Lotten Rapp vinner FWT i Fieberbrunn
Det andra stoppet av Freeride World Tour hölls i ett pudrigt och kvistigt Fieberbrunn. Denna dag var det bara damerna som skulle tävla visade det sig. Lotten Rapp slog till med ett samlat åk som skulle leda hela vägen upp på prispallen. Lotten körde in två poäng framför tourledaren Eva Walkner och seglar med denna placering upp på en andraplats i rankingen efter två stopp. Imorgon tävlar herrarna men nu fokuserar vi på Lottens vinst. Vi snackade med Lotten som satt insnöad på ett café där hon tar ett pit stop på väg till La Côt.
Tjenare Lotten, var är du nu och vad gör du?
– Tjenare! Jag har suttit alldeles för länge insnöad på ett cafè i Bludenz (Österrike), men de har jättebra pasta carbonara här och grymt wi-fi, så jag passar på att svara på massa grejer i efterdyningarna av lördagen. Igår körde jag sönder bägge snökedjorna på framdäcken när jag var tvungen att stanna här p.g.a. snökaos (alltså nu pratar vi inte Stockholms centimeterkaos, utan ett RIKTIGT snökaos). Varför ska det alltid vara snöstorm, svinkallt, mörk, blött och geggigt när man behöver snökedjor? Iallafall, med en kilometer kvar hörde jag hur kedjan gick helt kaputt. Så där plockade jag ihop mina mest värdefulla saker, tandborste och pyjamas och så gick jag sista kilometern hem till min vän jag skulle sova hos.
Det verkade vara mycket snö men även en massa kvistar i åket. Vilka var utmaningarna?
– Det var en tuff tävlingsmorgon, läs gärna på https://www.freeride.se/blog/lottenrapp/. Det blev en riktig häftig känsla när jag fick in rätt feelingen sekunderna innan start. Fick in ”Let your body decide-The Ark” i lurarna. Började dansa och sjunga lite. Sen sa dom ”Ok, Lotten Rapp – 10sek”
Var det i vägen att köra med GoPros livegrunkor?
– Jag har precis fått ett mail från GoPro-crew där de ställer lite samma frågor, men nej det var jättebehändigt att ha en privat Go-Pro kille springandes efter mig timmen innan start. Då kunde jag fokusera på mitt, när jag visste att han gjorde sitt jobb. Jag vet inte om ni sett det, men inför Verbier Xtreme kommer ny teknik med den här LIVE-gopro sändningen, men de tävlande (inkl jag hoppas jag) kommer även att ha en GPS-puck i ryggsäcken, så under live-sändningen kommer det på en 3D bild av Bec Des Rosses kunna gå och jämföra röreleser/hastigheter utför berget. Alltså man jämför alla som färgglada streck utför berget. Coolt va!?
Ja, det låter riktigt coolt! Vad kör du för mentala övningar innan tävling?
– Året runt tränar jag med mentalcoachen Carina som är utblidad och rejält skicklig kommunikolog. Så på kvällen innan tävling och morgonen innan, varvar jag ned med långsamma rörelser och så hjälper Carina med att organisera mig och mentalt gå igenom tävlingsåket.
Vilket är det svåraste momentet på touren? (rekandet, resandet, väntandet osv.)
– I jämförelse med att köra FWQ så är allt så mycket lättare, allt är så ordnat överallt i den här cirkusen. Jag skulle vilja att alla fick se vilket pådrag vi har runt omkring oss. Lastbilarna med grejer, allt anställt folk, helikoptrar, det är ju faktiskt galet. Rekandet är väl det som är sig likt, det verkar som om vi alltid får en föråkare nu. Det är väldigt värdefullt, även om föråkaren inte hoppar klipporna, så kan man referera med hjälp av hans längd hur höga klipporna är och på antalet svängar, hur långt det är mellan klipp-partierna. Det som varit svårast för mig, har varit att på FWQ känner jag 60% av startfältet och på FWT ca 20%. Så speciellt på första tävlingen i Chamonix kände jag mig lite ensam, å lite tråkigt att jag körde bilen själv nu till Fieberbrunn, men jag har gått igenom det här förr. År 2011 var jag ju ny på FWQ och då kände jag 0% av startfältet, det var en utmaning på riktigt. Jag vet att det tar några tävlingar sen känner jag 60% av startfältet igen. Utifrån sett är ju freeride en sådär tuff miljö, men när man börjat förstå vilka alla är så ser vet man att det är världens mjukaste och mest omtänksamma människorna man kan tänka sig.
Hur skadade sig Ahley Maxfield som gick ner ganska ordentligt?
– Det gick väldigt hemska rykten nere i målfållan om att hon låg blodig med öppen fraktur. Det glädjande beskedet kom senare på eftermiddagen av athlete-ansvarige på Facebook. Då fick vi en bild på henne stående med kryckor och var på väg hem mot hotellet. Så det var magiskt skönt och bra.
Hur mycket vann du?
– Hurredu, jag vet inte riktigt, kan ta reda på det om jag kikar i ett gammalt mail, men jag tänker att det blir en liten surprise på kontot. Tror det snuddar runt 6 000 dollar, plus en sponsorbonus.
Hur många notifications hade du på fejjan när du slog på internet efter tävlingen?
– I mina ögon är det storm, kära nån! Det är så konstigt att vara i bubblan av att lyckas. För i den här bubblan känns allt så privat, jag har ju bara lyckats med ett av mina mål. Sedan kommer en storm med journalister och vackra vänner som gläds för min skull. Det känns overkligt, för jag vill nästan fråga, ”hur visste du att det gått bra?” Jag fascineras verkligen över att det är så många människor åt olika håll som vet. Jag gläds över att det dyker upp sådana här – i mina ögon udda människor – som jag halvt vet vilka de är, men som jag aldrig skulle tro har fått upp ett sådant starkt brinnande intresse för freeride. Jag menar det är t.ex. gamla tanter som i mina ögon sitter i en norrländsk ödslig stuga och virkar, hon vet exakt mina odds för att ta mig till Alaska. Det är ju svin kul!
Summering Damer FWT Fieberbrunn
Lotten Rapps åk
Christine Hargins åk
Matilda Rapaports åk
Ski womens highlights
