Peter the Swede – Kocken som blev bergsguide

Peter Mattsson från Uddevalla, har hittat sitt Shangri-La. I det lilla samhället Bella Coola, där Stilla havet möter Brittish Columbias bergiga vildmarker, erbjuder Peter sina gäster skidåkning i ett område lika stort som de schweiziska alperna.

Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Brant


Foto: Mats Bohlinsson

Det är i slutet av 90-talet som Peter Mattsson kommer till Bella Coola för första gången. Med sitt företag Mountain Sport Productions letar han efter ett ställe med spektakulära berg och orörd snö för inspelning av nästa skidfilm. I det lilla fiskesamhälle som bebotts av Nuxalk-indianerna så länge någon kan minnas, och som så sent som på mitten av 50-talet endast kunde nås med häst eller båt, hittar Peter vad de söker. Sedan dess har många skidfilmer med flera av världens bästa friåkare spelats in i området. Du har med säkerhet sett någon av dem.

Jag träffar Peter i ett regnigt Göteborg och trots att han nyss är hemkommen från Kanada och inte sovit på över ett dygn är han full av energi och berättar om en fantastisk vinter. Att Peters passion är skidåkning råder det inget tvivel om. Uppvuxen i en skidåkarfamilj från Uddevalla får Peter tidigt stå på skidor. Det blir många resor till de norska och svenska fjällen.
– Vi åkte även mycket i närheten av Uddevalla när vintrarna tillät det, minns Peter.

Efter att ha gått ut restaurangskolan i Göteborg, flyttade han upp till Åre som 19-åring för att jobba som hovmästare på Grand Hotell. Tiden i Åre innebar mycket jobb, festande och skidåkning. Skutskjutet i Åre, som idag anses vara en av världens största familjetävling i störtlopp, började som en personalfest, där Peter var en av initiativtagarna.
– Men det var en helt annan grej då, förklarar Peter.
– Det var mer en spritorientering. Vid starten serverades Lumumba (varm choklad och brandy, reds anm) och kanelbullar. Målgången var i Åregårdens bastu. Det kunde gå rätt vilt till. Ett år halkade jag på en skida i duschen och skar upp ena tån. Med bandage runt foten och en uppklippt gymnastiksko serverade jag gästerna nästa dag. På somrarna var det Magasinet i Smögen som gällde och där körde vi något vi kallade Räkskjutet. Samma upplägg som i Åre fast i små segelbåtar, berättar Peter.

Efter tre säsonger i Åre och med en längtan att åka skidor på andra sidan Atlanten hamnade Peter 1978 i Steam Boat, en mindre skidort i Colorado. Han får där jobbet som kock på det svenskägda hotellet.
– Jag jobbade bara två kvällar i veckan och hade mycket tid över att åka skidor. Hängde med en annan svensk som tävlade i den Nordamerikanska serien och som körde runt till en massa skidorter. Jag körde friåkning samtidigt som han tävlade. Det passade mig perfekt, förklarar Peter.


Foto: Eric Berger

Under sin tid i Steam Boat träffar han Janet från Nebraska och gifter sig med henne. Tillsammans med henne återvänder Peter till Göteborg efter två år för att hjälpa sin bror att starta upp restaurangen Gamle Port, men längtan efter skidåkning i de Nordamerikanska bergen blir för stor och Peter emigrerar till Kanada redan efter ett år. Den här gången till en liten okänd ort norr om Vancouver med fantastisk skidåkning och Nordamerikas högsta fallhöjd.
– Whistler var bara en liten håla på den tiden. Det fanns bara ett fåtal byggnader, men ambitionerna var stora och affärsmännen satsade hårt för att utveckla byn. Det som idag är centrum byggdes på den gamla soptippen, minns Peter.

Tillsammans med Janet tog Peter över driften av restaurangen på Highland Lodge (idag Rimrock Cafe, reds anm) och till sin hjälp anställde Peter sina skidåkarkompisar.
– Men det var inte så smart, förklarar Peter.
– Så fort det hade dumpat kom de sent till jobbet och när de väl kom var de utsvultna efter skidåkningen och började med att äta.

I disken stod en 18-årig yngling vid namn Trevor Petersen. Peter hade träffat Trevor och Eric Pehota i Apex, ett ställe österut, och lockat med dem till Whistler. Eric och Trevor, som skulle visa sig bli pionjärer inom kanadensisk friåkning, bidrog till att göra Whistler känt utanför Kanada genom deras medverkan i filmer och skidtidningar.

Jobbet med restaurangen tog allt mer tid från skidåkningen, det som han från början kommit hit för. Peter fattar nu beslutet att lämna restaurangbranschen för att satsa helt på sin stora passion och utbildar sig till bergsguide.
– Det var knapert i början, minns Peter. Vi var mest ute i vildmarken, så man gjorde inte av med så mycket pengar. Det gällde bara att få ihop till all utrustning.

Tillsamman med Trevor startar Peter No Wimp Tour med Whistler som bas. De tar sina gäster med på äventyr i bergen. På vintern med stighudar för att hitta bra och brant skidåkning och på sommaren var det klättring som gällde.
– Men vi var för tidigt ute för att det skulle gå riktigt bra. Ski mountaineering var inte speciellt stort på den tiden. Det hade nog fungerat bättre idag, berättar Peter.


Det är lätt att förstå att Peter har blivit fast i Kanada
Foto: Eric Berger

Peter, Trevor och Eric utforskade tidigt möjligheterna att åka skidor i Alaska.
– Vi var uppe i Haines, när Trevor fick tag på en pilot med ett Cessna-plan som lovade att flyga upp oss i bergen, berättar Peter.
– Det här var innan man började med helikopterskidåkning i Alaska. Kurt, som piloten hette, var helt otrolig. Han landade på bergsryggar i motlut och innan planet hunnit stanna svängde han runt planet så att nosen pekade neråt, för att senare kunna starta i nedförsbacke. Och efter att vi åkt skidor ner plockade Kurt upp oss på någon platt glaciär.

När Trevor får lägga allt mer tid på sina sponsorer börjar Peter med att guida helikopterskidåkning och ansvara för säkerheten vid filminspelningar.
– Filmteamen hade stora budgetar uppbackade av skid- och snowboardindustrin men de hade ingen koll på säkerheten eller hur man organiserade helikoptertransporter, säger Peter och startade då upp Mountain Sport Productions med uppdrag att hjälpa filmteam i Brittish Columbia, Alaska och på Grönland.

Under en filminspelning för Imax i Juneau Alaska, stöter Peter ihop med piloten Kurt igen. Han hjälper dem med att flyga bränsle till depåer för helikoptrarna. Med på inspelningen av Imax Extreme är den legendariske snowboardåkaren Craig Kelly.
– Vi hade dåligt väder under stora delar av inspelningen så Craig, som också är en duktig surfare, tog med teamet till Yakutat vid Alaskas kust för att surfa i det kalla vattnet.
– Kurt visade också sina konster med planet och åker vattenskidor balanserande på hjulen i vattnet så att vattnet sprutar runt planet. Fullständigt livsfarligt, säger Peter och garvar.


Ännu ett par kunder som håller helikoptern sysselsatt
Foto: Eric Berger

Vid tiden för Sovjetunionens fall blir Peter indragen i en Mount Everest-expedition. Som förberedelse klättrar de Mount McKinley i Kanada samt Peak Communism, en topp på 7 495 meter i Tajikistan. En överlastad sovjetisk militärhelikopter full med kulhål ska flyga teamet till området.
– Kvällen innan dricker de ryska piloterna vodka i kopiösa mängder, berättar Peter.

Helikoptern som är gjord för trupptransporter ska förutom Peters team på femton personer även ta med ett Koreanskt klätterteam samt proviant för tre veckor. Piloterna gör flera försök att lyfta, men den överlastade helikoptern kommer bara några meter upp i luften innan den dunsar ner i marken igen.

Vid ett sista försök vinklar piloten helikoptern framåt och kör tätt över backen för att få upp farten. Passagerarna gör korstecknet och ber till högre makter innan de till slut kommer upp på högre höjd.
– Den helikopterfärden var nog det farligaste på hela expeditionen, förklarar Peter och skrattar gott åt minnet.

Under klättringen inser Peter att teamet inte håller måttet för en Mount Everest bestigning och väljer att hoppa av.
– Även om vi lyckades bestiga Peak Communism var det allt för många i teamet som inte hade tillräcklig klättervana och på 8000 meter är det ingen lek. Och ärligt talat, vet jag inte om klättring på hög höjd riktigt är min grej. Jag har inget emot upplevelsen, men när man kommer över 7000 meter mår man inte alltid så bra. Sedan var det för många jippon med sponsorer som tog upp vår tid.


Foto: Eric Berger

Förmågan att hoppa av eller vända om när det inte känts rätt har kanske tillsammans med en del tur bidragit till att Peter har klarat sig genom åren, något flera av Peters närmaste vänner och skidkompisar inte gjort. Trevor omkom tragiskt i en brant ränna på Aguille du Midi i Chamonix, endast 34 år gammal. Craig Kelly, som kallats tidernas bästa snowboardåkare dog i en lavin i British Columbia. Kurt, den galne piloten, störtade med sin Cessna när han i en storm försökte undsätta folk i bergen.

Jag frågar Peter hur han ser på riskerna.
– Det är upp till dig själv att avgöra och kalkylera risken. Vissa människor sätter riskfaktorn mycket högt medan andra har anledningar att sätta den lägre. Men risken och spänningen är definitivt en del av tjusningen, berättar Peter.

När jag senare pratar med Peter på telefon har hösten kommit till Bella Coola. Grizzlybjörnarna fiskar lax i älven nedanför lodgen, den första snön har lagt sig på bergstopparna och förberedelserna för vintern är i full gång. Jag frågar om han hinner med någon skidåkning själv, nu när det är så mycket jobb med lodgen och alla gäster.
– Jodå, det blev väl 25-30 dagar heliskiing förra säsongen och faktiskt 2 dagar med lift
i Whistler. Jag har inte åkt lift på flera år, men det var kul. Jag älskar att åka pist, avslutar Peter.

Sagt om Peter

Beat Steiner, delägare i Bella Coola Heli Sport
Jag mötte Peter the Swede i Whistler i början av 80-talet. Whistler var en liten ort där alla unga skidåkare kände varandra. Vi var båda intresserade av ski mounteneering och att göra förstaåk nerför branta hang. Senare jobbade vi ihop under många år med att producera skidfilmer innan vi startade  helikopterskidåkningen i Bella Coola. Han ansvarade för säkerhet och guidning medan jag filmade.

Swede är full av energi och lever verkligen livet fullt ut. Det är därför jag alltid gillat att åka skidor och jobba ihop med Peter.
Jag har stor respekt för Peters integritet och för hans kunskaper i bergen och nu också som affärskompanjon.

Text: Magnus Wiström
Logga in på Freeride för att kommentera.
Bli medlem logga in Logga in med Facebook
  1. CHNiklas
    0
    CHNiklas | 2011-12-22 08:21          

    Författaren skriver ju faktiskt:
    "Artikeln har tidigare varit publicerad i tidningen Brant"

    Om nu Freeride väljer att publicera en bra artikel för att nå en annan / större publik, tycker jag det är ok.

  2. FF
    0
    FF | 2011-12-21 17:31          

    Hahahaha

  3. Gazza1
    0
    Gazza1 | 2011-12-21 09:59          

    Denna artikel är direkt återanvänd och klippt ur ÅS så du ska nog vara tyst JockeSki

  4. JockeSki
    0
    JockeSki | 2011-12-20 22:25          

    Underbar artikel! "Åka Skidor", se och lär...

  5. TStyle
    0
    TStyle | 2011-12-19 15:31          

    Fantastiskt artikel. Vuxen, för oss lite äldre läsare :-)

  6. HjalmarHolmstedt
    0

    sjuk kille!