Den svenska stilrevolutionen
Under många år kretsade svensk jibbing kring Jon Olsson och Henrik Windstedt. Det var en tid då samma personer som vann tävlingar också hade de största delarna i filmerna samt stod i rampljuset i media. Men någonting har hänt. Superstjärnorna börjar att falna och en ny generation svenska åkare tar plats i rampljuset.
 Henrik Windstedt under X Games 2004 Foto: Tomas S. Zuccareno/Shazamm/ESPN |
 Jon Olsson under X-Games för många år sedan Foto: ESPN |
Sverige har sedan jibbingens första stapplande dagar varit en av de mest dominerade nationerna. Under många år handlade den svenska scenen enbart om Jon Olsson och Henrik Windstedt. Efter några år slog Jacob Wester och Niklas Karlström sig fram med hjälp av högklassig åkning och smarta samarbeten med fotografer och sponsorer. För några år sedan blommade Oscar Scherlin och Henrik Harlaut ut och presterade bra på tävlingar och hookades upp av rätt sponsorer. Att ha rätt sponsorer och känna ”rätt” personer i branschen var kanske ännu viktigare än det är nu.
Vi levde kanske inte på stenåldern och både internet och mobiltelefonen var faktiskt uppfunna vid sekelskiftet, men möjligheten att pumpa ut egna edits var över huvud taget inte en kanal som åkare eller sponsorer tittade på. Edits som begrepp var mer eller mindre inte uppfunnet än och om du ville synas var du tvungen att vinna tävlingar eller filma med de erkända bolagen (som sponsorerna betalade).
Anton Jansson visar stil
Foto: Anton Green
Nu har det hänt något. Freeride, Newschoolers, Vimeo och Youtube svämmas över av unga svenska killar som åker med grym stil, kan klippa videor med någon form av dramaturgisk känsla och på så sätt visa att de har en mer eller mindre unik stil. Handen på hjärtat; Jon är visserligen Jon, men stil är kanske inte det signum som utmärkt honom mest?
Det är spännande att följa den nya generationens åkare som är lika inspirerade av allt från superstjärnor som Henrik Harlaut och Phil Casabon till indieskateare. Detta har bidragit till att unga svenska åkare skickar ut videor som håller löjligt hög klass och visar att man kan gå andra vägar än att bara snurra dubbelcorkar 1440 med mutegrab, trippelvolter eller andra robotlika tävlingstrick.
Exempel på åkare som dragit nytta av videons enorma potential och inte enbart gått genom att tävla i trötta kval på isiga slopestylebanor är Simon Ericson, Anton Jansson, Lucas Stål-Madison och Frej Jönsson, för att bara nämna några. Alla visserligen vana tävlingsdeltagare, men minst lika måna om att skicka ut personliga edits som ett sätt att visa sin personliga stil på berget.
Lucas Stål Madison
Det stundande OS i Sochi till trots verkar den svenska tillväxten av både stilraketer och tävlingsåkare bredare än någonsin, men det är viktigt att komma ihåg vad det i nuläget är som säljer. Tävlingsresultat säljer mycket mer hos de flesta sponsorer än antalet visningar på en film. Att som åkare säga att man har vunnit en halvstor Big Air-tävling slår av någon underlig anledning ofta mycket högre än att ha en välbesökt blogg eller många visningar på sin edit. Glädjande nog verkar det dock öka i attraktionskraft även bland sponsorer, att åkarna är aktiva på andra plan än enbart tävlingar.
Givetvis kommer det alltid att finnas plats för de som vill tävla och mäta sig på det sättet mot varandra men det är inte lika självklart att alla de åkare som via sin stil och videoedits kan visa upp sin åkning går en lika ljus framtid till mötes. En inte helt inbillad risk är att ju bredare sporten jibbing/twintip/freeskiing/newschoolskidåkning eller vad man nu vill kalla det blir, desto större blir också intresset att sporten blir mer beräknerlig och förutsägbar. I min värld är det lika med tråkig. Glädjande nog verkar det i dagsläget finnas plats för fler stilar än någonsin och undertecknad kunde inte vara gladare!
Frej Jönsson under JOI
Foto: Johan Carlsson
Sverige kanske saknar en tydligt lysande superstjärna just nu som både vinner tävlingar och presterar munöppnande videodelar i de stora filmerna, men den svenska stilen och bredden har aldrig varit bredare. Freeride vill härmed tacka alla unga och gamla åkare som försöker hitta sitt uttryck på berget och ser att Sverige går en ljusare framtid till mötes än någonsin tidigare
Intervju med Lucas Stål Madison, som berättar om sin syn på stil
Lucas Stål Madison
Vad är stil för dig?
Det är stilen som skiljer oss från freestyleåkare och alla andra stela tråkiga sporter. För mig är stil ett helhetsintryck av oändligt många saker. Hur man utför sina tricks, vilka trick man gör, vilka grabs man gör, hur man åker mellan features, flow, kreativitet, hur man klär sig, vilken attityd man har och en miljon andra faktorer som tillslut blir ett intryck man får av en åkare. Med stilen kan man förmedla sina känslor och åsikter eller vad man nu vill förmedla och se deras personligheter av att endast kolla på stilen, vilket är sjukt fett!
Det jag gillar mest är att det inte finns något rätt eller fel. Man kör på det man själv tycker är snyggt och är roligt och eftersom det finns oändligt många grejer som skapar stilen så finns det också oändligt många stilar.
Sen behöver man inte vara årets snurrtalang för att skapa en speciell stil som sticker ut. Man kan va klumpig, dålig balans, dålig kroppskontroll och ändå göra sjukt feta edits. Det är allt det här som gör framförallt skidåkning men också snowboard, skate, surf till dom smoodaste sporterna!
Kan man öva på att skaffa sig en stil?
Det tycker jag lätt man kan. Jag tycker man kan både öva på en stil och byta stil om man känner för det. Exempelvis när man blir äldre och får nya åsikter då är det klart man kan få nya åsikter om stil också.
Henke (Harlaut, reds anm) övade ju fram sin stil och efterliknade Tom (Wallisch, reds anm) för massa år sen, men nu så har han ju han hittat sin egen stil och kör på den.
Man måste ju öva på olika grejer och prova olika för att hitta det man gillar. Sen när man väl hittat det man gillar tycker jag man ska köra stenhårt på det.
För några år sen körde jag med tightpants och skjorta men sen tröttnade jag på de och provade något annat. Men vad man inte ska göra är att öva in en stil för att impa på polarna. Man får tänka på vad man vill förmedla med sin stil vad man själv tycker är snyggt och vilket sätt man tycker det är kul att köra på. Och om man inte tycker någon stil är fet får man väl komma på en egen.
Vad är det viktigaste enligt dig att komma ihåg när man talar om stil?
E’Dollo (Henrik Harlaut, reds anm) är den åkaren som fått mest skit men han brydde sig inte så mycket om det och nu är han kanske den mest uppskattade åkaren i världen.
Det viktigaste är att inte bry sig om vad andra tycker. Lyssna inte på kommentarer, lyssna inte på sponsorer eller domare och vad du än gör lyssna inte på mig, haha.
Kör vad du tycker är fett och skoj så blir det bra!
