Bakom kameran: Hannes Söderlund

Drömmen om att bli skidfotograf är stark bland många fotointresserade. Men hur gör man för att kombinera ett liv i storstad och sin stora hobby skidåkning? Freeride tog ett snack med fotografen Hannes Söderlund för att få bättre koll på hur han gör.

Foto: Oliver Saunders
Hej Hannes

Hej hej!

Hur skulle någon som inte känner dig beskriva dig på fem meningar?

Far åt helsike vad svårt. Om de inte känner mig så kan de väl hitta på vad som helst. Men någon som har en liten inblick i mitt liv säger väl kanske att jag verkar vara en lätt och glad kille med en seriös framtoning i det han sysslar med 

Hur skulle du beskriva dig själv?

Med risk för att låta som en bättre KP-annons så är jag faktiskt en jävligt glad, snäll och skidtokig kille (i mina bästa år). Kan vara lite för lat för mitt eget bästa ibland tyvärr. Är nog jäkligt levnadsglad vilket har till stora delar med jobbet och den stora friheten som kommer med det, att göra.

Adam Widén i en klassisk trea i Engelberg

När började du fotografera?

Fick min första riktiga kamera när jag fyllde 20, vilket är ganska sent ändå och gick bananas på alla fasta ting. Fick även lite ”macroringar” som jag överanvände lite. Allt var ju på film så det ligger i fina album vilket man kan ta fram och småle lite åt idag och tänka, fan det var nog inte bättre förr. Men om man tanker professionellt så har jag haft mitt företag sedan 2007 och jobbat heltid med det sedan hösten 2007. Missade mitt 5årsjubileum kom jag på nu. Stelt.

Till skillnad från många andra ”skidfotografer” är vinterfoto en bisyssla. Vad fotograferar du mer?

Ja visst är det så. Det blir rätt blandat faktiskt. Plåtar till exempel inredning, reklam, produkter och mode. Sen plåtar jag ibland för några band och ibland kan det bli något resereportage. En jäkla kombo det där, men det är det som är tjusningen! Jag får inspiration från alla olika delar och tycker inte om att måla in mig i ett hörn. Jag drivs som fan av det. Plocka lite russin från de olika områdena och blanda ihop det till världens bästa ”gott och blandat” påse. Att ha interiör-komposition-tänk när man är ute och plåtar action är en sjukt härlig krock och som sagt en stor inspirationsfaktor.

Aaaah Alperna

Hur har din vinter varit?

Den var lite för snabb och intensiv tyvärr. Vilket är väl det som är negativt när man plåtar så mycket annat också. Men det börjar som vanligt i Åre över jul och det här året var det ju rätt glatt där uppe. Mycket kall och fin snö om jag inte missminner mig? Har för övrigt världens sämsta korttidsminne. Jag är jäkla bra på att plåta allt jag gör med min iPhone, så att jag sen kan gå tillbaka och se vad som hände. Stalltips. Men vintern ja… i januari-februari vart den en klassisk roadtrip nere i alperna med en god vän tillika duktig åkare. Mötte upp lite åkare och stannade till i Chamonix, Avoriaz/Morzine, Engelberg, Lech/Sonnenkopf/Stuben och Hochfugen. Sen hem och tokplåta andra saker och se med ledsna ögon vintern passera utanför mitt fönster…

Christine Hargin i Hochfügen
Vilka är de vanliga åkarna du fotar med?

Plåtar väl mest med Adam Widén och Christine Hargin av dem man känner till. Sen har det blivit lite med Matilda Rapaport och så var Lotten Rapp med en stund under roadtripen också… Men annars så har jag turen att många av mina närmsta vänner är riktigt bra åkare så det blir alltid en bra och kul nivå när man åker vilket känns rätt A och O.
Lustig grej är att jag var och plåtade några dagar i Hochfugen för några år sedan med systrarna Hargin. Det året vann Janette Freeride World tour och även tävlingen i just Hochfugen. Hon blev bland annat hedrad med att få en egen gondol där nere med sin bild på. Så nu snurrar en åkbild från mig på Janette runt på en av de där gondolerna från just den platsen.

Har du någon favoritfotograf där ute?

Om man syftar på skidfotograf så har jag alltid gillat Christian Åslunds bilder. Han har några åkbilder som är helt galet fantastiska. Sen gillar jag Paul Ripke väldigt mycket. Han har också gjort några skidgrejer, bla en väldigt fin session med Jon Olsson i Limone och Nya Zeeland. Sist men inte minst är Carl Dahlstedt en fantastisk fotograf. Fruktansvärt noggrann och duktig på inredning och reklam. Han har även fungerat som en mentor för mig under mina första år. Så han har jag även mycket att tacka för rent jobbmässigt mer än bara inspiration.

Adam Widén flyger stort

Jeanette Hargin

Adam Widén i en högersväng

Beskriv hur du tänker när du tar bilder?

Det absolut första jag tänker på är ljuset. Det i kombination med min grundtanke på hur bilden kommer vara i “slutleverans” gör att jag låter den tekniska approachen anpassas efter det. Som sagt så har jag oftast en målbild av hur jag tror bilden kommer att se ut när den är klar. Dock har jag märkt att jag influeras så mycket av vad som händer här och nu så det är inte ofta jag till exempel kan redigera en bild på samma sätt två gånger.

Hur ser din drömbild ut?

Jag har mer drömscenarion än faktiska bilder. Att vara på platser där det spritter i kroppen. Att just få vara på en alptopp med fantastiska vidder och vyer, ute på en savann under en soluppgång eller i en gammal kinesisk by och se äldre arkitektur. Jag tänker att den platsen och händelsen gör att man ändå kommer till den faktiska drömbilden hela tiden.

Adam Widén, Christine Hargin, Mosse Hedvall och Sverre Liliqvist en mjuk afton

 

Text: Kristoffer Frenkel