Över huvudet i Myoko
Vi har tidigare skrivit om den tillsynes okända orten Myoko, som stoltserar med en snömängd få orter i världen mäter sig med. En timmes bilfärd från Nagano är Japan verkligen det Japan vi ser i filmer och reportage. Att eskimåerna skulle ha flera hundra ord för snö är förvisso en myt men jag undrar om japanerna ens har ETT ord för skare? Av denna film från just Myoko att döma, verkar ordet skare inte finnas i deras vokabulär.
I gränslandet mellan Nagano och Niigata, nära den japanska västkusten, vakar Mount Myoko över en av japans snörikaste skidorter. De enorma snövallarna som vilar mot husen vittnar om stormar som dragit in från Japanska havet. Här möts gamla traditioner med drömmar om bottenlös pudersnö.
Det finns många fina topptursmöjligheter i Myoko.
Utsikten från toppen av Mount Myoko är denna dag magnifik. Något som inte är så vanligt i januari som är den månad när det kommer mest snö. De japanska bergen breder ut sig längs horisonten. Några vulkanformade, andra runda, bulliga och skogsbeklädda berg, mer lika de skandinaviska fjällen än de mer spetsiga Alperna. Från de översta liftarna har vi tagit oss uppför berget på stighudar mellan björkar som sträcker sina armar mot den japanska himlen.
Myoko sägs vara japans äldsta skidort. Här introducerades skidåkning för mer än hundra år sedan. Redan 1911 började den österrikiske majoren Theodore Von Lerch lära japanerna konsten att åka skidor. På 1930-talet sattes de första skidliftarna upp och inspirerade av Europa byggde man hotellen nära skidanläggningen och skapade på så sätt en sammansatt skidort med korta avstånd och en gemytlig atmosfär. Men långt innan dess hade de varma källorna och den vackra naturen lockat turister och stressade stadsbor till Myoko för rekreation.
