Äventyrsdoktorn

Expeditionsläkaren Olivia Kiwanuka har sett ett ökande sug efter information kring säkerhet och första hjälpen. Hon bestämde sig för att skriva en bok på temat. 

Olivia Kiwanuka jobbar som läkare men älskar äventyr på avlägsna platser. Hon upptäckte att det saknades en bra bok på svenska om hur man hanterar skador och sjukdomar när man inte bara kan slå 112 på mobiltelfonen och sätta sig ned för att vänta. Boken släpptes nu i veckan och heter ”Vildmarksmedicin”.

Hur fick du idén till boken?
– Idén till boken kom av att jag saknade en svensk bok att rekommendera mina studenter, en bok som både innehöll konkreta råd kring handläggning men också förklarade varför man ska göra på ett visst sätt. Jag tycker att det är viktigt att kunna lära sig resonemanget så man kan anpassa det man gör till sin specifika situation. Så eftersom en sådan bok inte fanns vidareutvecklade jag de texter som jag använt i mina kurser till att bli boken Vildmarksmedicin.

Vad finns det för offpistskidåkare att hämta i din nya bok?
– Som offpiståkare planerar man ofta sina åk själv, rör sig i farlig terräng (exempelvis risk för laviner eller frostskador/nedkylning) och utövar en risksport. Att kunna göra en ordentlig riskanalys och lära sig vad man ska – och inte ska – göra om en olycka händer kan bokstavligen rädda liv. Boken täcker in både detta men också annat bra att tänka på, tex höjdsjuka, magont och vätskebrist; tillstånd som sällan är livshotande men desto vanligare.

Vilka skador är det som drabbar skidåkare och alpinister?
– Den statistiska risken att drabbas av skador i samband med skidåkning generellt är ca 2-3 per 1000 åkdagar, något vanligare utanför pisten. Vanligast är olika typer av knäskador (skada på led- och korsband) som utgör ca 30% av alla skador. Skada på tummens yttre ledband (ulnara kollateralligamentent, sk ”skidåkartumme”) och skada på axeln (att den ”hoppar ur led”) är de vanligaste skadorna på överkroppen. Ovanligare, men desto farligare, är skall- och ryggradsskador. 2/3 av alla ryggmärgsskador  och 1/3 av skallskadorna uppstår efter hopp.

Olivias nya bok tar bland annat upp ben- och handledsbrott, samt axel ur led. Men även nedkylning, snöblindhet och höghöjdsmedicin som kan relateras till toppturer. Det finns också avsnitt kring planering och riskbedömning som kan vara gott att läsa som skidåkare. Bokens risk och planeringskapitel har därutöver textsjok som kan sätta fart på hur man ska resonera kring vad man ger sig in på och hur lång tid det skull ta att få hjälp.

Olivia Kiwanuka är läkare och forskar inom neurokirurgi. Hon har specialistkompetens både i bergsmedicin (DiMM) och Dykmedicin (EDTC/Försvarsmakten) och har utbildat både privatpersoner och andra läkare inom vildmarksmedicin och som expeditionsläkare har hon hjälpt såväl otränade nybörjare som proffsäventyrare att uppnå sina mål på ett säkert sätt.

Vilket är, enligt din erfarenhet, det vanligast misstaget som vi skidåkare gör när vi är i de lite större bergen, typ Alperna, på vintern?
– Vanligaste felet är nog att man underskattar vädret. Kyla, vind och dålig sikt kan göra en tänkt drömtur till ett mardrömsscenario. Sen bör man prata ihop sig som grupp innan man drar ut och stämma av allas nivå, utrustning och kompetens. De flesta lavinolyckor tillskriver man nämligen den mänskliga faktorn; osund gruppdynamik och irrationella beslut.

Har du några andra tankar på temat?
– Det är självklart viktigt att kunna göra akuta livräddande insatser som att stoppa blödningar och göra hjärt-lungräddning i situationer där det behövs. Men minst lika viktigt är att tänkta efter före och göra en ordentlig riskanalys, för att undvika att situationerna uppstår från första början. Ju bättre du planerar desto härligare blir åket!

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.