en tvåhjulig cykel erbjuder, och funderar på hur man ska kunna lita på däckens friktion i svängar och inbromsningar”

På grund av detta och ovan nämnda Oslo-flytt skaffade jag längdskidor i höstas. Skitsvårt och superjobbigt, det vill säga helt perfekt som distraktion för en konditionsidrottsberoende nybliven storstadsbo. Att få vara i bubblan där all din koncentration krävs, och du behöver ta i ordentligt är otroligt lyxigt. Eller snarare är det kanske att kunna välja att vara i den bubblan som är lyxigt. Oavsett så åker man längd på snö. Det kan vara isigt och hårt, men det är alltid mjukare än asfalt eller grus. Därav inte lika läskigt. Jag är fortfarande rädd för den minimala understödsytan som en tvåhjulig cykel erbjuder, och funderar på hur man ska kunna lita på däckens friktion i svängar och inbromsningar. 

Sen är det tiden. Egentligen vill jag klättra hela sommaren. Men det har jag inte tid eller tillräckligt med klätterpartners till. Mycket på grund av att alla tydligen cyklar, som sagt. Jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka till för långa turer på grusvägar flera gånger i veckan, men jag inbillar mig att det löser sig. Jag har inget kontor att pendla till då jag oftast sitter hemma, och ska jag åka någonstans är det oftast cirka 75 mil till Åre. Lite för långt att cykla, i alla fall för mig som nybörjare. 

Vilken cykel det blir återstår att se. Sedan ska det handlas cykelbyxor. Och hjälm lär man ju vilja ha. Och man kanske måste ha speciella skor? Snabba brillor har jag redan, men det är också allt.