Freeride listar: Fem liftfavoriter

När den rådande toppturstrenden så småningom lägger sig och du har fått nog av kladdiga stighudar och klibbiga gångmarscher uppför, så kan du plocka fram den här upplyftande inspirationslistan. Här listar Anders Wingqvist och Fredrik Schenholm sina favoritliftar.


I bakgrunden syns liften Anglas i Pyrenéerna
Foto: Anders Wingqvist

5. Anglas, Gourette (Frankrike)

Namn: Anglas
Typ: Modern fyrstolssittlift
Skidort: Gourette i Pyrenéerna
Land: Frankrike
Fallhöjd: cirka 350 meter

När du på allvar ställt dig frågan ”varför har jag inte varit i Pyrenéerna och åkt skidor?”, och med seriositet och handlingskraft agerat på funderingarna som denna fråga bör ha utlöst, så sitter du kanske till slut i liften Anglas på väg upp till bergsstationen på 2 450 meters höjd över havet.

Vid avstigningen befinner du dig på toppen av den lilla franska skidorten Gourette som ligger i västra Pyrenéerna, drygt femton mil från Atlantkusten och surfarnas Biarritz. Nedanför dig breder en härlig friåkningstårta ut sig. Höger ner är det opistade, orörda och öppna vita ytor i kuperad miljö med svackor och branter. Till vänster ringlar sig Pène Blanque-pisten härligt ned mot bergsstationen.

Ett par vändor upp och ner med Anglas en fin nysnö-dag i mars har du som skidåkare knappast mer att önska dig från vare sig pist eller liftnära och gångfri offpist-åkning. Stakar du dig över krönet bort mot ingången till klassiska offpist-repan Col d’Anglas – ja då inser du snart att Gourette i synnerhet och Pyrenéerna i allmänhet de facto är en välbevarad friåkningshemlighet.


Vackra Stryn lockar med sin omtalade sommarskidåkning
Foto: Fredrik Schenholm

4. Sittliften + Breheisen i Stryn (Norge)

Namn: Hela stryns liftsystem (två liftar)
Typ: Omodern tvåstolslift + diseldriven ankarlift
Skidort: Stryn sommerskicenter
Land: Norge
Fallhöjd: 540 meter (220 + 300 meter)

I stark konkurrens med Supreme-liften i Alta om att vara den långsammaste liften på listan så transporterar tvåstolsliften i Stryn peppade jibbers, friåkare och andra sommarskidåkare upp den första biten på Strynfjellet från 1 080 meter vid dalstationen till 1 300 meter över havet vid avstigningen.

Under skidorna har du den legendariska sommarsnön. Mjuk och mer eller mindre solpåverkad. Rätt teknik, valla och skidbredd löser de mjukare, slöschigare partierna och har du tur så kan det komma nysnö på sommaren. Trots det lugna tempot har du ändå ett antal riktigt feta friåk från Strynfjellet. Sittliften i kombinationen med ankarliften ovanför och en kortare promenad med skidorna på ryggen öppnar fantastiska  friåkningsytor.

Att sommarskida i Stryn är en avslappnad tillställning. Säsongen är över, folk har inte bråttom, solen skiner och du är kanske lite trött efter gårdagens Rignes-öl utanför hytten nere på Folven camping i sommarljuset som räcker långt in på natten.

Okej, det är lite fusk att lägga ihop två liftar, men vem bryr sig om det när det är sommartider? Ur högtalarna på liftstolparna rullar skön musik ut, solen skiner och du lutar dig tillbaka och inser att livet är lätt.


Toppen av Supreme-liften i Alta.
Foto: Alta / Press

3. Supreme, Alta (USA)

Namn: Supreme
Typ: Omodern sittlift för tre.
Skidort: Alta
Land: USA, Utah
Fallhöjd: 329 meter


Alta is for skiers” – ja, i Alta är endast skidåkare välkomna
Foto: Anders Wingqvist

En fixerad trestols-sittlift byggd 1981 som ger dig tillgång till Catherine’s area i Alta, Utah i USA. Från dalstationens 2 856 meter över havet vaggas du i sakta mak upp till avstigningen vid 3 185 meter över havet.

Alternativen från toppen är många; knata upp mot Point Supreme vid 3 300 meters höjd, kasta dig ner i någon av de markerade nedfarterna i närheten av liftarna Challenger, Sidewinder eller bränn ner i offpisten genom skogsdungarna och de små till halvstora klippartierna och bergsryggen som löper under sittliftens sträckning.

Åkningen som du direkt får tillgång till efter en liftfärd med Supreme visar något av det bästa som Alta har att bjuda oss skidåkare. Terrängen kring Supreme är brant och kul med gles granskog och mindre och större klippor.

En stor anledning till Alta är snön och skidorten får runt 12 meter lätt och fint puder per år. Skidpatrullen pistar inte överallt men de lavinsäkrar innan de öppnar.

Stundtals är konkurrensen om den varumärkesskyddade ”The Greatest Snow on Earth” hård men är du morgonpigg, taktisk och kan tänka dig att gå några fallhöjdsmeter från toppen av Supreme så räcker mormon-pudret långt i Alta.

2.Titlis Rotair, Engelberg (Schweiz)

Namn: Titlis Rotair
Typ
: Snurrande kabinlift
Skidort
: Engelberg
Land: Schweiz
Fallhöjd
: 600 meter


Åkning i Engelberg med hjälp av Titlis Rotair
Foto: Fredrik Schenholm

Klassiskt misstag: du lutar dina skidorna mot innerväggen i den runda kabinliften som ska lyfta dig till Klein Titlis 3 020 meter över havet. Kabinen lämnar dalstationen vid Stand 2 428 meter över havet och rör sig uppåt. Golvet börjar snurra, varpå dina skidorna faller på Stig Helmer-maner samtidigt som en högtalarröst säger ”Welcome to Titlis Rotair, the first revolving cable car in the world”. Ett par upplockade skidor, en liftfärd och fem våningar hisstur senare är du ute på snön igen.

Härifrån erbjuds du ruskigt effektiv skidåkning genom att styra skidspetsarna norrut mot Steinberg-glaciären. Här finns ett flertal linjer med 1 200 böljande fallhöjdsmeter ner mot den på vintern frusna sjön Trübsee. Första delen av åkning på själva Steinbergglaciären är det bra att se upp, eller snarare ner, för sprickor!

Ett annat populärt glaciäråk är Galtiberg. Du styr då kosan österut från Titlis Rotairs bergsstation. Glid och staka tills du korsat den sista pisten.

Sedermera är det norrut som gäller. Även det här offpist-åket är initialt på glaciär med samma varning som tidigare – se ner! Efter ett par öppna vita fält kommer du ner till ett vägskäl: antingen åker du ner i rännan (se till att det finns nog med snö, annars måste helikopter komma och hämta dig – impopulärt hos både skidpatrullen och ditt försäkringsbolag) eller så viker du av mot den relativt svårhittade östra vägen. Rännan är brantare än den östra delen.

Trött på allt folk? Då tar du med stighudar och njuter av Titlis runt. En vacker tur som tar dig hela vägen runt berget Titlis.

 
Aiguille du Midi i Chamonix
Foto: Fredrik Schenholm

1. Téléphérique de l’Aiguille du Midi, Chamonix (Frankrike)


Aiguille du Midi, Chamonix
Foto: Fredrik Schenholm

Namn: Téléphérique de l’Aiguille du Midi
Typ
: Kabinlift i två sektioner från 1955
Skidort
: Chamonix
Land: Frankrike
Fallhöjd
:2 742 meter

Från 1924-års vinter-OS stad går kanske den alpina världens mest klassiska kabinlift som tar dig till himmeln. Från 1 035 meters höjd över havet upp till till 3 777 meter, ger dig 2 742 fallhöjdsmeter på 20 minuter. Téléphérique de l’Aiguille du Midi som byggdes 1955 lyfter skidåkare, klättrare och andra vinterklädda turister upp till toppen Aiguille du Midi i Mont Blanc-massivet. Det är därmed den lift i världen som ger dig störst höjdskillnad.

Efter att ha stirrat dig blind på utsikten över Mont Blanc-massivet är det bara att välja och vraka skidlinjer nedför. Nordsidan, som nås direkt från toppen, är till för brantåkare à la Andreas Fransson-kaliber. Vi andra skidåkare följer den exponerade, men välskötta, snökammen ner till det platta snöfältet ett trettiotal höjdmeter nedanför. Härifrån kör nittio procent av guidegrupperna söderut och följer den vackra men relativt flacka offpist-slingan Vallée Blanche, som mot slutet slingrar sig mellan blåa istorn och djupa glaciärssprickor vid Mer de Glace.

För den mer erfarna och stabila skidåkaren är alternativen oändligt många fler. För att nämna några så kan du exempelvis skråa runt Aiguille du Midi och köra den västvända Couloir des Cosmiques, som är en 40-45 grader brant ränna som tar dig hela vägen ner till Chamonix eller till liftens mellanstation. En annan väg är Glacier Ronde där åket börjar med ett brant 45-50 grader snöfält innan du svänger av vänster till Exit-rännan.

Det kan dock inte nämnas för många gånger att Aiguille du Midi tar dig upp till högalpin miljö med faror som laviner, glaciärsprickor och serac-fall. Har du inte koll på dessa faror så hyr en bergsguide.

Bästa tiden? Om du vill undkomma turistmassorna så är april och maj bra månader då det är mycket regn i byn. Regn i byn innebär snö och mindre folk högre upp på berget. Slutligen: skit i vad folk säger om att ”Chamonix och Aiguillen var coolt på åttiotalet” – du lever nu och har du inte åkt skidor där så har du en omtumlande upplevelse framför dig.

Vilken är din favoritlift?
Knarriga gamla tvåstolsliftar, bekväma kabiner, ryckiga knappliftar eller sköngungande sexstolsliftar. Listan kan göras lång på hur du kan ta dig upp till toppen. Vilken är din favoritlift? Motivera gärna!
Text: Anders Wingqvist
Foto: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
27 kommentarer Kommentera   Läs alla kommentarer (27)