Windstedt om succén i FWT
Henrik Windstedt är på väg till Freeride World Tours deltävling nummer två i Ryssland efter den imponerande andraplatsen i Mammoth förra veckan.
Freeride hinner ställa några frågor till Henrik Windstedt under några väntetimmar på Arlanda innan flyget lyfter mot Ryssland och tävlingen i Sochi. Med andraplatsen i Mammoth under den första FWT-tävligen förra veckan, visade Henke att han inte bara är bäst i Skandinavien på extremåkning.
Du har fått ett wildcard till Freeride World Tour, gäller det för alla deltävlingar?
Jag fick bara wildcard till tävlingarna i Mammoth och Sochi i Ryssland. Efter det är det rankingen som avgör, top åtta får köra Big Mountain Pro. Samma åtta åkare plus nästföljande sex på rankingen får köra i Tignes. De som ligger top åtta inför O´neill Extreme i Verbier får köra där. Det finns även flera wildcards till de kommande tävlingarna, 2-5 stycken. Det är ett ganska rörigt system men så är det också första året för touren.
Foto: Anders Norin
Förutom NM, vilka erfarenheter har du av internationella
extremåkningstävlingar?
Inga som helst. Det här var första gången!
Vad är den största skillnaden mellan att köra i Sverige och utomlands?
Bergen. Det gör ganska mycket faktiskt. Som nu i Mammoth var nästan varje klippa snöfri från avhoppet och det låg sharks ( red anm små vassa stenar som sticker upp genom eller strax under snötäcket) överallt. Sedan är ju nivån såklart högre bland åkarna.
Vilka förhoppningar hade du på premiären?
Att inte göra bort mig fullständigt. Jag kände väl att jag borde hänga med i åkningen men att reka åken genom en liten kikare gjorde mig sjukt nervös. Det är ju pinsamt att köra bort sig under åket.
Berätta kort om åken i Mammoth.
Nu hade vi både tur och otur därborta. Det åket som var tänkt att köras visade sig vara helt värdelöst. Vi flögs upp med helikopter men sedan ställde de in racet, vilket var sjukt tur för många av oss. Vi harvade oss ner i det tänkta åket och överallt körde vi på sten. Ingen klippa gick att hoppa och det var bristande skare på större delen av åket. Efter tre dagars snöande bestämdes det att vi skulle tävla på samma två face som kvalet hade gått på en vecka tidigare. Två korta, branta åk där det ena slutade med en bred klippvägg. Det andra hade lite mer varianter på klippor och rännor. Det var helt öppet att köra på samma face två gånger men jag valde att köra båda. Första åket började jag med ett hopp utför stardrivan (6-8 meter högt), landade mellan två träd och hann med 3-4 svängar innan jag hoppade klippväggen på slutet (8-10 meter) vilket jag gjorde snett för att landa någorlunda brant. Annars var alla landningar helt platta och många åkare fastnade i landningshålen.
Andra åket började jag också med en klippa på 7-8 meter innan jag traverserade bort mot sluthanget. Där körde jag rakt ner i 5-6 meter innan jag hoppade cirka 15-17 meter och klarade landningen någorlunda bra. Totalt blev det väl fyra svängar på hela åket.
Hur reagerade dina medtävlare när du tvålade till alla utom en?
De var faktiskt riktigt glada för min skull, vilket kändes kul. Jag hörde efteråt att alla blev överraskade av min åkning. Det gör mig ännu mer taggad att fortsätta touren. Nu vet jag vad domarna gillar och vad som krävs för att komma på pallen.
Vad är ditt mål med säsongen?
Topp tre totalt på FWT hade varit riktigt sweet och det är väl tävlingsmålet. Annars håller jag på att filma för fullt ihop med Fred Arne Wergeland ( som gjorde Stop go Stop). Det verkar som mitt material kommer att gå till TGR i nuläget.
