Halvlek i Whistler
Vardagspoeten och feelgood-ambassadören Julius Aspman skickar ett vykort hem till Sverige efter en halv säsong i Whistler. Han skriver bland annat hem om kanadensisk mentalitet, vårtgårdar och en skidort som fallit honom i smaken.
Julius
Foto: Julius Aspman
Är du nöjd med säsongen så här långt?
Kanada är ett land som på många positiva sätt skiljer sig från Sverige. Det är framförallt mentaliteten och inställningen till okända människor som tilltalar mig. Bara det faktum att man kan räkna med att få lift inom 15 minuter är ju helt fantastiskt.
Skidsystemet är suveränt designat vilket ger tillgång till en hel del sköna åk då snön faller. Tyvärr har det väl inte varit så mycket snö som vi kanske ha hoppats på men då vi är ständigt omringande av sköna människor så gör det inte så mycket.
Vilket är det bästa minnet hittills?
Helt klart pudersvängarna som ägde rum i slutet av januari. Presenstänket som uppkommer vid faceshots är något som inte går att förklara med ord.
Björn Daniels njuter av den där snön
Foto: Julius Aspman
Vilken är den största motgången under de senaste månaderna?
Som en liten repris på min första dag i Mayrhofen, och som man kan se i min film The Golden Month, så blev jag lite för exalterad den första åkdagen även i Whistler vilket ledde till en skadad axel. Dock är detta mycket bättre nu så jag är näst intill helt återställd. Det är något av det värsta som finns när man känner att kapaciteten finns men man blir begränsad på grund av skador.
Vad saknar du mest hemifrån?
Mammas magiska grötmatlagningsförmåga, kaviar och diverse vänner. Jag saknar även min katt.
Vem har stått för bästa åkinsatsen så här långt?
Jag måste nog säga att det är Björn som har satsat hårdast än så länge. Det är rätt lätt att få Björn att göra saker så om jag har en idé som jag tror kan bli bra på film eller bild så gör han det. Haha…
Vem har stått för den sämsta sånginsatsen så här långt?
Haha, kul att du frågar. Det är enkelt och som så många gånger finns det filmbevis. Daniel Riley, före detta filmare i Cleancut Productions. Jag låter filmens slutskede tala för sig själv:
Foto: Julius Aspman
Vilken är den mest onödiga prylen du tog med dig till Kanada?
Ett par trasiga Marker Jester som jag var för snål för att slänga som bara tog plats och vikt.
Mest ogenomtänkta inköpet?
Det var nog när jag kom fram till USA och köpte kameraprylar utan att tänka för 7000 riksdaler. Ångrar dock ingenting så det är ju bara fett.
Favoritartikel/film på Freeride de senaste månaderna?
Uh, knivigt. Den här senaste filmen, While We Can, fick mig ju att tänka lite mer än de flesta andra filmer brukar göra. Välplanerad, snyggt scheesy och allmänt skön stämning genom hela filmen.
De tre bästa sakerna med Whistler?
Människors inställning till främlingar, skidsystemet och stämningen i soffan efter en puderdag
… och de tre sämsta?
Girighet. Allt är dyrt, slagsmål om pudret och ingen kvällsåkning.
Tre åktips
I Whistler!? Skogen under vattendammen på 7th heaven, Whistlerparken och ett rackarns bra åk när man driver in vänster mellan ”Emerald” och ”Harmony”. Där startar vi alltid våra puderdagar
Några ord eller fraser du har lärt dig?
I stället för about så säger jag abåout. Sen ett uttryck som Mike Douglas myntade vid första snöfallet: ”we finally got some powder” har använts ganska hårt i stugan. Och det sista ordet är areola som betyder vårtgård.
Julius och Björn
Foto: Julius Aspman
Tre låttips
Eclipse med Robyn, Fljótavík med Sigur Ros och Portishead med Roads. Låtar som påverkar själen och gör mitt kontemplerande till en fröjd.
Något mer du skulle vilja tillägga?
Inom en sjukt snar framtid kommer det släppas en minst 10 minuter lång film från resan till Breckenridge. Detta kommer säkert göra mig peppad att klargöra den andra upplagan från Whistler. Alltså en hel del ”seriösa” filmsläpp” är att förvänta. Jag hoppas också att alla har en fantastisk vinter. Hälsningar från Jonken (som just nu befinner sig i Japan)
