Mette Asp – Med både is och puder under skidorna

Alpinesset Mette Asp memorerar klippor som käppar i en slalombana 

Som hårdsatsande alpinjunior hinner hon inte samla i närheten av lika många dagar på friåkningslaggen som hennes NM-konkurrenter. Men nu är tävlingssäsongen i de isiga pisterna över, och Mette tar varje ledig stund till att droppa stort inför det kommande Nordiska mästerskapet i extremskidåkning. Vi tar pulsen på förra årets ”Peak Performance rookie of the year”. 

Vi når Mette på telefon efter säsongens sista racingtävling i Sälen.

Denna artikel skulle publicerats inför NM, vilket märks på frågor inför NM. Nu är det ju efter NM så ni får se det som ett retrospekt.



Hej Mette! Var är du nu?
– 
Jag kom just hem till lägenheten i Järpen. Här går jag fjärde och sista året på gymnasiets alpina inriktning. Men jag är uppvuxen i Åre och föräldrarna bor kvar där, så det blir mycket häng i Åre när jag inte är på tävling eller läger. 



Då har det kanske blivit ett gäng skiddagar genom uppväxten?

– Ja, verkligen. Mina föräldrar har aldrig tävlat i alpint men de älskar skidåkning och att hitta på grejer i naturen. Jag började med att tävla i längdskidåkning, sen när storesyrran Line satsade på racing och blev duktig, då ville jag göra som henne och hängde på.



Du tävlar fortfarande i alpint. Vad har du för mål med skidåkningen?


– Jag har inga resultatmål men jag vill verkligen testa att satsa för att bli så bra som möjligt inom racing till att börja med. Till hösten börjar jag på Tärnaby skidhögskola, så satsningen sträcker sig några år till i varje fall. Ett mål är att få köra fler Europacuper nästa år. När det kommer till friåkningen hoppas jag på att kunna köra mer på riktigt i framtiden.




Hur går det att kombinera en elitsatsning inom alpint tävlande med att tävla i friåkning?

– Jag älskar friåkning men racingen tar upp nästan all tid, så det jag kör fritt när jag får tid mellan träningar och tävlingar. Framförallt under lov och nu på våren när sista alpina tävlingen varit. Det hade varit kul att kunna kombinera racingen med friåkningstävlande på kvaltouren, men hittills har det inte fungerat med mitt tävlingsschema. Jag hade tänkt vara med på Friåknings-SM i Funäsdalen men det blev inställt, så NM blir ända friåkningstävlingen i vinter.



Apropå din vinter, berätta.

– Jag har rest runt och tävlat, vilket började jättebra och slutade lite trögare. Jag körde två storslalomtävlingar och en slalomtävling mot seniorerna i Europacupen. Sen blev jag uttagen att köra junior-VM också, fast något tjorv med Sveriges antal platser gjorde att det inte blev av. Nästa år är jag sistaårsjunior och tänker försöka ta den chansen igen. 



Vad har du för dig när du inte åker skidor?
– 
På vintern är det typ bara skidor och skola. Övrig tid älskar jag att köra downhill och så hänger jag med polarna. Att spendera tid utomhus runt Åre är alltid grymt på sommaren, plus att det blir en sväng till Bali med familjen i sommar också. Förhoppningsvis lite surf där.



Har du någon fördel som racingåkare när du tävlar i friåkning?

– Absolut. Jag är sjukt nervös där uppe på start, men jag känner ändå en stor fördel av att ha tävlat mycket innan. När jag väl startat så försvinner nervositeten och jag tänker bara på det jag ska göra. Att memorera banor från alpint är jag ju också van vid, och där kan jag likna portar i en bana med att memorera ett åk på berget. Man tar sikte på olika saker bara.



Hur var det att bli ”Peak Performance Rookie of the year” förra våren? 

– Jag blev väldigt förvånad men det var verkligen jätteroligt. Det är inget jag kommer att tänka på när jag drar upp i år, men sjukt kul att ha med sig. 


Vem tror du vinner NM i år?
– Jag har ingen koll på vilka som ska köra, men det är ju ett gäng duktiga med Kristin, Jackie, Matilda och Evelina i spetsen. Det vore kul att klå dem. Matildas lillasyster Helena Rapaport kör för första gången också, det ska bli kul att se. Hon kanske har fått några supertips av Matilda. 


Hur förbereder du dig inför årets tävling?
– 
Jag försöker mest samla många dagar med polarna på berget. Nu till NM vill jag köra större än tidigare år, så jag lär nöta en del dropp på skutan.


Berätta om det bästa med Riksgränsen och NM?
– Det är hela grejen verkligen. Stämningen är fantastisk och det är den perfekta säsongsavslutningen på det perfekta stället. Folk kommer upp för att man älskar att åka skidor. Alla står på start och hejar och peppar folk man inte ens känner. Det är ganska annorlunda än alpint faktiskt. Där kan folk kolla snett och inte unna någon annan framgång. Och så är banketten fantastisk såklart. Jag tror att Adam Moraeus tar hem den i år. Nu får det vara dags snart, jag är så sjukt taggad på att komma upp.