Från Andermatt till Disentis – ett ljuvligt dagsprojekt

Freeride besöker Andermatt och tar sig därifrån hela vägen till Disentis med skidor. Ett ljuvligt dagsprojekt som kräver tåg tillbaka och som levererar förstklassig piståkning, ett stycke puder och en och annan flygtur.

Under 2000-talets första decennium hörde jag för första gången talas om Andermatt. Det talades vitt och brett från folk i min närhet om denna då okända puderhåla i Schweiz. Under samma tidsepok besökte jag Disentis för första gången. En mer eller mindre helt öde by bortsett från vandrarhemmet Nangijala Bar & Café. Där samlades bummare och locals och skrävlade efter en dag på berget över en (eller flera) Schneider Weisse och barens då välkända chili cheese.

När jag nu i modern tid, närmare bestämt för drygt ett år sedan, möttes av nyheten att Vail Resorts köpt upp Andermatt för cirka en och en halv miljard svenska kronor och det haglar citat från det amerikanske överflöds-företaget (med världens dyraste liftkort) i stil med ”Resan mot att bli en premium-resort” så är rynkar jag givetvis lite på näsan.

Centrala Schweiz största skidort

Sedan säsongen 20/21 har skidorterna Andermatt, Sedrun och Disentis länkats samman och uppgraderats till en kostnad av en miljard svenska kronor och är därmed kvalificerad som centrala Schweiz största skidort. Det investeras med andra ord friskt i området området som går under namnet SkiArena, som alltså ägs till majoritet av amerikanske Vail Resort. En anekdot värd att nämna är givetvis att även vår svenska motsvarighet Skistar visade ett omfattande intresse att köpa upp orten tidigare, uppenbarligen utan större framgång.

Nåväl. En viss skepsis må infinna sig inför annalkande resa då det ligger i undertecknads frilansande natur att klanka ned på stora lyxföretag. Å andra sidan ser jag fram emot att se Andermatt för första gången samt att återvända till Disentis för första gången på tio år.

Resan får dessvärre en snöplig start då vi möts av en regnig och snöfattig by vilket vi inte förväntat oss. Vi bor dock otroligt fint på världens högst belägna Radison Blu-hotell vilket är långt ifrån den mer så att säga ”charmiga” standard som erbjöds på Nangijala för tio år sedan. Sällskapet på denna resa består totalt av tre personer som utgör redaktionen på denna webbaserade blaska som du just nu läser.

Efter en god natts sömn på det nybyggda hotellet så är vi tidigt uppe vid frukostbuffén. Dagens mål är att ta sig från Andermatt till Disentis via Sedrun med skidor för att sedan åka tåg tillbaka i slutet av dagen. Som pricken över i:et så siktar vi in oss på det nylanserade afterski-tåget, en tågresa som tar cirka en timme.

Totalt består av SkiArena av 180 kilometer pist och 33 liftar och med tanke på att vi ska ta oss mellan pistkartans yttersta kanter så ser vi till att bälga i oss kaffet snabbt och hoppa i pjäxorna för att starta dagens omfattande arbetsuppgift för redaktionen.

Radison Blu ligger strax utanför Andermatt by och det är antingen skidbuss eller tio minuters promenad som gäller för att ta sig till närmsta lift. Vi väljer det förstnämnda.

– Vet du när afterski-tåget går? Hör jag min kollega fråga en nyfunnen vän på bussen.

– 15.20 gick det igår i alla fall, svarar denna person.

Mer information om tågtiderna än så lyckas vi inte införskaffa innan bussen är framme vid liften. Regnet har nu bytts ut mot en vårsol som strålar värmande. Kanske lite för värmande i ärlighetens namn då första liften upp mot Gütsch (2 344 m ö.h.) levererar en snöfattig och nästan sorglig vy.

Väl uppe på toppen har snötillgången tack och lov ordnat upp sig och vi möts av fantastiskt fina och folktomma pister som vi tar oss an med stora skärande svängar. I slutningarna där solen ligger på börjar redan manchestern att slaska till sig sakta men säkert. Underlaget är greppigt trots att våra skidor mäter en bra bit över decimetern under pjäxan och även om vi hade förhoppningar på puder så är det inte så tokigt att bränna pist omgiven mäktiga bergstoppar.

Skidorna skär genom snön som smör och det är ett ypperligt tillfälle att försöka kantställa skidorna till sin yttersta gräns. Det är bara benmuskulaturen som sätter gränsen denna soliga förmiddag.

Längs vägen mot Sedrun, och dagens första depåstopp, så lyckas vi dock hitta några orörda ytor där snön fortfarande är kall. Dessa fluffiga svängar ger mersmak kring vad som väntar kommande dagar då vi tillsammans med guide ska ge oss an berget Gemstock i Andermatt som är vida känt för just åkning utanför pisten vilket förhoppningsvis kommer mynna ut i ytterligare ett reportage här på Freeride.

Vi fortsätter kämpa och betar av pist efter pist längs vår färd mot Disentis. Vi stannar till och tar några lättare flygturer i den lilla park som finns halvvägs till Sedrun. Benen bränner redan efter en halv dags skidåkning. Men det är ju det som det underbara med Alperna överlag – långa böljande backar och stor fallhöjd som gör att kroppen får jobba. Mums.

Sedrun – dagens första depåstopp

Tids nog når vi Sedrun. Här krävs en kortare tågresa för att nå nästa lift som länkar samman Sedrun med Disentis. Eller ja, frågan är väl hur sammanlänkade destinationerna egentligen är med tanke på att det krävs en tågresa för att att sig emellan? Å andra sidan är det inget som stör mig. Vad spelar det för roll om jag kliver in i en kabinbana eller en tågvagn i några minuter?

Ja, tågresan är kort och inte särskilt krävande och det blir för oss en välbehövlig paus. Vi tar oss därefter snabbt upp på berget igen och avnjuter en lunch på La Baracca Cuolm da Vi på dryga 2000 meters höjd över havet. Den lilla restaurangen vi hittar är helt öde (men öppen till vår förvåning) och sett till inredningen så känns detta hak långt ifrån den eftersträvansvärda känslan av premium som Vail Resort uppenbarligen strävar efter. Själva maten bestående av tre vällagade pizzor ger dock en oväntad premiumkänsla rent smakmässigt och vi känner oss mer än nöjda med lunchen.

Slutdestinationen: Disentis

Därefter skyndar vi iväg för att hinna nå upp till Disentis högsta punkt som toppen av släpliften Lai Alv (2 833 m ö.h.) utgör. Denna släplift är mäktigt placerad i en dalgångsliknad formation omgiven av majestätiska bergstoppar. Omkringliggande terräng är lekfull och inbjudande men tyvärr hinner vi inte mer än njuta av utsikten en kort stund innan det är dags att bege sig ned för att hinna med tåget tillbaka till Andermatt.

Sista åket mäter ganska exakt 1 000 fallhöjdsmeter. Hade snötillgången varit mer fördelaktig hade våra lår fått ytterligare cirka 600 meter att avverka. Nu blir det istället kabinbanan som tar oss ned till dalstationen i Disentis by.

– Skönt att ta liften ned! Säger en med trötta ben från redaktionen (vi nämner inga namn).

Väl nere i Disentis möts vi av våren och svetten fullkomligt dryper när vi med raska steg går igenom byn med skidorna på axeln längs vägen till tågstationen och tidigare nämnda afterski-tåg som ska ta oss tillbaka till Andermatt. Längtan efter något kallt att dricka har nog aldrig varit större. Tiden för avgång tros som sagt vara 15.20 men är ju i själva verket inget mer än vilda spekulationer och lösa rykten från morgonens kollektivtrafik. Vägen genom Disentis by tar betydligt längre tid än vad vi kalkylerat på och vi inser att sannolikheten att vi kommer hinna med tåget snart är obefintlig.

Våra tidskalkyler är faktiskt precis lika bristfälliga som vår obefintliga geografiska analys då vi tids nog också inser att vi går åt helt fel håll. Det visar sig nämligen finnas en betydligt närmre påstigning intill tågrälsen sett från dalstationen till kabinbanan i Disentis. Ett råd från oss till er är därmed att kolla både tidtabellen och vägen till tågstationen lite noggrannare om ni har för avsikt att åka afterski-tåget tillbaka till Andermatt.

Vi snubblar på målsnöret och kan inte skylla på någon annan oss själva. 100 meter från tågstationen ser vi tåget hånfullt rulla ut från perrongen. Lite besvikna stapplar vi in på tågstationen med svansen mellan benen och sätter oss i skuggan och tar av oss skalkläderna för att lufta våra dyngsura underställ.

Efter att vi hämtat andan kan vi konstatera att nästa tåg är en timme bort och att det finns en utomhusservering belägen intill perrongen. Slutet gott allting gott – vi tog oss med skidor från Andermatt till Disentis. Vi fick afterski och vi fick åka tåg tillbaka. Nästa gång hinner vi kanske på afterski-vagnen också.

Text: Petter Elfsberg