I backspegeln: Pep Fujas switch
Freeride fortsätter sin serie med nedslag i skidhistorien för att förstå hur historien påverkar det vi ser idag. Idag kommer vi till Pep Fujas och hans bidrag till skidhistorien.
Pep Fujas var tidigt med i matchen om att visa upp sina kunskaper i parken. Med en bakgrund som puckelåkare var han snabb med att prova på vad de nya skidorna gav för möjligheter på berget. Han verkar alltid ha haft ett eget sätt att se på skidåkning och har ständigt utmanat vårt sätt att se på vad som kan innefattas i skidåkning.
Det är svårt att sätta fingret på vad stil egentligen är. Det är svårt att få ned på pränt eller skapa förståelse för det. Samtidigt ter sig stil så självklart när det uppenbarar sig framför ens ögon. Det är någonting i formen och rörelsen som är oförklarligt men som andas något mer än summan av dess delar.
Fujas hade inte bara stil i parken, han var en av de första som började inse potentialen inom backcountryåkningen med de nya skidorna. Under ett antal år var hans segment både kreativa i parken och på övriga berget. Han avgudades av många av de andra åkarna för sin progressiva syn på skidåkning och han lyftes upp av sina sponsorer. Men i stället för att på satsa tävlingar och maximera sina kontrakt återvände Pep till offpiståkningen för att filma istället.
Jag minns det som igår när jag 2003 såg Session 1242 på mitt rum och hur hela min syn på skidåkning var rubbad efter knappt fyra minuter av ren skidporr. Pep snurrade höger, vänster, framåt och bakåt. Han stompade och kraschade om vart annat. Men om det var något som verkligen etsade sig fast i mitt huvud var det faktumet att det gick att åka stort och landa switch i puder – med skidor. Helt plötsligt var dammluckorna öppna och ett nytt kapitel i skidhistorien kunde inledas.
