Topp 5: Alpminnen med Matilda Rapaport

Efter några år på Ski Lodge Engelberg har Matilda Rapaport lämnat jobbet som hotellchef för att åka mer skidor. Freeride pratade med Matilda för att ta del av hennes fem bästa minnen från Alperna.


Courmayeur, Italien (mars 2009)


Matilda Rapaport
Foto: Mattias Hargin

Sent i mars drog jag, Mattias (Hargin, reds anm) och kompisen Petter till Chamonix en vecka. Våren hade kommit till byn och det var snötorka på berget. Vi beslutade oss efter några dagar av solbakad snö att ta tunneln över till Italien och orten belägen vid Mont Blancs baksida – Courmeyeur. Här var snön bättre, turisterna färre, maten godare och mentaliteten härligare.

Utan att ha någon vidare lokalkännedom att tala om hittade vi orörd snö och fin åkning i de glesa pinjeskogarna och couloirerna som slingrar sig ner i dalen från den lilla toppstationen. En annan ”härlig” upplevelse var sista liften upp till toppen; en minimal kabin som framkallar en lätt klaustrofobi. Sedan dess är Courmeyeur en klar favorit för mig och jag är beredd att kalla det Mont Blancs framsida.

Mürren, Schweiz (januari 2010)


Mosse gör en stänkare i Mürren framför en übersnygg backdrop
Foto: Johan Jonsson

Jag blev tillfrågad om att följa med på en fototripp tillsammans med Mattias Fredriksson, Johan Jonsson och Emanuel ”Mosse” Hedvall. Destinationen var Mürren, en vid tillfället helt ny ort för mig som utgör en del av Jungfrauregionen, där även orterna Wengen och Grindelwald ingår.

Byn är belägen på en vacker klippavsats med en svårslagen vy av spetsiga bergstoppar och pittoresk Schweizisk bebyggelse att matcha den med. Terrängen är varierad, relativt lättnavigerad och det finns stora öppna fält att åka på även om det gått några dagar sedan snöfall. Vill man ha lite längre, mer avancerade, åk rekommenderas baksidan av berget starkt.

Mürren är på det stora hela en underskattad skidort men jag vill passa på att utfärda en varning, följ på inga sätt andras spår. Varför? Mürren är ett tillhåll för många speedflyers och det är ingen ovanlighet att se dem droppa ut för åttiometersklippor, något man som friåkare ju helst vill undvika…

Sustenalps/Meiringen, Schweiz (mars 2012)


Vispen upp på toppen
Foto: Mattias Hargin

En februaridag förra vintern bestämde jag och Mattias oss för att ta oss till Sustenalps, ett helt oexploaterat bergsområde bara ett stenkast från Titlis-toppen i Engelberg. Berget når man på två sätt, med helikopter eller turskidor. För oss föll valet på det förstnämnda och med oss hade vi filmaren Bergman, fotografen Daniel Rönnbäck och bergsguiden Tomas.

Dagen startade med att vi flög ut från den lilla byn Meiringen en timmes bilfärd från Engelberg och det tog bara några minuter innan vi befann oss ovanför gnistrande snöklädda, ospårade toppar och kunde börja välja våra linjer. Åtta sköna åk senare började det skymma och vi satt med trötta ben i helikoptern på väg tillbaka. Leendes våra lyckligaste miner.

Engelberg, Schweiz (november 2010)


Eric ”Sponkan” Spongberg blickar ut över ett orört Laub i november 2010
Foto: Matilda Rapaport

Vissa år i Alperna går man otåligt och väntar på snö tills alla ljus är tända i adventsstaken. Andra år lägger sig snön redan i oktober. Så var det just denna höst och det kittlade i kroppen över att få komma upp på berget. Den här dagen hade ett snöfall just dragit förbi och sikten började klarna. Vi var ett litet gäng från Ski Lodge ute och knappt en människa syntes till.

Traversen ut till Laub, som under högsäsong kan liknas vid ett lämmeltåg av färglada skidåkare, låg nu ospårad framför oss. Väl framme vid insteget blickade vi ut över ett hav av orört puder av bästa kvalitet och kunde inte tro våra ögon över vad det tusen fallhöjdsmeter långa och fyra fotbollsplaner breda åket hade att bjuda oss på. Det där första Laubåket den säsongen kommer jag inte att glömma i första taget.

Hochfügen, Österrike (februari 2012)


Prisutdelning i Hochfügen. Fr. v. Matilda, Pia Nic Gundersen (1:a plats) och Lorraine Huber (2:a plats)

Jag har besökt Hochfügen under några år eftersom orten arrangerar ett återkommande världstourkval i friåkning. Varje gång jag varit där har jag blivit förvånad över hur få svenskar som har upptäckt denna pärla.

Zillertal och Tuxertal är som bekant två skidområden nära Innsbruck där Hintertux och Mayrhofen utgör de mest kända orterna. Bland norrmän är Hochfügen emellertid en betydligt mer välkänd friåkningsdestination och den har på senare år blivit Norges motsvarighet till svenskarnas Andermatt eller Engelberg.

Orten bjuder på lättillgängliga, lekfulla åk och varierad skogsåkning. Senast jag var där, i februari 2012, var förhållandena på topp. Tävlingsåket i Ostwand var orört och snön fluffig och lätt. Det var helt klart säsongens bästa tävling snömässigt och jag slutade på en tredjeplats.

Text: Kristoffer Frenkel
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.