Jenny Råghall: ”Jag svalde massvis av snö”

Jenny Råghall jobbar för lavinprognoser.se och är ansvarig för Naturvårdsverkets prognosområde Kebnekaise som har säsongspremiär idag 3 mars. Jenny bär också på en historia som förändrade hennes liv och tog henne dit hon är idag. Freeride har intervjuat Jenny där hon berättar om den tragiska olyckan som tog hennes kollegas liv för tio år sedan och förklarar också hur det är att arbeta med lavinprognoser i Kebnekaise.

Lavinolyckan

6 februari 2012. Det är full snöstorm i Tänndalen och alla liftar är stängda. Jenny Råghall, 23 år gammal, har precis tagit sig igenom utbildningen på yrkeshögskola till fjäll- och äventyrsledare och gör sin första säsong som pistör i Tänndalens skidanläggning. När vinden tids nog avtar och liften åter ska börja snurra åker Jenny och hennes kollega och tillika mentor Jocke upp på fjället för att kontrollera samtliga lavinfarliga sluttningar i skidområdet.

Jocke glider ned en bit på en brant, Jenny står kvar några meter längre upp, snön är vindpackad och stenhård och Jenny får en dålig känsla i magen. Jocke konstaterar att området behöver sprängas och vänder sedan skidorna för att åka därifrån, då händer det som inte får hända, en lavin går.
– Brottkanten var en meter djup. Snön började glida sakta och jag åkte med ned mot björkskogen. Jag fastnade i ett träd och ena skidan löste inte ut, jag kände direkt att jag slet sönder knät. När lavinen stannade kändes det som cement som stelnade inom loppet av några sekunder, berättar Jenny Råghall med en lugn men fokuserad röst när vi diskuterar olyckan.

”När lavinen stannade kändes det som cement som stelnade inom loppet av några sekunder”

Jenny lyckas få upp en hand ovanför snöytan och kan med hjälp handen gräva fram sin egen mun för att få luft.
– Jag svalde massvis av snö. När jag väl fått fram munnen ropade jag efter Jocke men han svarade inte…

När hon inte får något svar från sin kollega fortsätter Jenny att gräva och kommer tillslut åt komradion och kan ropa efter hjälp, varpå en sökinsats påbörjas med personal från anläggningen. Tyvärr ligger de som är ansvariga för lavininsatser begravda under snön…
– Det var en något kaosartat sökinsats och vi hade dessutom ingen lavinutrustning på oss. Jag var ung och naiv och ifrågasatte inte de bristande rutinerna som fanns på anläggningen.

Efter en dryg halvtimme hittar man Jocke med hjälp av en sondkedja och han kan grävas upp. Han lider då av syrebrist och är kraftigt nedkyld och flygs till Östersunds sjukhus, men dör under natten till följd av skadorna från lavinen. Jenny förs också till Östersund och i ambulansen kommer tankarna genast.
– Jag började fundera över om jag verkligen ville jobba med detta… 

Efter olyckan

Under det första året efter den tragiska olyckan med dödlig utgång mår Jenny inte alls bra. Hon läser lavinlitteratur och forskningsartiklar dagligen som ett sätt att bearbeta det inträffade.
– Det blir väl ofta så för folk… antingen tar man avstånd eller så går man all-in. Men jag kom snabbt fram till att jag kommer vilja jobba med detta resten av livet.

Parallellt med att Jenny studerar lavinkunskap privat så fortsätter hennes arbete som pistör i Tänndalen där hon delvis får överta sin avlidna kollegas jobb. Jenny ser genast till att rätt utrustning köps in och att nya rutiner tas fram vad gäller lavinsäkerhet.

Efter ett minst sagt händelserikt år i Tänndalen hamnar Jenny i Abisko, där hon är med och startar upp tjänsten lavinprognoser.se under säsongen 2015/2016. Två år senare tar Jennys omtumlande och bokstavligen talat lavinartade karriär en ny riktning kring Sveriges högsta berg.
– Jag var den huvudansvariga på plats i uppstarten av lavinprognosområdet i Kebnekaise 2018 och har varit där sedan dess.

Det har idag gått tio år sedan den tragiska händelsen i Tänndalen och Jenny Råghall är nu 33 år gammal och är bosatt i Kiruna sedan många år tillbaka. Lavinolyckan förändrade hennes liv och numer kretsar en stor del av Jennys liv kring bergen och snön och hon är bland annat utbildad alpin fjällräddare, instruktör för lavinkurser på den högsta nivån i Sverige och är dessutom ambassadör för Protect Our Winters.

”Vi jobbar oftast själv och tar oss med skoter eller skidor till de delar av fjället där vi behöver söka information. Vi måste hela tiden överväga den egna säkerheten”

Men hennes främsta uppgift är fortfarande som ansvarig för prognosområdet Kebnekaise åt Naturvårdsverkets lavinprognoser.se, ett tufft arbete som också kräver förberedelser och rutiner för att utföras på ett säkert och korrekt sätt.
– Varje dag gör jag en riskanalys för min arbetsdag. Vi jobbar oftast själv och tar oss med skoter eller skidor till de delar av fjället där vi behöver söka information. Vi måste hela tiden överväga den egna säkerheten och har som rutin att aldrig jobba i terräng som är brantare än 30 grader.

Arbetet med lavinprognoser

Arbetet med lavinprognoser är lika komplext som krävande. Varje dag startar med en väderobservation där gårdagens prognos uppdateras vid behov, exempelvis om det gått laviner under natten. Därefter studeras färska laviner med kikare samt fältarbete där Jenny och hennes kollegor håller koll på hur snöytan förändras från dag till dag. Vanligtvis gräver man en till tre gropar dagligen för att analysera snötäcket och dess lager.

Dessutom samverkar man med exempelvis heliski-operatörer, renskötare, lokala transportföretag och ibland även privatpersoner för att samla in så mycket information som möjligt. 

I slutet av dagen matas all information in i datorn och en daglig väderkonferens med SMHI sker. När all information sammanställts skrivs en lavinprognos tillsammans med en kontorsbaserad prognosskribent.

Det ligger alltså många timmars jobb bakom varje lavinprognos och förhoppningen är att alla som vistas i lavinterräng läser prognosen och tar beslut därefter, vilket inte alltid är lätt.
– Det krävs mycket av den som läser prognosen. Om man ska göra något vettigt med informationen bör man vara ödmjuk och diskutera prognosen med sina kamrater och därefter gemensamt komma fram till hur stora risker gruppen är beredd att ta.

– Tyvärr trumfar huvudet allt för ofta det som står i prognosen. Jag önskar det vore enkelt att se mönster och ta rätt beslut men vår mänskliga hjärna är så otroligt komplicerad. Men förhoppningen är ändå att lavinprognoserna hjälper och jag vet att folk uppskattar prognoserna mycket och att de är till stor hjälp.

I detta sammanhang är det värt att nämna att lavinprognoser.se inte sätter prognoser på våra skidanläggningar (det vill säga de områden du når genom att glida med skidorna från liften) där det fortfarande främst är skidpatrullens jobb att bekämpa lavinfara för att garantera gästernas säkerhet. Samma arbete som för tio år sedan kostade livet för Jennys kollega.
– Rutinerna på skidanläggningar har blivit bättre, men det kan bli ännu bättre. Man behöver jobba mer med systematiskt säkerhetsarbete, grunddokumentation, utbildning, riskanalys med mera. Tyvärr styr pengarna till viss del, förklarar Jenny Råghall avslutningsvis på ett ödmjukt men tydligt sätt.

Text: Petter Elfsberg