Jacob Wester summerar säsongen

”Introduce the Metric system in time” sjöng the Hives på skivan Veni Vidi Vicious som släpptes år 2000. Låten handlar om att det vore sweet att ha hundra timmar på dygnet istället för tjugofyra. Precis den tanken slår mig ofta när jag snackar med Jacob Wester.

Det finns många anledningar till att den tanken infinner sig vid anblicken av Jacob. Hans erfarna ögon och hela uppenbarelse är mycket äldre än de 27 han snart fyller. Det är något man också blir varse väldigt fort när han öppnar munnen. Jacob är en kille som gör sin läxa och har väldigt bra koll på det mesta, både stort som smått. Fråga honom om vädret t.ex. och han kan redogöra i detalj för rådande väderlag. Något som både hans stora fiskeintresse, surfen och skidåkningen har gjort honom till en smärre mästare på. Då menar jag inte att han kan säga att det regnar när T-shirten är blöt. Nejnej, nu snackar vi högtryck, kallfront, luftfuktighet, lufttunnhet och allt där emellan. Det finns många saker jag faktiskt undrar hur han har hunnit lära sig och det finns ännu fler saker som jag undrar hur han har hunnit med. Om du följer Jacob på sociala medier känns det som en blandning av att följa ”när och fjärran” med en actionsportskanal . Är han inte på en topp i alperna och ”jobbar” är han inne i tuben på en smaragdgrön våg som bara han vet var den ligger. När jag själv har svårt att hinna med lunchen om dagarna undrar jag inte om Jacob i smyg, leende går och nynnar på dängan med raden: ”Who knew i´d be the one pulling of the perfect crime. So here´s my new line, I´ll change your mind and the metric system to time.”

För sjuttioelva resor sedan avslutade Jacob sin säsong som detta året var lika proppfyllt med flängande som andra år. Resandet skedde i egen regi tack vare hans soloprojekt ”Unfiltered” men han slog inte av på takten för det. Fyra avsnitt av den egna serien, ett skadeuppehåll plus ett bejublat bidrag till X-games RealSki hanns med. Jag hörde mig för med Jacob om säsongen som gått.

 

 

Vad var det roligaste/bästa minnet från säsongen?
– Bästa minnet på säsongen var i Riksgränsen ca 02:00 på morgonen den 18e maj. Jag hade precis kommit hem från NM-festen och skulle dra till Stockholm mer eller mindre direkt (alltid en bra idé att dygna innan en 15 timmars bilfärd). Innan jag satte mig i bilen så gick jag upp på en snödriva utanför vår stuga i Björkliden och tittade ut mot Lapporten. Solen hade precis börjat gå upp och det var alldeles ljust och vårvarmt ute. Himlen var blå, det var totalt vindstilla och det kändes just då som det vackraste jag någonsin sett. Kvällen innan markerade min sista skiddag för säsongen och jag var alldeles fylld av den där känslan av tacksamhet blandat med sorg. Tacksamhet för säsongen jag haft, att jag fick vara nästan helt skadefri, för alla otroliga skiddagar jag samlat på mig med fantastiskt sällskap och alla minnen, men också sorg för att den var slut och jag ville ju åka mer skidor! Jag stod där i några minuter och lystnade på alla djur som höll käften, och kände att tårarna var nära till hands, så jag gick in och kokade en extra stark termos kaffe istället. Det var en lång dag i bilen.

Vad var det sämsta?
– Det var nog min första dag i en park för hela säsongen som slutade med ett benblåmärke i knät och 3 veckors vila mitt i april. Jag hade som plan att filma för RealSki hela den månaden så det blev lite stressigt mot slutet.

Har du något trick eller dylikt som grämer dig att du inte fick med?
– Jag var ju jävligt sugen på att dänga av någon slags trippel men tyvärr blev det aldrig något hopp som var tillräckligt stort eller mjukt för att våga sig på det. Det får bli nästa säsong helt enkelt!

Vad gjorde ondast under säsongen?
– Att hoppa in ett träd i Revelstoke-episoden var riktigt oskönt. Först var jag helt säker på att minst 3 revben var av, att huden hade brustit och mina inälvor typ hängde ut. Hade riktigt mycket ångest, 3 timmars rando ut i Rogers Pass, långt som fan från ett sjukhus, men det visade sig att det bara var lite blåmärken. Otroligt ont gjorde det i alla fall.

Vad var skönast?
– Allt puder vi fick åka! Jag har nog åkt mer snorkelföre i år än vad jag gjort alla mina säsonger sammanlagt som skidåkare. Helt sanslöst. Att lägga ner parkåkningen är det bästa beslut jag någonsin gjort, haha.

När frös du som mest?
– I Kanada började vi få för oss att vi skulle vara uppe i en hoppzon klockan 8 varje morgon, vilket innebär att vi började gå från parkeringsplatsen 06:00. I början av februari så är det knallsvart ute vid den tiden, och just den här veckan råkade det vara -26°C i luften. Egentligen helt idiotiskt, men solen försvann från vår zon klockan 12 så vi var helt enkelt tvungna att köra sånt här förjävligt schema. Jag kände inte mina fötter eller fingrar första halvtimmen varje morgon, men det fina med att gå på tur är ju att man blir varm och fin efter en stund, och redo att lägga hammers första åket!

När var du tröttast?
– Varje kväll den veckan…