Anders, 57 och nybliven säsongare, tog sig an Chamonix

Anders Scharp är nästan precis hemkommen efter att ha gjort en säsong nere i Chamonix. Han knegade på restaurang, käkade havregrynsgröt och körde budget-app. Enda skillnaden jämfört med de flesta andra säsongare? Tja, han gjorde sin första säsong som 57-åring.
– Jag har beslutat mig för att göra roliga saker i livet och kände jag att det här vill jag göra!

I år firar Anders 30-års jubileum med sin fru, som själv arbetade några säsonger nere i alperna när hon var yngre. Hans dotter har bott i Los Angeles i flera år. Men själv hade han inte haft något riktigt äventyr, tyckte han. En tre veckors språkresa i Hastings som skolpojk kvalificerade definitivt inte.

Sagt och gjort. Anders sa upp sig från sitt jobb för att bli säsongare i franska Chamonix. (Freeride har tidigare skrivit om en annan 50-åring som släppte allt och drog till alperna).

Inga franskakunskaper? Pas de problème

Hur känns det att vara tillbaka?

– Det är både ock. Jag hade gärna varit kvar den här härliga perioden nu när våren kommer på riktigt, såklart. Men fyra månader kändes helt ok. Var ett fantastiskt äventyr att få göra när man inte är helt unga år, så att säga. Det var skitkul. Sedan längtade jag så klart efter min fru så då måste man åka hem.

– Sen hade jag ju lite flyt att jag kom hem strax före hela coronakrisen började också, rätt turlig tajming!

Varför blev det Chamonix?

– Det är ganska enkelt, egentligen. Jag är nere i Chamonix och springer lopp varje år. Har varit där sex år nu på somrarna. Åker med kamrater. Vi tycker väldigt, väldigt bra om Chamonix. Men jag hade aldrig varit där på vintern.

– Det var också för att det finns ett svensk-hotell i Chamonix och jag kan ingen franska. Dels så kände jag att jag var tvungen att jobba någonstans där jag kunde språket. Pratar tyska, engelska och svenska men absolut ingen franska. Då kände jag att det funkar på det hotellet som jag sökte till.

Åldersdiskriminering… not

När du visste att du ville jobba på det här specifika hotellet, hur fixade du arbete? Och sedan boende, såklart?

– Jag var lite rädd. Hade inte möjlighet att åka ner och vara nere i sex månader i Chamonix utan att jobba utan jag var tvungen att ha en inkomst när jag var där. Så jag sökte jobb och man är alltid rädd när man är 57 och söker säsongsjobb, som kanske mina barn, den åldern, söker till eller kanske ännu yngre. Men nä, de tyckte det var kul att jag sökte. Jag fick jobbet, så det var kul.

“Det är ju helt sjukt att du är här samtidigt som jag.” Det känns lite lattjo.

– Hotellet har personalboenden. De hyr lägenheter i staden. Det var faktiskt det enda kravet jag hade, med ålderns rätt, att jag skulle få ett eget boende och en egen liten studio. Det var skönt.

Hur lång tid tog det från att du ansökte till att du fick jobb och visste att du kunde åka iväg?

– Ett halvår, kanske. Jag har beslutat mig för att göra roliga saker i livet och kände jag att det här vill jag göra. Jag hade inga problem med att säga upp mig från det jobbet jag hade i Stockhom och åka iväg. 

– Dessutom gäller det att ha, om man åker iväg som vuxen som jag gjorde, ‘övervuxen’, en förstående fru. Hon förstår att om jag inte hade gjort det här nu så hade jag blivit gammal och bitter. Åldersbitter så hon fattar att jag blir nog en bättre människa om jag får åka iväg och göra det här äventyret. Hon var generös och släppte iväg mig.

Kaxigt

Hur bemöttes du där nere som äldre säsongare, och vad sa folk här hemma?

– Många blir avis på att man gör det här. ‘Sådär kan man ju inte göra.’ Och det är också en kul grej att bevisa att man kan göra detta. Åldern sätter inga gränser om man är sugen på att jobba. Sedan gäller det att hitta en arbetsgivare som är sugen på att anställa.

– Hemma tyckte jag att det bemöttes bra. Folk tyckte det var jättekul, kaxigt och avundsvärt.

– När det kom ner folk och jobbade så hade jag iallafall två kamraters barn som kom ner. Till och med en kamrats barnbarn. När hon kom ner sa hon, “Det är ju helt sjukt att du är här samtidigt som jag.” Det känns lite lattjo.

Undvik att bli livegen

Ett råd som du skulle ge till folk som är i, som du kallar det “överåldern,” och är sugna på att göra samma sak?

– Man ska kolla upp ordentligt vad det är man ger sig in på. I mitt fall så har jag haft jättebra boende. Men när man jobbar för en arbetsgivare och får boende, i vissa fall får man också liftkort genom sin arbetsgivare, vilket gör att man blir lite livegen.

– Jag tror att man ska göra sig så fri så möjligt. Det är jättesvårt på de här orterna när det är ett sådant tryck men försöka hitta sitt eget boende för att göra sig så fri så möjligt. Om något skulle hända under resans gång så att det är lätt att kanske byta.

Kassaboken och gröt

Klarar man sig på den lön man får (om boende och liftkort ingår)?

– Åtminstone den arbetsgivare som jag hade, de var schyssta och ganska öppna mot alla anställda att det är ett plus minus spel med den lönen som ges. Om man tror att man ska åka ner, partaja och äta ut på restaurang varje dag, då blir det fel.

– För mig blev det ett plus minus spel för jag försökte verkligen leva som en säsongare, även om jag som vuxen kanske har lite pengar på banken. Jag skaffade mig en app som heter Kassaboken så att jag kunde föra varje dag hur mycket pengar jag hade att röra mig med. Och gick jag på restaurang en dag och tog ut svängarna ordentligt så kanske jag käkade havregrynsgröt dagen efter. För att väga upp. Jag levde verkligen som en säsongare, det var lite det som var grejen också.

Efter Chamonix

Vad sa ditt jobb när du sa upp dig, och sa att du skulle åka till Chamonix och säsonga?

– Jag hade säkert kunna ansöka om tjänsteledigt men jag gjorde inte det utan jag sa upp mig lite vind för våg. Man är lite wild and crazy, ibland. Jag är inte det normalt så jag överraskade mig själv lite grann, säger Anders och skrattar.

Vad gör du nu?

Nu söker jag nytt jobb. Nu kom det här coronaviruset lite olämpligt. Men jag är inte orolig med tanke på att jag jobbat så många år. Stockholm är en fantastisk restaurangstad och jag vill verkligen jobba med restaurang. Det kommer säkert att lösa sig.

Innan han begav sig söderöver hade Anders dessutom bestämt sig för att skriva en bok om sin tid som äldre säsongare i Alperna, samt sina 40 år i hotell- och restaurangbranschen. Boken är i slutskedet men exakt när den kommer ut vet han inte bestämt.

Text: Malin Dunfors
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.