Friåkaren Amelie rockar loss på sitski

Amelie Ericson är en friåkare ända in i hjärtegropen. Men en skidolycka satte stopp för friåkningen. Fast bara tillfälligt. För fyra år sedan började hon köra sitski istället, och hennes grymma puderåkning kan nu avnjutas av både henne själv och hennes följare på sociala medier.

Freeride ringde upp Amelie i Norge (där hon bor sedan tio år tillbaka) för att prata snökänsla, första klippdroppet och nya projekt.

Hur började du med sitski?

– Det var efter en skidolycka. Jag fick en s.k. ofullständig ryggmärgsskada. Jag klarade av att gå och åkte skidor efter det också. Men så fick jag dessutom ledgångsreumatism, och då blev det sitski.

Hur var det första gången du satte dig i en sitski, och började åka?

– (Skrattar). Väldigt svårt. Jag kom tio meter, och så ramlade jag. Och så kom jag inte upp.

Det var din man som lärde dig, hur gick det till?

– Johan är utbildad skidlärare så jag fick bra hjälp i början med hur jag skulle åka lift och svänga. I början åkte han bakom och höll i sitskin men ganska snabbt så åkte jag sjäv så då fick han mest lyfta upp mig när jag ramlade (det hände ganska ofta).

– Sedan har han varit en bra sparringpartner i förhållande till teknik på hög nivå. Vi är båda två skidlärare (jag gick skidlärarlinjen i Åre, 2008 (tror det stämmer)) så vi diskuterar mycket tillsammans, och sitski, framförallt på lite högre nivå, är väldigt likt vanlig skidåkning.

Hur lång tid tog det innan du kunde åka?

– Det gick egentligen väldigt fort. Jag åkte i röda backar fjärde dagen. Jag kanske inte var så bra på att stanna dock 🙂

Europacupen

Stämmer det att du också tävlar i sitski? För Oppdal IL?

– Alltså, jag har både börjat och slutat. Jag började tävla aktivt alpint, höll på ett par år och körde på Europacupnivå. Men jag har slutat med det nu för kroppen sa stopp. Jag har nedsatt immunförsvar så jag blir sjuk hela tiden. Nu är det bara lössnö som gäller. [Körde för Norge, i utvecklingslandslaget, reds anm.]

Jag såg att du hade lagt ut på ditt IG-konto att du droppat utför en viss klippa och du skrev att det var en dröm ända sedan du började med sitski?

– Jag sa inte det till någon för jag trodde inte att jag skulle kunna göra det. Men jag vill ta alla stora klippor som finns på Oppdal. Och nu har jag tagit två av dem. Och den tredje vet jag inte om det kommer att gå. Jag hade typ tre hemliga projekt men jag berättade det inte för någon.

Hur var det att fullfölja ditt dröm?

– Glad! Men jag var mest överraskad över att det inte var så svårt. Jag trodde att det skulle vara värre än det var.

Har du några fler projekt?

– Inga speciellt konkreta. Men att fortsätta med frikörningen. Det är ju verkligen frikörare som jag är och var när jag tävlade alpint också. Det är det jag brinner för. Klippdroppning är väl det nya projektet.

Text: Malin Dunfors