Rapport från US Open
Johan Kristofers fanns på plats under nyligen avslutade US Freeski Open. Här är hans rapport från slopestylen och big air-tävlingen.
US Open, tävlingen som både hatas och hyllas börjar närma sig sitt slut. I fredags körde skidåkare från världens alla hörn slopestyle semi- och final. En vinnare i damklassen och en i herrarnas klass skulle koras.
Nästan 250 personer körde i herrklassen, där ca 25 var direktkvalificerade. Resten delades upp i fyra heat där topp åtta gick vidare till semifinal. I damklassen var det 34 tjejer anmälda så där körde man direkt.
Innan årets tävling drog igång hördes rykten om hur banan skulle se ut på berget. Året innan visste folk: Fyra hopp, successivt större med ett som man gott och väl kunde göra dubbla volter i på bottnen. I år viskades det om tre hopp med femmeters platåer. Vi fick rysningar ända in i benmärgen! Så när första träningsdagen kom stod vi huttrande vid starten och blickade neråt. Hoppen var större än ryktena sagt, alla andades lättat ut och körde hårt hela dagen.
När kval ett började på onsdag morgon såg det mer ut som en friåkningstävling än den största slopestyletävlingen i världen, ett tre decimeter tjockt lager snö täckte banan och många av åkarna hade stora problem med farten. Kristoffer Edwall, som var den enda svensken i heatet hade som tur var med sig en stor burk ös och lyckades kvala vidare på en tredjeplats! I övrigt saknades svenskar ibland de vidare kvalificerade första dagen. Henrik Harlaut kraschade i sina åk och jag själv fick äran att åka till sjukan efter ett otäckt fall i träningen.
När ögonen slogs upp nästa morgon såg det bättre ut. Strålande solsken, och visst var det lite varmare också. På startlinjen siktades leenden i alla väderstreck, åkningen var på en helt annan nivå också. Högersnurrar, vänstersnurrar… alla gjorde allt!
När dagen var över visade det sig att Sverige och Norge förlorat i domarlotteriet, inte en enda person hade gått vidare, fast både Even Sigstad och Anders Backe hade hamnat en placering från semifinal i sina heat. Så nära!
Dagens prestation måste ha varit JF Houle som krossade en bindning i första träningsåket och inte fick någon träning innan kvalet satte igång… Trots detta kvalade han vidare som etta!
Finalen så. Piffen (Kristoffer Edwall) körde på som en ångvält, noshörning, en flock dinosaurier. Synonymerna är många, men tyvärr räckte inte det inte hela vägen till superfinal. Piffen själv kommenterar med att han knappt ens trott han skulle gå vidare från kvalet, så visst är man nöjd när man kommer någon ynka placering från final.
De som väntat på att få se Jon, PK och Andreas åka blev besvikna. Jon bojkottade i år US Open för sin och Simon Dumonts egna tävling North American Open, PK hade ont i fotleden sedan X Games och Andreas surrade något om att det var mer True att jaga ripa med slangbella. Dessutom är både TJ och Simon skadade.
Trots många stora namns frånvaro blev det show! Peter Olenick gjorde backflips med skruvar av en box med kick, 360 switchups snurrades på en flat-down box samt diverse stomps i hoppen. När tävlingen var över stod JF, mannen med trasigast bindning i kvalet, som segrare. Hans kommentar efter tävlingen var:
– Jag tror fortfarande inte det här är sant! Superstokad!
Tvåa blev Russ Henshaw medan Phil Casabon landade på en tredjeplats. På damsidan tog Ashley Battersby hem segern med större snurrar på hoppen, medan Kim Lamarre som kom på en andraplats fullkomligt slaktade railsen med trick en del av herrarna inte ens vågade med. Trea blev Claudia Bouvier.
Under lördagskvällen var det big air. Inte mindre än 38 åkare hade fått en inbjudan: Jag träffade på Andreas Håtveit några minuter innan hans andra finalåk. Mellan åken hade han hunnit; gå på toaletten, pratat med ett otal antal människor, beställt pizza samt ätit upp den och dessutom druckit en coca cola i den storleken de bara ges i USA. Kvalet tog sin tid… Switch 1080 efter switch 1080 landades, så äntligen, efter att alla fått två åk var stod åtta åkare kvar som finalister. Dessa var: Sammy Carlson, Russ Henshaw, Mike Clarke, Andreas Håtveit, Jossi Wells, Colby West, Charles Gagnier och Thomas Dölplads.
Hade det varit en tävling som dömdes uteslutande på hur åkarna landade hade Mike Clarke sopat mattan med de andra, mannen stod bättre i landningarna än vad han gjorde i inrunnet… Men nu dömer man ju ganska mycket på grabar och hur djupt man landar också, så Mike hamnade i slutet på en tredje placering, vilket han verkligen inte verkade må illa av.
Tvåa kom Jossi efter några stora switch 1080’s med nosegrab och raka ben… det längsta strået drog dock Mr James Colby West som landade längre ner än alla andra, höll graben bra och stompade bättre än de flesta… Big airen var ett faktum – nu var det fest!
Tidningen Freeskier hade kört dit en stor buss där det både fanns Guitar Hero och uppfriskande drycker, alla kom!
Idag (söndag i USA) körs halfpipe, men jag som är en jibbare i sann andra kommer inte kunna ta mej dit tack vare en viss oskärpa på stolkanterna (okunskap).
Over and out..!
Fotnot: Söndagens Superpipefinal vanns av finske AJ Kempainen före Taylor Seaton ochn Xavier Bertoni. I damklassen vann
Jess Cumming före Mirjam Jaeger och Roz Groenwood.
