Nuolja – La Grave Junior

Abiskos offpistberg Nuolja saknar både pistade nedfarter och snökanoner. Liftsystemet är minimalt – en ensam, 43 år gammal tvåstolslift är vad som erbjuds. Följ med till ett fjäll i nordligaste Norrland som har fått behålla sitt vilda och rena ursprung.


Foto: Anders Wingqvist

Herr Melin visar sig knappast
från sin bästa sida idag. Vi står alldeles ovanför honom, smygtittar ner genom all uppvirvlad snö som skymmer sikten.
– Det kan inte vara några problem, ropar min medresenär. Åker du först?
Åka först ner där? Glöm det, tänker jag. Herr Melin är inte vem som helst, han är en är en kort och brant ränna på offpistberget Nuoljas södra sida. Ingången är smal och klippartierna och de mossbeväxta stenarna som omgärdar Herr Melin ger ett hårt och oresonligt intryck.
– Kör du först så fotograferar jag härifrån, det blir häftigt med den dåliga sikten. Det kommer att se ut som om du kör rakt ner i döden ungefär, replikerar jag.
– Greit! Då kör jag!

 Herr Melin, eller Jägarns ränna som åket också kallas, visar sig vara en rätt enkel match. Inte helt olik Bananen på Åreskutans baksida. Ett kort, småtekniskt åk som ger det där lilla extra skidåkarpirret i magen som är så beroendeframkallande. Någon dag senare, då solen strålar och vinden har mojnat, ger Herr Melin ett betydligt mildare intryck. Men idag har Kung Bore bestämt sig för att blåsa en isande arktisk vind över Torneträsk, Abisko och 1169 meter höga Nuolja.

Foto: Anders Wingqvist
 
Efter att vi har tagit oss ner genom Herr Melin
, lämnar vi det branta kalfjället bakom oss och tar sikte på den lite flackare björkskogen. Längst ner i systemet, på båda sidor om linbanan, ligger två ur skogen uthuggna fångstarmar. Det är Södra och Norra transporten, två viktiga leder för att kunna utnyttja Nuoljas potential till max. Om dessa två transporter är Nuoljas blodådror som tar skidåkare tillbaka till dalstationen, så är den långsamma men pålitliga gamla liften hjärtat som pumpar skidåkare upp till toppen igen.


Foto: Anders Wingqvist

Fjällblåsten kyler ned oss under den två kilometer och drygt femton minuter långa uppfärden i den ensliga linbanan. Den likströms drivna lift invigdes 19 februari 1966. 2010 ska den renoveras. En ny motor ska öka hastigheten, från botten till toppen kommer det att ta cirka 13 -14 minuter. Vinden hotar att överrösta vårt halvskrikande samtal, den begränsar vår sikt och möjlighet att rekognosera terrängen från liften. Pistkartan fladdrar okontrollerat i handen. Tur att Panorama Café ligger som en varm, skyddande bunker vid avstigningen.

Inne på caféet är det full aktivitet. Denna helg i mitten av april går eventet pureFreeride Camp av stapeln. Cafélokalen används som föreläsningssal. En fönsterklädd vägg ger ett fint panorama ner mot Torneträsk och karaktäristiska Tjuonavagge ”Lapporten”, ligger som en gigantisk skateramp borta vid horisonten. Knappt tre mil västerut ligger Riksgränsen och drygt fem mil söderut ligger Kebnekaise. Nuolja ligger mitt i Sveriges kanske bästa högalpina område – det fins många toppturer härifrån ända bort till norska Narvik i väster.


Foto: Anders Wingqvist

Foto: Anders Wingqvist

I folkvimlet inne på caféet syns Mats Nyström som är säljansvarig Norrøna Sverige. Vad tycker han om Abisko jämfört med de näraliggande skidorterna Björkliden, Riksgränsen och Narvik?
– Tidigare har jag bara åkt förbi Abisko. Riksgränsen har varit min favorit i området. Men Nuolja och Abisko erbjuder någonting unikt – det är mer natur, oexploaterat tack vare att det är nationalpark. Det är ett fint fjäll, men kanske inte så effektivt. Hela regionen är spektakulär med kombinationen av topptursmöjligheter och bra liftburen åkning.
Några russin i Nuoljas alpinkaka som du kan tipsa om?
– Vindtunneln på Nuoljas Södra sida är ett av mina absoluta favoritåk.


Foto: Anders Wingqvist

Vinden ja. Det verkar vara temat för dagen. Men vinden spelar en central roll för Nuoljas existens som offpistort. Stefan Mårtensson som är Fjäll- och tillförordnad platschef Svenska Turistföreningen (STF) Abisko, förklarar:
– Nuolja befinner sig i ett område som är arktisk öken, med extremt små mängder nederbörd. Det snöar så lite som två meter per år. Dock är fjällsidan mot Björkliden platt och det drevar över mycket snö därifrån till ost- och nordostsluttningarna. Det är på grund av detta som Nuolja ofta kallas snöparasit – pudret som vi åker på här i Nuoljas branter är ju egentligen rena stöldgodset.

Är inte all indriven snö lavinfarlig?
– Jo, vinden är inte bara en välsignelse för området, vinden brukar även kallas för lavinens arkitekt. Vi hjälper Banverket med lavinprognoser och rapporter för att bedöma riskerna för järnvägen. Nuolja har därför utvecklats till ett offpistberg av lite nordamerikanskt snitt – ett inhägnat skidområde med säkrad offpist.


Foto: Anders Wingqvist
I många nordamerikanska skidorter som till exempel Alta och Fernie arbetar skidpatrullen proaktivt med lavinsprängningar, som en metod för att testa olika snölager men även som ett sätt att utlösa laviner. På Nuoljas delvis konvexa branter jobbar lavintekniker med samma metoder, gräver snöprofiler, håller manisk koll på vädret och använder dynamitgubbar där det behövs.

En annan parallell som är omöjlig att undvika är den med den klassiska franska offpistorten La Grave. ”Abisko är Sveriges La Grave” brukar det heta. Liknelsen haltar dock lite. Nednötta Nuolja 1169 meter över havet är inte granittaggiga La Meije på 3892 meter över havet, och Nuoljas 500 fallhöjdsmeter är en knapp fjärdedel av La Graves 2150 vertikala metrar. Men annat är mer likt: en lift, inga pister, ett obefintligt nattliv, ett skidberg där all skidåkning är offpist. Men Abisko har annat som inte finns i franska alperna. Midnattssolen lyser på toppen av Nuolja sex veckor om året. Andra kommer till Abisko för att se norrsken. Att Abisko är nederbördsfattigt gör att himlen ofta är molnfria, därav smeknamnet ”blå hålet”, många menar att Abisko är en av världens bästa platser för att uppleva detta naturfenomen.

Vi kliver ur Panorama café och ut i den uppfriskande fjällvinden igen. På baksidan av caféet ligger toaletten, ett utedass där några skidåkare står huttrande och väntar på sin tur. Vi leker oss ner för fjället, testar det mesta, Lavindalen, Rihtunjira, Vindtunneln och ravinen på södra sidan som leder ner till Södra transporten. Vi kör åk efter åk, lär känna mer och mer av Nuolja. På eftermiddagen är vi slutkörda, tar sista åket ner för Nedfarten, som är Nuoljas enda markerade nedfart. Nu väntar bastubad och middag på Abiskos anrika turiststation där STF startade sin verksamhet 1902.

Det är gångavstånd från linbanan, via gångtunnel under järnvägen, till turiststationen. Jag stannar och spanar upp mot Nuolja bakom oss. Ett berg. En lift. Det ligger någonting logiskt i detta. Men det finns politik bakom Abiskos oexploaterade natur – ett över hundra år gammalt riksdagsbeslut.


Foto: Anders Wingqvist

Foto: Anders Wingqvist

24 maj 1909 klubbade Sveriges riksdag, som första land i Europa, igenom beslutet att inrätta nationalparker. Nio områden blev det till en början och Nedre Abiskodalen var en av de tre största och nordligaste tillsammans med Stora Sjöfallet och Sarek. Beslutet har verkningar än i dag på Nuolja som skidort, det vilda rena ursprunget finns kvar. En lift, inga snökanoner, varken barnområde med rullband eller ett överexploaterat berg med pist efter pist efter pist i en ändlös tråkig rad som på många andra svenska skidorter. I Abisko fortsätter strävan att bevara naturen, nyligen fick STF Abisko som första logianläggning EU-blomman, som är den gemensamma europeiska miljömärkningen. Sex års arbete med kravmärkt och ekologisk matsal, installation av bergvärme, varmluftskompost och snålspolande kranar är några av förklaringarna till att man lyckats minska sin miljöbelastning.


Foto: Anders Wingqvist

Vi kliver in på Abisko turiststation, det må vara modernt och miljövänligt men byggnaden lämnar lite DDR-känsla efter sig med sina långa skolkorridorer och utanpåverk i rött tegel och betong. På rummen hänger tunga gardiner för att skydda mot en sol som inte vill sluta lysa på sommaren. I en av korridorerna hastar Stefan Mårtensson förbi. Jag passar på att fråga vad det är som utmärker Abisko.
– Abisko är en smältdegel för olika fjällaktiviteter. Jag älskar att se mixen av alla människor som kommer hit: man kan se cyklister med integral hjälmar som ser ut som Star Wars-figurer när de kommer dundrandes på stigar ner från fjället, och kanske bara någon meter ifrån ligger en amatörbiolog med en lupp och tittar på någon av nationalparkens alla växter eller djur.
Eller som en bekant uttryckte det ”Abisko är en skidort utan krimskrams”, lite som ett La Grave junior.

Fakta Offpistberget Nuolja, Abisko
Pistade Nedfarter: 0
Liftar: 1
Fallhöjd: 500 meter
Avstånd: 133 mil från Stockholm, 180 mil från Göteborg
Transport: nattåg går från Stockholm och Göteborg, gångavstånd från tågstationen till turiststationen och linbanan.
Närliggande skidorter: Björkliden 7 km, Riksgränsen 28 km, Narvikfjellet 57 km.
Liftkort: Dagskort Nuolja kostar 260 kr. En annan variant är att köpa ”Arctic ski pass” som ger tillgång till skidorterna Narvik, Abisko, Björkliden och Riksgränsen, totalt 18 liftar & 75 pister inom en radie på 8 mil.
After ski: Abisko Turiststation
Event: pureFreeride camp, 16 – 19 april 2010. Norskt toppturscamp, fast i Sverige, för andra året. Läs mer om förra årets event.
Missa inte: Offpistguidning med skidpatrullen. Det kostar 200 kr för två timmar och ger dig en bra överblick för att själv kunna hitta egna roliga linjer, bra snö och lavinsäker åkning på Nuolja. Guidningen startar klockan 10.30 varje dag vid bergstationen.
Mer info: www.abisko.nu
Text: Anders Wingqvist
Foto: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.