Fredrik Schenholm: Besatt av kameran

Fredrik Schenholm, 25, är fotografen som gärna tar med rep, sele och yxa upp på berget för att komma åt rätt motiv och vinkel.

Hur länge har du fotat?
Kameran har jag jobbat med sedan 1996. Det började som en extra inkomstkälla under gymnasietiden och lumpen och sedan 2002 jobbar jag som fotograf på heltid.

Vad var det som fick dig att börja?
Ett jobb i min pappas fotobutik och en EOS 500. Jag började hjälpa till i en av pappas fotobutiker när jag var 13, dock var jag till en början totalt ointresserad av foto. Intresset för foto tog fart när min pappa köpte mig en Canon EOS 500 när jag var sexton. Blev besatt av fotandet! Jag hade fördelen att kunna experimentera med bilderna utan kostnad. Jag lärde mig snabbt och genom fotobutiksjobbet så lärde jag känna mycket företagsfolk i Uppsala, vilket i sin tur ledde till olika jobb.

Vilket var det första riktigt stora jobbet som du gjorde?
Mitt första stora jobb blev inte i skidbacken utan för Uppsalas största radiostation, City 106,5. Under en månad körde de mina bilder i Uppsala Nya Tidning. Ett halvt uppslag varje lördag och på vardagarna en fjärdedels uppslag. I backen är det fotande för det norska klädesmärket Bergans of Norway.

Om du fick nämna något av de jobb som du är mest nöjd med, vilka skulle det vara?
Förra säsongen fotade jag norrmännen Eiliv Ruud och Christian Schou när de gick på En 13 meter lång slackline över en 25 meter djup glaciärsspricka. Jobbet var Annorlunda; sådana bilder hade aldrig förr fotograferats och jag fick själv leka lite med ett rep då jag reppelerade ner i sprickan. Dessa bilder har publicerats i bl.a. Ultrasport, Mann, Skiing- the next level, Bergsport och kommer att synas i fler tidningar under 2004.

Hur vet du att du har fått en kanonbild?
Det vet jag aldrig 100 procent säkert men känslan finns där ibland. De rätta elementen måste ha varit där. Åkare med fart, speciellt ljus och en annorlunda vinkeln. Men det finns undantag då en bild jag sågat totalt i fotoögonblicket i slutändan blev kanon. Spänningen att inte riktigt veta är en del av charmen med att fota.

Vilka miljöer föredrar du?
I öppna, kontrastrika glaciärslandskap kan jag hitta det mesta jag vill åt. Jag trivs mycket bra när jag använder rep, sele och yxor. Det är kul att slita lite för bilden. Men sen har skogen givetvis också sin charm.

Vilka skidorter föredrar du?
Måste säga St Anton och Chamonix. Jag gjorde fyra säsonger i St Anton och tycker att orten har åkning i världsklass. Ofta bra snö, otroliga turmöjligheter och lätt att hitta bra åkning. Chamonix tycker jag om för sin bycharm och lättillgängligheten till spektakulära bilder.

Några åkare som du jobbar bättre med?
Fredrik Andersson, Tomas Olsson och Wolfgang Huber

Drömuppdraget?
Skildra en expedition i Himalya.

Ungefär hur sugen blir du, när du ser åkare lägga sköna svänga framför din kamera, att själv åka?
Mycket sugen så länge åket inte avslutas med en 20 meters klippa.

Vilken är den största utmaningen i jobbet?
Att skapa nya kontakter och att sälja. Inom fotograferingen är det alltid en utmaning att fånga det rätta ögonblicket med det rätta ljuset. Mixen av detta gör det till ett mycket roligt yrke.

Hur ”tänker du nytt” – hur vill du utveckla dina bilder?
Det kan jag ju inte avslöja….Oj, jo, det där tänker jag mycket på. Vinklar är viktigt, olika förgrunder och bakgrunder, färger i bilden, komposition. Det finns så otroligt mycket att göra med bilden och det är bara fantasin som sätter gränserna. Jag åker alltid omkring och letar nya motiv.

Vad använder du för utrustning?
Canon EOS 3 och Canon EOS D10. Brännvidder mellan 15 till 200mm + en 2x extender. Blixtar och en del andra tillbehör.

Om digital utrustning – vad är din åsikt? För och nackdelar? Vart är utvecklingen på väg?
Jag tror och hoppas det tar en stund innan digital fotograferingen slår igenom stort inom galleribilder o.s.v. Då ska det finnas ett original som inte går att manipulera. Digitalfotograferingen är dock oslagbar i form av studio- och produktjobb.

Text: Dan-Marcus Pethrus