En skidfotografs vardag

Johan Ståhlberg är en av de yngre, svenska fotograferna som börjar synas allt oftare i skandinaviska skidmedier. Läs här hans egna tankar och tips kring sitt fotograferande.

Min utrustning
Det jag brukar ha med mig när jag är iväg och jobbar är: digitalt kamerahus, ett analogt reservhus, objektiv mellan 12 – 400 mm, blixt, externt blixtaggregat på stativ, bärbar dator, kortläsare, ljusmätare, diverse minneskort, batterier (och laddare), filter, stativ + enbent och till blixt samt diverse tillbehör.
Allt detta packas i två ryggsäckar som tas med på flygplanet som handbagage. Utöver detta tillkommer väskor med skidor, pjäxor och kläder. Ibland får jag frågan varför jag har med mig så mycket när jag jobbar – men egentligen är det inte så mycket prylar. Datorn och kortläsaren måste med för digitalkamerans skull och reservhuset, ja, ibland har man otur och ingen vill stå där utan kamera och svära en massa barnförbjudna ramsor. Blixtaggregaten tas fram när det inte är tillräckligt med ljus och din vanliga blixt inte räcker till.

Resandet och ekonomin
Nästan varje gång man berättar för folk att man är fotograf och plåtar skidor så får man höra ”oh vad roligt att få resa en massa och åka skidor”. Visst är det ett underbart jobb, men riktigt så glamoröst är det inte hela tiden. Hur kul är det att sitta 24 timmar på flygplan, tåg, bussar och i bilar? Bli stoppad i tullen varje gång? Skrikig tågpersonal. Stressade och totalt tokiga medresenärer. Köpa tågbiljetter av någon som knappt kan engelska. Missa flygavgångar och tåg. För att inte tala om pengarna – det kostar att resa.
För det mesta betalar kunden som anlitar dig resan och boende. Det faktureras i efterhand så det gäller att hålla reda på alla kvitton. Ibland, på egna fototripper, händer det att man får stå för allt själv; planera, fixa presspass mm då du inte har någon arbetsgivare som fixar det åt dig.

All denna väntan
Det har snöat hela natten, nytt fint puder och finväder. Åkarna ger 110 procent och allt klaffar?! Det är de här dagarna som driver en att fortsätta. Men alla dagar är inte som dans på nysnö; det kan bli mycket väntande när vädret inte är rätt, någon kanske har ramlat och skadat sig. Ta teamet bakom Free Radicals till exempel; innan jag dök upp i Engelberg så hade de fått sitta inne i tre dagar redan på grund av dåligt väder. Och vi fick vänta ytterligare fyra dagar till innan solen äntligen sken.
Det är inte heller bara att ge sig ut och plåta, man måste oftast reka för att hitta grymma linjer, bra dropp och bra platser att fota/filma ifrån för att få bra vinklar med mera. Det kan bli en hel del klättrande för att få just den bilden.

Film och minneskort
Det går åt en hel del film och plats på minneskortet när man är ute på jobb. Eftersom jag inte använder film så ofta nu för tiden har jag inte jättekoll på vad kostnaderna blir. Men vad jag har hört så använder uppskattningsvis en skidfotograf som arbetar heltid mellan 1000-1300 rullar per år, Det brukar gå åt mer film för sportfotografer som använder så kallad winder mycket. Filmen ligger mellan 50-90 kronor styck.
Jag har två 2 GB minneskort och ett 125MB. I 2 GB-korten får det plats med nästan 450 bilder i RAW format. Och det är ganska ofta som de fylls under en dag.
Sedan är det dags att tanka över bilderna till datorn och bearbeta dem genom att bland annat ställa färger, kontraster, nivåer med mera. Tyvärr blir det en hel del tid framför datorn, ibland mer där än bakom kameran. Fotografer borde nästan ingå i kategorin datornördar med tanke på alla timmar som fördrivs framför datorn.

Hur får man jobb?
Hur gör jag då för att få jobb? Det finns tre enkla svar. Ringa, maila och ringa igen! Jag vet inte hur många mail som jag har skickat till filmbolag, tidningar, magasin, reklambyråer och företag. Telefonen har inte legat orörd den heller – det påminns man surt om varje gång räkningen från Telia kommer. På tio kontaktade reklambyråer får jag kanske två som vill se bilder. Så det är inte att ligga hemma och nöta ut skidfilmerna i bokhyllan utan det gäller att ligga på, leta nya kontakter och jobb hela tiden.
Jag arbetar tillsammans med två reklambyråer och frilansar åt tidningar som Brant och Bergssport. Jag har även en del kontakter hos olika skidtillverkare och klädmärken för försäljning av bilder på teamåkare.
Bildbyråer är också ett sätt att sälja bilder. Då sköter byrån allt kring försäljningen och meddelar när du har fått en bild såld. Men det krävs många bilder av hög kvalitet för att byrån ska bli intresserad. Ofta behövs det att du kan visa upp ett par hundra bilder av bra kvalitet så att byrån ser att du inte bara har haft tur med kameran.

Fota ofta och mycket
Till slut, det är viktigt att hålla igång fotograferingen. Kameran är det du jobbar med, kan du den inte fullt ut eller ligger i en formsvacka så får du inga bra bilder. Och inga jobb!
Jag försöker att komma ut minst två gånger i veckan för att hålla igång mellan jobben. Då brukar jag experimentera mycket och testa olika fototeorier.
Det gäller att vara ganska bred i sitt fotograferande i början. Jag tror inte på att låsa sig vid en linje direkt, till exempel skidåkning.

Text: Johan Ståhlberg
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.