En gourmets skidkarta till det rosa berget

Det är svårt att hitta en mer ikonisk duo än skidåkning och bra mat. Kanske Jägermeister och pjäxdans på bardisken kommer nära, men ändå inte. Så vad gör man när skidåkningen inte levererar de utlovade godsakerna? Man vänder sig till andra godsaker – såklart! Välkommen till de mest delikata skatter som Monterosa och skidbyarna Alagna, Chamopluc och Gressoney har att erbjuda.

Notering: Denna skidresa till Italien gjordes före corona-pandemin. Vi hoppas att reportaget får det att vattnas i munnen och får skidbenen att spritta av Alplängtan!  

Så mycket mer än en blaskig pasta Bolognese! Som före detta (-ish) skidfotograf har jag besökt många olika skidorter genom åren. Både här hemma i Sverige, i stora delar av Europa och Japan.

”Överkokt, blek pasta och torra burgare som ser värre ut än ett lättillgängligt åk två dagar efter ett dump. Varför är maten ofta kass på skidorter?”

Vad som ofta slagit mig är hur dålig maten ofta är på dessa skidorter. Särskilt när det finns så mycket fantastisk mat där ute från kulinariska genier.

Italien, som är ett av världens främsta länder när det kommer till mat och vin, kände jag också led av ovan. Överkokt pasta och torra burgare som ser värre ut än ett lättillgängligt åk två dagar efter ett dump. De tenderar att också smaka som din pjäxas sula efter tre säsongers skidåkning. Jag tänkte att det måste ju finnas mer än detta i Italiens skidorter.

Iväg till den klassiska Aostadalen och det rosa berget – Monte Rosa-massivet – och vad som blev jakten på den bästa maten jag någonsin ätit.

En vinter perfekt för en kulinarisk avstickare

Om du spenderade vintern i Europa 2020 så vet du att det var en konstig vinter. Hela säsongen kändes som vi var fast i en ständig loop av oktober. Konstant varmt väder och pissregn gjorde vintern lika deprimerande som en countrylåt om att förlora sin pickup OCH sin hund. Att komma ner till Italien och Aostadalen var inte mindre deprimerande, det var som att anlända mitt i våren – fast det var de första dagarna i februari! Grönt gräs och blommande träd och buskar sträckte sig långt upp på bergssidorna. Då visste vi inte ens att ett virus vid namn corona skulle vända upp och ner på allt i slutet på månaden, där flera svenska skulle smittas av covid-19 just i Italien på sportloven.

Så, vad gör man då som friåkare när det enda du kan åka på är (välpreparerade) stenhårda pister så långt ögat kan se? Det är just detta som är det bästa med Italien – du befinner dig i landet med världens bästa mat och vin. Så låt oss droppa klippan, landa platt och hårt, ta skiers left och sedan bakstänkaren hela vägen ner till några av de bästa och mest spännande kulinariska upplevelser jag någonsin haft nöjet att inmundiga.

Mer än du någonsin kan ana

När de flesta av oss tänker på Italien tänker vi pasta, kallskuret och vino rosso. Och, du tänker inte helt fel. Men, när du (bokstavligen) åker bortom pisten eller tar dig till den lilla pittoreska grannbyn i sten några kilometer bort, så upptäcker du några av de bästa och mest oväntade matupplevelser du någonsin ätit.

Formen på Monte Rosa och de omkringliggande topparna är helt fantastiska. Att åka skidor genom de tre dalarna, från Champoluc, genom Gressoney till Alagna, är en rolig sträcka som tar dig cirka två och en halv timme av skidåkning att göra. Vart du än vrider huvudet så ser du en ny linje, en ny naturlig kick eller något annat roligt att åka på. Storleken på denna lekplats för skidåkare är mer än vad man kan avverka på en vecka, med råge! Tyvärr, eftersom snöförhållandena i hela Europa var hemska, så var skidåkningen i Monte Rosa området inget att skriva hem om. Allt, bokstavligen allt, var en solid massa av is på grund av varmt väder och ingen snö sedan december, enligt lokalborna. Ungefär samma status som min frys hade hemma i Åre när jag var 20 år.

I skidsystemet som utgör Monterosa Ski är det ingen brist på restauranger i backarna. Från små hytter till aprés ski hak och den klassiska backrestaurangen. Men bortom den pistade backen är ju där magin sker, det vet ju varenda pudergalen skidåkare. Detsamma gäller även matupplevelser. Bara tillgänglig genom ett offpiståk, har den helt vegetariska Orestes Hütte, det perfekta läget på 2600 meter över havet.

Orestes Hütte är ett måste för friåkare när man besöker Monte Rosa massivet. Beläget precis bortom bergskammen mellan Gressoney och Alagna, så erbjuder de inte enbart fantastisk vegansk och vegetarisk mat, det är också fantastiskt roligt att ta sig hit. Från utsidan ser Orestes Hütte ut som vilket trähus som helst i alperna. Stora, väderslitna plankor och ett trädäck för att njuta av en kall öl i solen. Men det är på insidan som magin sker. Förutom rum för övernattning erbjuder de även rum för Yoga – perfekt för stela leder.

Som hungrig skidåkare måste jag erkänna att jag var lite orolig för vår lunch. Men det var bara oro i onödan. Placerade vid ett fönsterbord, med en utsikt över bergen, presenteras vi med dagens meny bestående av flera utsökta rätter: krämig svamppasta, färggrann broccolisoppa och en vegansk bowl med massa goda läckerheter. Allt ackompanjerat med lokal vino rosso. En fantastisk lunch, som avrundades med en vegansk chokladtårta och obligatorisk espresso i varje ben. På vägen ut genom dörren, nästan golvade av nivån på maten tar vi in utsikten och klappar den gigantiska bergskatten som tillhör Orestes Hütte (eller tvärt om).

För att komma till Orestes Hütte behöver du ta en kabin som kräver ett speciellt ”Freeride Paradise” -lifkort. Ta kabinen upp, njut av utsikten och leta dig sedan nedåt för en lunch att minnas, länge.

Din nästa lunch i Monterosa-massivet är inte lika svårtillgänglig, du tar bara Sant Anna-liften upp. Belägen på bergskammen mellan Champoluc och Gressoney ligger Colle Bettaforca 2727. På utsidan ser stället mer ut som vilket après ski hak som helst, än en restaurang av hög nivå. För på insidan hittar du, helt ärligt, den bästa pizzan i hela Aosta Dalen – hands down! Pizzorna som de serverar här är ritningen till hur alla världens pizzor borde se ut och smaka. Ägaren, Daniel, är alperna personifierad och visar gladeligen bilder på sig själv som barn när han vallar kor på bergssluttningarna.

Om vädret tillåter och du har skidorna förbi Bettaforca 2727, passa på att stanna till för lite Jägermeister, pjäxdans och en Irish coffee som värmer som en hårt arbetande MacBook Pro och skulle göra den mest hårdnackade irländare stolt. Även den legendariska La Bomba som är en efterrätt i flytande form och med hög kalori- och alkoholhalt.

I hjärtat av berget

Jag och mina med-gourmander, bröderna Andreas och Kristofer Lundstam, bestämde oss för att ha Champoluc som bas. Då byn är, enligt mig, den mest kompletta resorten av de tre, med barer, butiker och hotell. Notera att om du letar efter nattklubbar och andra dekadenta nattaktiviteter, så är kanske Champoluc inte är helt för dig.
Bröderna Lundstam var för övrigt undertecknads medresenärer på den högst intressant men helt väsensskilda skidresan till Sarajevo.

I mitten av Champoluc hittar du Brasserie du Breithorn. Namngiven efter en av topparna in området och är så klassiskt italiensk det kan bli. Med en rustik interiör, där väggarna är klädda i lokala vinflaskor, ostar och kallskuret. För alla er vin- och ostfantaster, det är här som Brasserie Du Breithorn briljerar. För beroende på hur hungrig du är eller hur stora cravings för vino rosso och ost du har; här serveras det på planka – per meter!

Resten av menyn på Brasserie du Breithorn behöver inte heller skämmas. Lokalt lamm eller vildsvin serveras med de rätta tillbehören ihop med dessert som liknar mer ett modernt konststycke än något annat. Besöket här är allt du vill att en lokal och genuin restaurang i en skidort ska vara. Rustik, särskilt utvalda lokala viner och vällagad mat. Garanterad att fylla en hungrig skidåkares mage, vilken dag som helst. Se bara till du bokar bord i förväg.

Om du önskar lite mer lyx och känsla av fine-dining, så är det helt nya Charmant Petit hotel Lac målet. Menyn tar dig på en berg och dalbana i olika smaker och på ett visuellt äventyr. Man kan verkligen se att kockarna har kul i köket när de lägger upp din mat på tallriken. Hela tallriken används som målarduk när de presenterar maträtten för dig. Vad sägs om parmesankräm med bakad lök och karamelliserat päron? Löksoppa med getost och symmetriska linjer? Eller kanske karamelliserat sidfläsk med rödbetsgelé och kaneläpplen, som ser mer ut som en installation från Moderna Muséet, än en maträtt på din tallrik.

Restaurangen i Charmant Petit Hotel Lac är en kontrast till de andra restaurangerna vi besökt. Där menyn speglar en mer lyxig upplevelse än det klassiska rustika. Det är en intressant touch, som blir det självklara valet när man vill ha det där lilla extra eller övertala sambon att dina nya skidor verkligen är en långsiktig investering för ert förhållande.

En match made in heaven

Vad får man när en italienare bli kär in en kines? Du får ett kinesiskt-italienskt brasserie och en av de bästa matupplevelserna jag har haft i hela mitt liv. Och jag tackar matgudarna ovan för denna fantastiska fusion och kärlekshistoria. Någon kilometer utanför Champoluc ligger den pittoreska lilla byn Antagnod, med sina smala gator och små stenhus. I en ännu smalare bakgata, nästan gömd, ligger Le Cadran Solaire. En liten, intim restaurang med kombinerade smaker från de bästa av två världar – Italien och Kina.

Här blir vi serverade en avsmakningsmeny för att få den fulla upplevelsen huset har att erbjuda. Färggranna sallader serverade på ännu mer färgglada tallrikar, kalvgryta med en kinesisk touch; tillagad med ingefära, kanel och anis och serveras med italienskt (Piedmont) svart ris. Och det absolut absolut bästa som Kina och Italien kokat ihop, det resulterande kärleksbarnet från denna fantastiska kärlekshistoria – den hemlagade raviolin fylld med rökt öring tillsammans med färskost och lime. Detta är ett av de bästa jag ätit i hela mitt 36-åriga liv.

Deras tiramisu, som serveras med vindränkta päron och kaksmulor gör även den största finsmakaren och surjämten knäsvag. Om du bara kan välja en restaurang att besöka under ditt besök, så är Le Cadran Solaire ditt självklara val.

Våga göra det ovanliga

För vissa är det de mest naturliga i världen, för andra som att hajka ett berg. Men det är fantastiskt vilka nya, spännande och framförallt goda smaker som du upptäcker när du inte väljer samma gamla vanliga pasta Bolognese från menyn, som du alltid gör (erkänn nu!). När man vågar fråga kocken om dennes personliga rekommendation eller välja något på menyn som du inte ens kan uttala.

Champoluc är inte den största byn med det bredaste utbudet av restauranger, men tillsammans med Gressoney och Alagna, erbjuder de ett intressant utbud av fantastisk mat. Från helt veganskt till fine-dining upplevelser. De kulinariska upplevelserna jag hade tillsammans med bröderna Lundstam på det rosa berget gjorde upp för de kassa snöförhållandena. Vi åkte, såklart, massor med skidor i pisten mellan de tre dalarna, avnjöt flaskor med lokalt vino rosso i solen på de olika hytterna och gömde oss från Carabinieri (Italiens skidpolis) efter après ski för att ha pisten helt för oss själva på vägen ner.

Hela vägen ner, nedför klippan och skiers left till några av de bästa kulinariska upplevelserna vi haft i våra liv.

Text: Johan Ståhlberg

Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.