Joonas Karhumaa: Telisbesatt

Det finns inte så många som har vunnit NM i Extremåkning två år i rad. Men det har Joonas Karhumaa. Det finns inte så många telisjibbers som sätter Switch 720. Men Joonas är en av dem. Det finns inte så många som har börjat köra telisar på parkettgolvet där hemma iförd hala raggsockar. Men det gjorde Joonas. Nu är han värvad som en av Cross Sportswears nyaste teamåkare.

Trots kraschen i Les Marecottes nära Verbier i fjol, då Joonas drog på sig en ryggfraktur, fanns det inget som stoppade honom från att ta hem sin andra raka titel i telemarksklassen i NM i Extremåkning i Riksgränsen i maj. En av förklaringarna låg i att Joonas var den enda telisåkaren som i superfinalen tog den största klippan som annars bara de alpina åkarna vågade sig på. Lägg därtill en dubbelklippa med bra landning i tidigare åk och väloljad åkning rakt igenom och resultatet var biff. Det dröjde inte länge efter superfinalen innan Cross Sportswears representant sög tag i Joonas och visade upp ett 2-årskontrakt.
– Jag är inte så vältränad i benen som många andra telisåkare är. Så NM:s ganska korta bana passar mig. Det var värre i extremtävlingen Engadin Snow i Corvach där man har nästan en kilometer att åka, berättar Joonas.
Han körde Engadin Snow som ende telemarksåkare. Joonas stod även ensam upp för löshälarna i Rookies Quest förra säsongen. Rookies Quest är den håriga kvaltävlingen till Verbier Extrem. Tusentals söker; 30 åkare kommer med. Joonas missade kvalgränsen till huvudtävlingen, men fick ändå det prestigefyllda uppdraget att köra som demoåkare på Verbier Extrem.

Joonas, 22 år, kommer från Espoo utanför Helsingfors. I närområdet finns skidbackarna Talma och Serena. Och backyardhoppen så klart. Men det var uppe i Ylläs, Finlands skidmecka, som Joonas i unga år fick fart under laggen på allvar. Först alpint, sedan lite bräda. Men en dag när Joonas var 14 år såg han en konstig gubbe i grön anorak i en skidbacke i södra Finland. Gubben åkte med hälen lös på ett sätt som imponerade stort på Joonas. Under de följande veckorna tränade därför Joonas telemarkssväng på parkettgolvet där hemma iförd hala raggsockar.
– När jag äntligen kom upp till Ylläs igen och fick pröva telisar insåg jag att jag var besatt. Då åkte vi med raka skidor och läderpjäxor. Jag gillade att det var ostabilt men att man ändå kände att man hade kontroll. Jag fastnade för farten och flytet, förklarar Joonas.

Även om det är inom extremåkningen som Joonas framför allt har börjat att göra sig ett namn, identifierar han sig lika mycket som jibber. I slopestyletävlingen Master of Ylläs har han placerat sig i topp flera gånger.
– Jag skulle säga att jag är 50-50 big mountain och jibbing. De senaste tre åren har det dock blivit mer big mountain än jibbing eftersom jag har hängt mer med big mountainåkare under säsongerna. Det finns inte så många telisjibbers men jag tycker inte man ska stirra sig blind på bindningen. Jag försöker göra samma saker som de som sitter fast i hälen. Men det kräver alltid perfekta landningar i telisposition. Det finns inte alls samma marginaler att rätta till en landning om du landar switch som när du kör alpint, säger Joonas. Han har satt Switch 720 några gånger även om en 25 meter lång 180 får räknas som favorittricket.
– Det vore grymt att någon gång få köra en större hopptävling, till exempel Jon Olsson Invitational. Helst vill jag ju tävla mot de andra, men det räcker om jag får köra som demoåkare. Jag vill visa att man kan göra sjuka trick på telisar också. Om telisåkare kan få visa upp sig i stora tävlingar kan det ge fler telemarkfilmer och mer publicitet. Men jag tror nog att telemark även i fortsättningen kommer att förbli den alternativa skidåkningen.

I Finland är det jibbing som regerar över big mountainåkningen.
– Våra extremåkare häckar nere i Alperna och är mer intresserade av ensamåkning i branta couloirer än att socialisera på tävlingar. De är inte alls samma tävlingsåkare som till exempel svenskarna är, förklarar Joonas.
Det är inte alls lika vanligt med internationella sponsordealer för finländska åkare som det har blivit för svenska åkare på senare år. Så Joonas kontrakt med Cross och platsen i det internationella Head-teamet sticker ut. När det kommer till förebilder har Joonas inga speciella förutom sin gamla skidpolare Miska; i Finland i stort är det snarare amerikanarna, med Tanner Hall i spetsen, som lyfts upp framför svenska och norska grannar.
– Det är nog något kulturellt med att det inte är helt ok att gilla svenskarna. Men Jon är nog störst ändå, även i Finland.

Joonas bor i Stockholm tillsammans med flickvännen Marielle. De väntar barn tillsammans i januari. I Stockholm läser han Mönsterkonstruktion och Design på Tillskärarakademin. Därför är skidsäsongen inte alltför planerad än. Det finns annat i livet än att sladda runt på telisar, även om man är besatt.

Text: Dan-Marcus Pethrus