Hargins crossover sätter ny nivå

Jeanette Hargin vann den alpina damklassen i NM i Extremåkning på ett mycket övertygande sätt. Hon menar att ett riktigt störtlopp är lika skönt som säsongens bästa puderåk.

Jeanette Hargin är det senaste exemplet på en riktigt lyckad crossover där alpina åkare tar för sig på friåkningsscenen. En seger i den alpina damklassen i NM i Extremåkning är inget dålig insteg i freeridevärlden. Rapporter och vittnesmål från säsongsavslutningen uppe i Riksgränsen i slutet av maj, talade alla samma språk – Hargin satte en ny nivå bland damerna med sin åkning och sina dropp. Nu är Jeanette inget blåbär när det kommer till att åka skidor utanför pister och käppar.
– Jag har alltid älskad friåkningen. När jag är ute och tävlar i världscupen blir det ofta minst lika mycket friåkning. Anja åkte mycket friåkning som yngre men inte lika mycket nu. Det är oftast amerikanskan Julia Mancuso som jag brukar sticka ut på berget med när en tävling ställs in.

Jeanette bestämde sig för att köra NM under våren och åkte upp till Nordalsfjället utan några speciella förberedelser. Kör man i alpina landslaget finns det en viss grundträning att ta av.
– Jag har nog aldrig varit så nervös vid en alpin tävling som jag var när jag stod på startlinjen i NM. När jag kör störtlopp har jag koll, jag vet vad jag kan och då handlar allt bara om att prestera. Men inför kvalåket i Gränsen var jag nervös i hela kroppen. Hur skulle det här gå? Man ville ju inte ramla, berättar Jeanette.

Hon ramlade inte i kvalet utan dominerade. Och sedan gick resten av tävlingen av bara farten.
– Det kan nog vara att man är van vid att tävla. Racingen gör också att jag har bra benstyrka och skidkänsla. Det gjorde att jag kunde hoppa högre än de andra som tävlade.

Landslagsledningen förespråkar att landslagsåkarna åker friåkning. Något förbud med tanke på viss skaderisk finns alltså inte.
– Jag har stor nytta av friåkningen när jag tävlar alpint. Det ger en bättre skidkänsla och man blir mer flexibel på alla typer av snö. Det är även bra balansträning att köra offpist. Men framförallt ger så mycket skidglädje. Det ska väl sägas att det inte alltid är kul på uppstyrda träningsläger där man bara matar portar.

Jeanette körde sin första världscuptävling 1998. Mättnaden på den alpina cirkusen börjar komma, men hon ser fram emot VM i Åre i februari. Under vintern har hon filmat med Free Radicals och inlett ett sponsorsamarbete med Stadium. Det har gett mersmak och Jeanette ser gärna en egen utveckling inom friåkningen.
– Jag filmar gärna igen. Jag vill visa upp att tjejer kan göra ännu coolare grejer på berget, våga åka mer exponerat och droppa från större klippor. Men snurrarna och volterna får andra hålla på med.

Ångrar hon att hon satsade vidare på det alpina och inte sadlade om till friåkningen tidigare?
– Nej det gör jag inte. Det är få saker som slår ett fint störtlopp med tunga svängar och stora hopp. Jag skulle faktiskt vilja säga att ett riktigt störtlopp är lika bra som säsongens bästa puderåk.

Text: Dan-Marcus Pethrus