3 hotande olyckor och vad du ska göra

När olyckan är framme är det mycket som händer samtidigt: den skadade kan ha livshotande trauman som behöver åtgärdas inom minuter, omgivningen kan fortfarande utgöra en fara, alla inblandade är ofta skärrade och stressade. Vi går igenom tre olika olyckor: ett fall efter hopp i parken, en misstänkt frysskada på en topptur och ett rejält slag mot tummen i pisten.

Läkaren Olivia Kiwanuka har erfarenhet av äventyrs- och vildmarksmedicin. Nyligen utkom hennes bok ”Vildmarksmedicin” på Calazo förlag. Här går Oliva igenom tre olika skidrelaterade skadescenarier och vad du ska göra och inte göra för att hjälpa till.  Det första scenariot är en alldeles för kall kroppsdel på en flerdagars topptur i fjällvärlden. Det andra scenariot är en värkande och svårrörlig tumme efter att en skidåkare halkat på en isfläck i pisten. Det tredje och sita olycksscenariot är ett hårt fall efter ett stort hopp i park, där en eventuell skada på nacken misstänks.

 

Scenario 1 – Kall fot på toppturen

Det är april och ni är ute på flerdagarstur i Storulvån. Målet är en tredagars tur. Andra dagen är mycket kallare än ni tänkt men vädret är fint så ni fortsätter. När ni slår läger på kvällen så klagar din kompis på att hon inte har någon känsel i vänsterfoten. Den är blek, kall och stel.

En frostskada uppstår av att vävnaden bokstavligen fryser till is och är oerhört svåra att utesluta när man fortfarande är ute och kroppsdelen är kall. Iskristaller bildas i celler och blodkärl, vilket leder till att celler förstörs, antingen direkt av iskristallen eller indirekt av syrebrist. Den resterande skadan uppstår vid upptining. När blodcirkulationen kommer igång igen uppstår massiv inflammation med ännu mer celldöd och blodproppar som följd. Den exakta omfattningen av en frostskada tar flera månader att se och därför ska man inte fatta förhastade beslut.

”Alla som har värmt upp kalla fötter efter en dag i skidbacken vet hur ont det kan göra, och då har man förhoppningsvis inte en äkta frostskada.”

Frostskador delas in i ytlig och djup, där den senare involverar inte bara huden utan även muskler och andra djupare strukturer. Ju djupare skada desto större risk för att kroppsdelen inte kommer klara sig och amputation blir nödvändigt. Bara för att man kan röra fingrar och tår betyder det inte att man inte har en frostskada, musklerna som används sitter djupare/högre.

”Upptiningsprocessen av en frostskada är obeskrivligt smärtsam, ofta krävs morfin i droppform, och svullnaden kommer göra kroppsdelen obrukbar tills läkt.”

Då graden av frostskada är mycket svår att avgöra innan kroppsdelen tinat bör alla uppsöka sjukvård för bedömning. Alla som har värmt upp kalla fötter efter en dag i skidbacken vet hur ont det kan göra, och då har man förhoppningsvis inte en äkta frostskada. Upptiningsprocessen av en frostskada är obeskrivligt smärtsam, ofta krävs morfin i droppform, och svullnaden kommer göra kroppsdelen obrukbar tills läkt. Det värsta man kan göra är att värma upp och därefter förfrysa igen. Då blir inflammationen, och konsekvenserna, mångfalt värre! Tina därför inte en kroppsdel om den riskerar att återfrysa och undvik till varje pris att frysa det som tinat. Antiinflammatoriska läkemedel hjälper mot inflammation och mot smärta.

Om du misstänker en frostskada så avbryt turen och ta dig till sjukvård så snabbt du kan, ibland kan till och med helikopterevakuering vara nödvändig. Tänk på att personen kan vara nedkyld, vilket förvärrar frostskadan och medför ytterligare risker.

Om sjukvård är mer än 2 timmar bort, återfrysning inte bedöms vara en risk och rätt utrustning finns tillgänglig kan man tina den frusna kroppsdelen aktivt även i fält. Upptiningen sker i vattenbad 37–39 grader då långsam upptining är mer smärtsam och ökar inflammationen. Saknas en bra termometer kan man känna med sin friska hand. Tänk på att vattnet svalnar fort utomhus så fyll på regelbundet med varmt vatten. Om inte kontrollerad aktiv upptining finns tillgänglig så tina kroppsdelen spontant. Undvik att gnugga kroppsdelen eller placera den mot eld eller annan okontrollerbar värmekälla!

Scenario 2 – Ond tumme efter fall i pist

Ni har haft en jättefin förmiddag med sköna åk när du halkar på en isfläck och ramlar. Du hade tur och landade i en snödriva, men din högra hand värker och staven sitter fortfarande runt din handled. Du har svårt att röra tummen.

Ruptur av ulnara kollateralligamentet, eller ”skidåkartumme” som tillståndet också kallas, är väldigt vanligt, framför allt när man håller stavarna på fel sätt. Det ledband som sitter på tummens insida ansvarar för tummens stabilitet och styrka i nypgreppet. När man ramlar med stavarna i hand kan tummen pressas ut av staven, ledbandet tänjas och i värsta fall gå av helt. Förutom smärta och svullnad får man besvär med tumgreppet, till exempel att nypa fast ett papper mellan tumme och pekfinger. Beroende på hur allvarlig skadan är varierar behandlingen mellan en elastisk linda eller gips, till operation.

”När man ramlar med stavarna i hand kan tummen pressas ut av staven, ledbandet tänjas och i värsta fall gå av helt.”

Skadan är inte akut men bör kontrolleras av läkare för ett ledband som är av kan inte växa tillbaka av sig självt. Obehandlat kan det leda till bestående svaghet och instabilitet.

 

 

Scenario 3 – parken

Du och en kompis gör flipar i parken. Din kompis åker före och du ser redan i luften att han kommer landa snett. Ett par sekunder senare hör du honom skrika på andra sidan hoppet. Du åker ner och ser honom ligga cirka 5 meter nedanför hoppet, skidorna ytterligare ett par meter längre ner. Han klagar på ont i hela kroppen och det sticker konstigt i vänsterhanden.

L-ABCDE

För att underlätta agerandet i en akut situation som beskrivs ovan finns minnesregeln LABCDE, som används runt om i världen; ett sätt att effektivisera handläggningen i det akuta skedet. L-ABCDE står för Livsfarligt läge, Airway & C-spine control (luftvägar & nackstabilisering), Breathing (andning), Circulation & bleeding (cirkulation & blödningskontroll), Disability (medvetandegrad och neurologisk påverkan), Expose & environment (helkroppsundersökning & miljöpåverkan). Det är en minnesramsa för att komma ihåg vad man ska göra i händelse av till exempel en olycka. Tanken är att man ska åtgärda det som dödar först allra först. Genom att metodiskt gå igenom dessa steg, som helst inte ska ta mer än någon minut, minskar man risken att missa något livsviktigt.

Livsfarligt läge

Det första man ska tänka på, vilket inte kommer naturligt för många av oss, är själva situationen. Finns något som är direkt farligt och hotar dig eller den skadade? Första frågan du bör ställa dig är om det är säkert för dig att gå till den skadade (har du rätt utrustning och utbildning att gå ut på glaciären? Är det fortfarande en lavinrisk? Kan du gå ut i backen utan att falla ner själv?). Om svaret är ja, är nästa fråga om det är säkert att vara kvar på platsen för den skadade. Helst vill man inte flytta på en skadad med risk för att förvärra situationen, men ibland så måste man. Då finns det olika metoder beroende på hur många räddare ni är, vilken utrustning ni har, terrängen, avstånd och skademekanism. Kläddrag och släp kan vara snabbt och effektivt kortare avstånd medan brandmannagreppet eller bår är bättre för längre avstånd.

”Fria luftvägar är en förutsättning för att andas och man kan få permanenta hjärnskador inom 3 minuter av syrebrist.”

Airway & C-spine control

Fria luftvägar är en förutsättning för att andas och man kan få permanenta hjärnskador inom 3 minuter av syrebrist. Ta ställning till om personen har fri luftväg och kan behålla den. Om inte, använd haklyft alternativt käklyft för att öppna upp den. Stabilisera nacken om du misstänker nacksskada, tex svårt skadad person, påverkan på medvetandegraden eller har ont i nacken.

Breathing

Kontrollera andningen genom att se, lyssna, känn i 10 sekunder. Om personen är nedkyld kan man behöva vänta i uppemot 1 minut. Påbörja hjärt-lungräddning (30 stycken bröstkompressioner + 2 stycken inandningar) om personen inte andas.

Circulation & bleeding

Stoppa eventuell uppenbar blödning med direkt manuellt tryck, tryckförband eller avsnörande förband. Tillämpa högläge om det går utan att hindra fortsatt handläggning. Känn efter pulsar i handled, ljumskar och/eller hals. Om frånvarande eller svag puls, misstänk cirkulationspåverkan. Känn då på bröstkorgen, mage, bäcken och lår efter tecken till skada som kan orsaka inre blödning.

Disability

Gradera medvetandegraden utifrån AVPU skalan. Alert (vaken och inte förvirrad), Verbal (reagerar på tilltal), Pain (reagerar på smärta), Unresponsive (reagerar inte alls). Upptäck påverkan på ryggmärgen genom att antingen be patienten röra händer och fötter, alternativt notera om personen rör armar eller ben spontant.

Expose & environment

Gör en helkroppsundersökning för att upptäcka eventuella dolda skador, tex på ryggen. Skydda mot omgivningen med hypothermia wrap (värmefilt), skugga, regn/vindskydd etc.

Ok, då har vi gått igenom L-ABCDE och låt oss återvända till parken och din skrikande kompis:

L: Här är det viktigt att tänka på att skydda både dig och din vän mot eventuella andra åkare som hoppar utan att se er nedanför. Placera stavar eller skidor en bra bit ovanför som varning.

A: Bedömningen av luftvägen kan i akutskedet göras omedelbart; eftersom han pratar är luftvägen fri, åtminstone för tillfället. Värre är det med nacken. Hopp är den vanligaste orsaken till nackskada i skid- och snowboardåkningssammanhang så redan skademekanismen (hopp med fall) ska få dig att misstänka nackskada. Smärta i nacke, stickningar/domningar i armar eller ben samt medvetslöshet är andra faktorer som ska göra att du drar öronen åt dig och vilja stabilisera nacken. Skador på ryggmärgen i ländryggen kan leda till förlamning av benen, vid skador i halsryggen kan förutom all rörelseförmåga nedom ansiktet, även andningen slås ut. Nerver har en mycket dålig regenerativ förmåga, de varken nybildas eller repareras i någon större grad. Svåra skador på ryggmärgen kan därför bli permanenta.

Symptom på skada på ryggmärgen

• Smärta eller ömhet över kotpelaren
• Stickningar eller domningar i händer/fötter
• Svaghet eller oförmåga att röra armar/ben
• Känselbortfall
• Smärta vid rörelse av nacken (testa inte om du inte är van att bedöma nackskador då det kan leda till ökad skada!)

Skador kan uppstå direkt av själva traumat, men kan även komma senare. Om skelettet skadats och tappat sin stabilitet kan kotorna förskjutas sinsemellan, till exempel av att man flyttar personen, och skada ryggmärgen. Rör därför inte mer än nödvändigt.

”Det viktigaste är att du har tänkt tanken att nacken kan vara skadad, rör personen så lite som möjligt och ber honom att inte röra på sig.”

Stabilisering av nacke är svårt att få till korrekt och i en situation som ovan ska du inte ödsla tid på att få till den perfekta nackkragen. Det viktigaste är att du har tänkt tanken att nacken kan vara skadad, rör personen så lite som möjligt och ber honom att inte röra på sig. När du sedan larmar är det viktigt att du förmedlar detta så att räddningspersonalen tar med sig rätt utrustning (bår, nackkrage mm).

B: Verkar han andas normalt? Snabbare andning är att förvänta vid smärta.

C: Ser du någon blödning? I en sådan situation kommer information om ev inre blödning inte bidra till handläggningen så det kan man låta bli.

D: Är han förvirrad? Kan vara tecken på hjärnskakning/skallskada och potentiellt allvarligt.

E: skydda mot nedkylning så gott du kan. Ring efter hjälp!

 

Text: Olivia Kiwanuka