Hälsningar från Red Mountain

Erik Lidström, Ole-Kristian Ström och Asbjörn Hellås begav sig till Kanada och Red Mountain, precis vid gränsen till USA.


Morgonutsikt i Kootenays
Foto: Erik Lidström

Kanada, hyrbil i tre veckor och tre kamrater. Det är en riktigt bra början. Jag vet väldigt lite om Rossland när jag styr upp bilen på den branta backen från Trail. Tre stora långtradare har fått stopp i snömodden – skidåkningsmässigt är det ett gott tecken tänker vi och ångar vidare.

I Rossland har du den klassiska huvudgatan lika bred som E4:an kantad av butiker, banker och postkontor. Vid en första anblick misstar du lätt Rossland för vilken kanadensisk cowboy-by som helst men här lurar något speciellt. Kanske är det att människorna är snäppet trevligare? Eller att allt är snäppet billigare? Kanske är det skidentusiasmen i den gamla gruvstaden som gör det? Nancy Greene är en alpin skidåkare från Rossland som redan i 1967 kammade hem sin totalvärldscupseger med vinst i sju av sexton deltävlingar.

Själva Red Mountain har fått sig ett lyft inför den här säsongen med nya stugor i klassisk nordamerikansk lodge-anda och en ny Daylodge som har byggts för att öka på serviceutbudet.


Flygande Olek
Foto: Erik Lidström

Asbjörn i farten igen
Foto: Erik Lidström

Med mig har jag Ole-Kristian Ström (närmare känd som Olek) som står för navigationen och snacket. I baksätet sitter Asbjörn Hellås med nöttemixen, vattenflaskor och choklad i god gammaldags norsk turanda och håller ordning på vårt näringsintag. Själv står jag för körandet och logistiken med packningen som är allt för stor för våran bil. Efter att ha jämfört lite priser på diverse motell, hotell, hostel och annat boende bestämmer vi oss för rum på ett hostel längs med huvudgatan. En simpel dörr med texten ”Hostel” på, inklämd mellan två butiker, är det enda som antyder att här går det att få billigt boende.


Asbjörn i botten av powderhill.
Foto: Erik Lidström

Utvilade och nyfikna på snö går vi upp tidigt som tuppen på torsdagsmorgonen. Asbjörn fixar ihop stekta ägg med bacon på grovt bröd medans Olek ordnar lunchlåda och jag packar bilen. Väl uppe i Red Mountain svidar vi om till våra färgsprakande skandinaviska skidkläder och tågar upp mot den nästan obefintliga liftkön. I botten av anläggningen stöter vi på Hampus Olsson, en brädåkare som vi känner sedan tidigare säsonger i Österrike, han är här på säsong och guidar oss intensivt runt i systemet.

Vi blir alla lika tagna av hur pass mycket roligt som gömmer sig i skogarna på Granite Mountain som är den högsta punkten i systemet på 2075 meter över havet.  Till toppen kommer vi med Motherlode Chair som går vid sidan av och över tillsynes oändliga mängder med skogsrännor, klippor och linjer. Snön ligger i ett 20 till 30 centimeters fluffigt champagnelager men i och med att vi är lite sent ute efter senaste snöfallet så är det mesta runt liften spårat, dock har vi med hjälp av Hampus inga problem med att hitta orörd terräng bara en kort travers utanför backen.

Fredagens planer är att komma längre ut från systemet och med stighudar och lunch i ryggsäcken sätter vi av efter transporten som tar oss runt toppen på Granite Mountain och in i skogen. Vi tar oss fram genom en skog av tungt snöklädda träd som står som spjutspetsar mot himlen. Det tar tjugo minuter för oss at komma upp till den sidan vi har lust att köra; en ospårad nord-öst vänd trädklädd topp med stort öppet kalhugge som ingen har märkt med sin signatur i det yrlätta trettio centimeters-lagret som ligger och väntar.


Ole Kristian får luft under skidorna.
Foto: Erik Lidström


Asbjörn drar stora telemarksvängar.
Foto: Erik Lidström

Hampus
Foto: Erik Lidström

Nu får vi äntligen släppa på hämningslöst nedförs och låta fantasin leda oss mellan drivor, klippor och träd.  Det blir två åk för oss men alla är vi eniga om att de är två såkallade Topp Tio-åk trots de relativt låga fallhöjdsmeterna. Det är ett ganska bra sätt att fira in det nya året på och bättre blir det utöver natten med storbål och pulkrace med lokala talanger innan det nya året skålades in och nya möjligheter till att bryta nyårslöften erbjuds.

Klart reducerade efter nyårsnatten får vi inte till värst mycket åkning den första januari 2011. Vi känner ingen vidare stress över det för den kommande dag så har Olek ordnat en heldag med Big Red Cats för oss till en överkomlig summa galningar (kanadensiska dollar, reds anm).


Genomgång inför catskiingen
Foto: Erik Lidström

Foto: Erik Lidström


Morgonutsikt i Kootenays
Foto: Erik Lidström

Strax efter klockan åtta på morgonen får vi besked om att vara redo vid deras kontor för vidare slussning upp till utgångspunkten för vårt livs första Catskiing-upplevelse. Det blir genomgång av transcivers och snabba sökmetoder innan vi lastas in bak i våran PistenBully 300 som tar oss 30 minuter upp mot den knallgula solen över de snödränkta linjerna som vi ska köra.


Foto: Erik Lidström

I den senaste snöstormen över Kootenay-bergen fick Red Mountain runt tjugofem till trettio centimeter men i området som Big Red Cats slussar oss idag har det kommit över fyrtio lätta centimeter. Var vi än åker känns det som att snön är lika bottenlös som kvicksand och vårt självförtroende växer snabbt. Vi hoppar och leker mellan storvuxna snöklädda träd, varje litet öppet fällt inne i skogen blir målat och jublen ekar genom skogen. Vi avverkar åk efter åk, lunchen trycker vi i oss inne i Caten på väg upp till nästa åk. Här är det ingen tid att förlora och vi hinner med närmare sju åk – i ren glädje och eufori tappade jag räkningen efter två.


Ole Kristian Ström
Foto: Erik Lidström


Bob Legasa visar oss hur det ska se ut
Foto: Erik Lidström

Ålder är ingenting som hindrar
Foto: Erik Lidström

Senare på kvällen är vi bjudna till middag hos våra kollegor i deras lodge. Det blir spaghetti och köttfärsås, öl och vin medans timmarna flög förbi. Det är först senare på kvällen som vi inser vilka det är vi har åkt skidor med hela dagen – gamla skidlegenden Bob Legasa som var med i kultfilmen HotDog – The movie, och en hög med andra gubbar som körde hårt på 2tum2 plank innan vi kunde åka pulka med stödhjul.

Information Red Mountain

– Rossland och Red Mountain ligger i södra Brittish Columbia i Kootenay Rockies-området precis vid gränsen till USA.

– Här finns varierad åkning på fyra olika berg varav två av dem är rena offpistområden.

– Högsta berget i systemet är på 2075 meter över havet och heter Granite Mountain, högsta bergen i området heter Old Glory där toppen ligger på ca 2300möh.

– Topparna som utgör Red Mountains kontrollerade område är Red, Roberts, Granite och Grey.
 
– Billigt boende finner man enkelt nere i Rossland cirka fem minuters körning/liftning undan, det går sällan bussar.

– 1 kanadensisk dollar ≈ 6,5 SEK

– Liftkortet ligger på cirka 60 galningar (kanadensiska dollar) per dag.

– Big Red Cats kontor finner man på anläggningen just innan man svänger in till parkeringen. En dagstur kostar cirka 300 galningar

Text: Erik Lidström
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.