William Larsson: ”Jag ska försöka att inte svänga”

Jag kommer mycket väl ihåg första gången som jag såg honom åka. Det var i maj 2011. En enormt uthängd backflip från en vinddriva som fortsatte med en perfekt 720 tailgrab ut över nästa snökant. Jag var på väg upp i Riksgränsens andra stolslift för att nervöst reka en linje inför mitt första NM, medan jag med blicken noga följde ett gäng vilda ynglingar rakt under mig.

Den långa killen med orangelysande jacka heter William Larsson fick jag höra. Han som fick åkningen att se så löjligt lätt ut. 
Där i liften hann jag tänka att Reine Barkered, Henke Windstedt, och grabbarna kommer behöva se upp – för det finns kids som flåsar dem hårt i nacken.
 Men det var då och nu är nu. 
Tre år senare tog samma William Larsson i våras en imponerande femteplats vid NM och blev samtidigt utnämnd till ”Peak Performance Rookie of the year”. Under den här vintern har han tävlat i friåkningstävlingar över hela Europa och kommer mer taggad än någonsin till årets NM-drabbning. Är det rent av ”Lill-Wille” som sätter stopp för Kristoffer Turdells segersvit? 

Just nu är William Larsson i Åre för att klämma in vinterns första parkvecka. Vi passar på att trycka ner svärmorsdrömmen i en djup fåtölj, och tvingar fram svar på vem han egentligen är.

Tja William. Ingen tid att förlora. Berätta om din skidbakgrund.
– Jag är uppväxt på skidor i Skellefteå med sådär klassiskt skidtokiga föräldrar och storasyskon. Jag har tävlat i alpint sedan jag var fyra år och har samtidigt alltid kört mycket park på sidan av. Jag har tävlat en del i park också men det är mer på skoj för att hänga med polarna än vad det gått bra. När jag fick välja gymnasieskola blev det Kirunas Vinteridrottsgymnasie med inriktning Freestyle. I tvåan la jag av att tävla i alpint och efter det har det först fortsatt med en massa park och nu är det typ friåkning 170 dagar om året som gäller.

Att gå freestylegymnasiet i Kiruna, hur var det?
– 
Skolan var galet bra. Klassen har nästan jämt haft hela Luossabacken i Kiruna och den parken för oss själva. (William gick f.ö. i samma klass som nära vännen och världsklassjibbern Jesper Tjäder) På helgerna åkte vi till Riksgränsen och öste naturliga hopp i stora gäng med skolkompisar, gamla polare och Gränsenlocals. Skolan hade en rätt sweet deal med Riksgränsen resort också där vi shejpade parken mot att vi fick gratis liftkort, mat och boende. Så det var inte bara skönt att ta studenten.



Och nu har du spenderat senaste två vintrarna i Alperna?
– Ja, precis. Jag hade pratat med Wille Lindberg någon gång året innan förra säsongen, och jag såg på facebook att han sökte en inneboende till ett ledigt rum i Engelberg. ”Ja, tack” skrev jag ivrigt och plötsligt var jag roomie med Wille, Olof Larsson och Per Jonsson. Då var det bara att haka på allt de gjorde. Det blev en sjukt fet och givande vinter, trots dåligt med snö. Man var ju bara en liten grabb som fick hänga med de stora killarna, flinar William.




Du skickade en skön känga när du sa att ”Wille och Reine börjar bli lite gamla”, i intervjun som Peak Performance filmat med dig inför NM?

– Ja, haha. Det var på skoj, men å andra sidan är de ju rätt gamla. Alla är typ tio år äldre än mig. Jag fick vara Lill-Wille eller Lill-pajsarn när jag bodde med dom. Om jag lämnade glass i frysen eller mat i kylen kunde jag vara säker på att de käkat upp den för att jävlas. Så det är på tiden att jag retas tillbaka med gamm-Wille och de andra oldboysen, säger Larsson och skrattar högt.

William Larsson – Rookie of the Year 2014



Du är en väldigt kreativ friåkare. Vad inspirerar din åkning?

– Allt! Jag vänder och vrider på det mesta och dagdrömmer om hur trick eller åk kan se ut när jag vill lära mig något. Vad måste jag göra för att ta mig dit liksom. Jag tycker det är väldigt roligt att åka med olika människor. Då utvecklas jag mest för det blir hela tiden nya linjer och olika sätt att se på berget. När jag är i Riksgränsen åker jag mycket med snowboardåkarna Viktor Björnström och det gänget, det är sjukt inspirerande. Brädåkare ser liksom berget på ett annat sätt och allt blir lite poppigare och snyggare.



Har du tävlat i vinter?

– Ja, jag hade som mål att köra några FWQ-tävlingar så att jag har poäng till att vara med i 3-4 stjärniga tävlingarna nästa säsong, och jag har hunnit med sex tävlingar nu så det känns kanon. Första tre kraschade jag, sedan började det ordna upp sig med en sjätteplats och en andraplats. Det är ju så jäkla svårt alltså, att komma till en okänd ort och reka en linje nerifrån utan att veta snöförhållanden och storleken på klippor i facet. Jag har i vanlig nybörjaranda kört väldigt chargiga åk som är typ 70/70(?) sannolikhet att jag klarar. Det har gått mycket bättre direkt när jag tagit det lite lugnare. Såklart. NM är en baggis i jämförelse, förutom motståndet.



Vad har du för mål med din skidåkning?

– Jag vill bli bäst eller ha roligast, hehe. Bäst hade varit rätt fett. Och så vill jag ta mig in på världstouren. Jag tror det är viktigt att ha mål om man vill bli bra.



Vad gör du när du inte åker skidor?

– Jag knegar som greenkeeper i Skellefteå på sommaren, annars en del wakeboard och hänga med polare och tjejen. Jag fotograferar mycket också, och det vill jag göra ännu mer. Jag har alltid med mig systemkameran i ryggsäcken när jag åker. 



Berätta om en skill du har som inte så många vet om.
– 
Dricka bärs jävligt fort, fast det kanske inte borde stå. (utmaning NM-banketten någon?) Sen har jag en grej som knappast är en skill, men jag vet ingen mer än mig som åker barfota i pjäxorna. Jag hade haft riktigt ont i fötterna ett tag, och bytte pjäxor fyra gånger bara i fjol. Sen testade jag att köra utan sockor en gång, och efter det har jag aldrig tagit på mig dem igen. Fråga mig inte varför det hjälpte, men så är det. De luktar som den sjukaste sortens kattpiss, men det är det lätt värt.



Hur kändes det att bli vald till ”Peak Performance Rookie of the year” förra våren?

– Grymt kul. Inför tävlingen trodde jag inte ens på final, och sen blev jag femma. Det är mest pappa som sagt att jag varit extra duktig förut, och det säger ju alla pappor. Så det var kul att visa för mig själv och för andra att jag kan åka. Sen har jag fortsatt att samarbeta lite med Peak vilket är skoj.



Vem vinner NM i år?
– 
De är så jäkla många duktiga, men Toffe (Kristoffer Turdell) är farlig såklart. Det vore kul om Reine vann också. Men jag kommer att gå för det själv också. Jag kommer att köra större och fortare än i fjol. Jag ska försöka att inte svänga.