Kal, snusfri och utstött?

Krönikörers åsikter (i detta fall Jibberisch) överensstämmer inte nödvändigtvis med redaktionens.

Jag skulle vilja slå ett slag för att öka jämställdheten och minska vuxenmobbningen i skidvärlden. Normen, eller trenden om man så vill, är enligt min ödmjuka åsikt på väg helt åt helvete. Och har så varit, alltför länge.

Anledningen till snedvridningen är inte helt självklar. Möjligen är det ”the male – female ratio” i skidbubblan som återigen är boven och pushar utvecklingen i en riktning som inte alls är fördelaktig för någon. Vad det än beror på är två saker numera associerade med radikala skidåkare och modiga bergsmän. Nej, jag pratar inte om karbinhakar och techbindningar.

Jag pratar om – skägg och snus. Skäggen ska vara täta och mustiga. Snusarna lösa och starka.

Om det är de kvinnliga skidåkarna som favoriserat dessa attribut och därmed påverkat sporten ditåt låter jag vara osagt. Manliga bekanta i min omgivning står nämligen för en minst lika stor del av både subtil och konkret vuxenmobbning i ämnet. Men ovan nämnda ratio har i alla tider inspirerat den manliga delen av skidåkarsläktet till att utföra allt hårdare och tuffare grejer. Det är svårt att bortse ifrån. Inspirerat är kanske fel ord förresten, tvingat. Tvingat är ett bättre uttryck för detta.

Vi har alltså, på 2000-talet, hamnat i ett absurt läge där en hjälm, goggles och ett frostigt skägg betraktas som bättre, coolare och mer äkta, än goggles, hjälm och ett renrakat, välskött ansikte. I ett läge där någon som kan skicka klippor och snusa samtidigt är lite häftigare än någon som kan ösa på och bry sig om sin munhygien på samma gång.

Hur hamnade vi här?! Går det kanske att spåra till vår barndom? Tillbaka till när Astrid beskrev skägg som synonymt med häftiga rövare? Kopplade ihop skägg med muskler och tvekamper? Det känns fullt rimligt att tro att Astrid Lindgrens glorifiering av skägg bär en viss skuld till den verklighet vi ser idag. Skalle-Per? Han var bara en rolig farbror som ingen egentligen tog på allvar. Han dog där i sin rövarslaf, skägglös och trött. Framställd som ett skämt. En skojfrisk och hårlös rövarfarbror med snöbollskastning som främsta egenskap.

Ett skägg verkar alltså inte bara skrika: ”Jag har varit här i bergen länge, så länge att jag åkt alla rännor och skiter i allt annat. Håll dig till mig så blir du berömd”, nej skägg förmedlar tydligen också tydliga bilder från vårt förflutna. Rövare, vikingar, krigare! Erövrare. Alfahanne. Ledare och stighudsgeneral! Bäraren får automatiskt alla möjliga försprång mot oss som kanske inte vill sänka oss till nivån och gå omkring med en organisk matrestsamlare i nyllet. Som valt att ta hänsyn till andra.

Och snus? Hur skulle snus rimligen få någon alls att bli en bättre skidåkare? Är det förmågan att göra två saker samtidigt som attraherar? Som ger fördelar i den snedvridna ration.

”Alla bra skidåkare snusar för fan”, hånskrattar en vän som klarar av både General, Rapé och Bec des Rosses.

Vi måste få ett slut på detta. För allas skull. Det måste bli ett slut på att lägga dessa orimliga krav på alla stackars skidskribenter…män! Manliga skidåkare menar jag. Unga och gamla. Det riskerar att förstöra framtida generationer. Att båda könen i vår närvaro dömer oss efter vår förmåga att odla skägg och svälja nervgift? Galenskap! Är den manliga stereotypen i Jan Guillous Arn-böcker verkligen något att sträva efter? Jag menar vi kanske ska ha tävling i vem som kan fisa högst också?

Jag tycker inte att det är acceptabelt. Alltsammans är förkastligt. Tänk på dem som sätter hälsa, hygien och allas trevnad framför chansen att bli betraktade som bra skidåkare. Som har moral och integritet nog att inte rucka på sina ideal för en chans att bli beundrade.

Tänk på en stackars skribent, vilken som helst, som försökt odla skägg i månader med endast en gles matta färgad i fyra nyanser av orange som resultat. Vad är det för fel på att raka sig och smörja in sig med återfuktande kräm egentligen? Tänk på någon, vem som helst, som försökt börja snusa Onico, gått vidare till Catch mini eukalyptus, inbillat sig se slutet på denna skeva omanlighetens tunnel, bara för att sedan gå in i väggen med General mini på grund av illamående och kräkningar.

För en rakad och nikotinfri vinter 2015/2016!

Text: Jibberisch
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.