Kan du tänka två tankar samtidigt?

Johnn Andersson, som är grundare och vice ordförande för Protect Our Winters i Sverige, har varit i Sveriges Riksdag och pratat klimat. På tåget hem fick han nya tankar. Han skrev en krönika om vår olyckliga tendens att inta extrema och onyanserade perspektiv i diskussioner som berör våra känslor. Här är Johnns uppmaning till bättre mental simultankapacitet och mindre polariserade ståndpunkter i miljöfrågan. 

För lite över tre år sedan läste jag en krönika av Johan Ahlgren här på Freeride. Han skrev om hur klimatförändringarna påverkar fjällvärlden, om sin oro för vad som håller på att hända med vår kära vinter och om den förändring som faktiskt måste ske om vi ska lyckas ställa om i tid.

Jag tror att problemet är att vi som människor har väldigt svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, framförallt när vi pratar om sånt som hotar, skrämmer och berör.

Texten satte ord på tankar jag länge grubblat över och jag började nästan per automatik leta upp Johans kontaktuppgifter. Efter ett långt telefonsamtal bestämde vi oss för att starta det arbete som så småningom skulle bli organisationen Protect Our Winters (POW) svenska avdelning. Och även om det inneburit hårt arbete – som vi delat med en längre liftkö av passionerade skid- och brädåkare som anslutit under årens gång – har jag inte ångrat mig en sekund.

”Vår berättelse är i all sin enkelhet ett kraftfullt verktyg för att driva förändring. För den gör klimatfrågan konkret, tar den in i människors vardag och väcker den passion som krävs för att vi ska klara av klimatutmaningen.”

Tidigare i veckan blev jag inbjuden till Sveriges Riksdag för att dela med mig av våra erfarenheter och diskutera klimatomställning tillsammans med politiker och representanter för vintersporten. Jag tänkte ta chansen att dela med mig till er av de tankar jag lyfte med dem.

Anledningen till att Protect Our Winters finns är att vi som brinner för skid- och brädåkning har en väldigt viktig berättelse. Den handlar om hur planeten blir varmare. Den handlar om hur snön försvinner och hur det hotar något vi älskar. Och den handlar om att vi är en del av problemet men också ett helt avgörande del av lösningen.

”Problemet med vår berättelse är att den – precis som alla andra perspektiv på klimatutmaningen – döljer en uppsättning motsägelser….”

”…. med det handlar inte om motsägelser utan om olika perspektiv.”

Vår berättelse är i all sin enkelhet ett kraftfullt verktyg för att driva förändring. För den gör klimatfrågan konkret, tar den in i människors vardag och väcker den passion som krävs för att vi ska klara av klimatutmaningen. Det ser vi dagligen i vårt arbete med att informera, utbilda, debattera och inspirera.

Problemet med vår berättelse är att den – precis som alla andra perspektiv på klimatutmaningen – döljer en uppsättning motsägelser.

Offer eller förövare – kan vi verkligen klaga över smältande snö i Sverige när våra livsstilar bidrar till att människor, djur och hela ekosystem på många platser hotas på ett existentiellt plan?

Anpassa sig eller kämpa emot – ska vi hitta ett sätt att leva med de klimatförändringar som redan är här genom att bygga längre skidtunnlar och större snökanoner, eller ska vi göra allt vi kan för att bidra till minskad global uppvärmning i framtiden?

Förändra sig själv eller påverka andra – ska vi minska vårt klimatavtryck här och nu genom att välja bort den där flygresan till lössnön som hägrar i Japan, eller ska vi fokusera på att påverka politiken och näringslivet?

Beteendeförändring eller teknikförändring – är lösningen på klimatutmaningen att vi faktiskt förändrar hur vi utövar vår älskade skid- och brädåkning, genom att resa mindre och köpa färre prylar, eller kommer ny teknik göra det möjligt att fortsätta som idag?

Hot eller möjlighet – ser vi klimatomställningen som ett hot mot vintersporten så som den ser ut idag, eller är den en möjlighet att skapa något nytt och ännu bättre?

Den utmaning vi står inför i vårt arbete är att både individer och företag tenderar att uppfatta de här motsägelserna som just motsägelser. För i själva verket så är det falsk bild. Det handlar inte om motsägelser utan om olika perspektiv. Och de är alla relevanta och viktiga för att hantera klimatutmaningen.

”Vi har en tendens att dras åt det ena eller andra hållet. Och vi intar ofta onyanserade och extrema positioner. Det gäller både miljörörelsen och de som brukar stå på andra sidan i debatter och diskussioner.”

Jag tror att problemet är att vi som människor har väldigt svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, framförallt när vi pratar om sånt som hotar, skrämmer och berör. Vi har en tendens att dras åt det ena eller andra hållet. Och vi intar ofta onyanserade och extrema positioner. Det gäller både miljörörelsen och de som brukar stå på andra sidan i debatter och diskussioner.

Vår oförmåga att balansera de här perspektiven gör det svårt att skapa ett konstruktivt samtal om vägen fram. Och det är förödande för vår förmåga att klara av klimatomställningen. För en sak är säker och det är att vi måste arbeta tillsammans – ingen klarar av att göra de förändringar som krävs på egen hand.

Låt mig avsluta med att uppmana till eftertanke och diskussion. Vad tycker du? Ska vi fokusera på att utveckla ny teknik eller förändra våra beteenden? Borde klimatengagerade skid- och brädåkare välja bort flyget eller lägga sin energi på att påverka den lokala politikern? Fundera på vad du tycker och prata med polarna. Men glöm inte att sanningen aldrig är svart eller vit. Och tänk på att man ofta kommer längst genom att byta ut ett eller mot ett och

Krönikören Johnn Andersson är grundare och vice ordförande för Protect Our Winters i Sverige

Johan Ahlgrens krönika som det refereras till läser du här: ”Våra barn vill också ha vinter”.

Text: Johnn Andersson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Glidaren
    0
    Glidaren | 2018-02-21 15:00          

    J-P har en poäng i sitt resonemang att vi är likt studsar när vi ska se oss själva i spegeln, vad jag vet ser man inte ett ski.. under sanden.'
    Dilemmat är att vi är människor och som art är vi tyvärr både ego och lata (vilket skapat utvecklingen) och hur mycket vi än belyser problemen ser vi bara det vi vill se. För att snäva in tanken om två tankar så måste vi skidåkande medborgare inse att vi leker och länder som vi tycker ska göra mer, kämpar för att överleva.
    Ni som tycker jag är ute och cyklar gör det för ni/vi fattar inte vad det innebär att kämpa för att överleva. Vi har haft det för bra hela livet. Sanningen är att det är dags att vi betalar notan för vårt välstånd och bidrar till en renare utveckling till områden på jorden som strävar dit vi kommit. Varför då? kan ses som en följdfråga. För att vi ska kunna fortsätta leka, men alla måste få vara med.
    Om vi tror att vi har politiker som ska göra jobbet så cyklar vi ännu mer. De är människor som vill bestämma, vinna val och om sanningen ska fram så; Börja med att ta huvudet ur sanden, titta dig i spegeln och försök att se vad du gör med ditt liv som på riktigt skapar snörika vintrar. Fråga dig sedan, vill du veta vad som krävs på riktigt för att skapa en renare värld. Skulle du sedan rösta på en politiker som föreslår dessa åtgärder. Tror inte det, du är ju människa. Så förhoppningsvis lever du i din bubbla och gör vad du kan tills någon annan fixar biffen.

  2. J-P
    1
    J-P | 2018-02-07 14:55          

    Samma mönster som visar att de flesta inte kan tänka två tankar samtidigt. Ofta handlar det om att rättfärdiga sitt beteende och socialt hantera den bild som andra människor har av en, hyckleri av värsta slag (Niklai Schirmer, perfekt exempel). Du kan inte långsiktigt hållbart flyga till skidåkning, punkt. Nu vet jag inte om Nikolai faktiskt är POW-ambassadör eller om det var en del av ironin, om det är så förutsätter jag att han kickas som detta omedelbart.

    Det jobbiga är ju att så gott som varenda aspekt av skidåkning är mer eller mindre miljömässigt negativ och på OLIKA sätt destruktiv (här en utmaning att hålla flera tankar i huvudet samtidigt). CO2-utsläpp har globala konsekvenser, hur våra skidkläder tillverkas har globala och lokala effekter (utsläpp från fabriker i kina, arbetsmiljö/rätt), miljöfarliga ämnen läcker från impregneringar och slits ur skidvax och hamnar i vattendrag, listan kan göras lång, allt från stort till smått.

    Vad göra? Först måste vi väl erkänna att det är fucked-up och inte hålla på med tramset att försöka rättfärdiga vårt beteende. Jag står och tvekar fram och tillbaks om det på politisk nivå kan lösas eftersom samhället i stort låst fast sig status quo och de förändringar som faktiskt krävs har noll intresse från gemene medborgare. Som skidåkare kan vi börja med och nu sluta köpa nytt, ta tåget upp till de grymma berg vi har i skandinavien och börja traska upp på berget för egen maskin. Under promenaden upp har du massor av tid att ta dig en djupare funderare på frågor som dessa...

  3. Martin_Akesson
    1
    Martin_Akesson | 2018-02-07 09:58          

    Nedan är hämtat från cykelsajten Happyride och även om det är ironiskt skrivet så resonerar nog många precis såhär...

    Re: Cykelresa med SAS poängresa, vart är vi på väg? Tips mottages!

    Konkret skrev:
    Så länge Indien, Kina skiter totalt i sin miljöpåverkan så skiter jag också i min.

    Erik O skrev:
    Så länge Konkret skiter totalt i sin miljöpåverkan så skiter jag också i min.

    Konkret skrev:
    Perfekt. Fler som sätter press på Indien och Kina.

    Erik O skrev:
    Exakt, vi röker ut de där jäkla miljöbovarna.

  4. Lowe71
    1
    Lowe71 | 2018-02-06 17:41          

    Vi ska självklart förlita oss på att ny teknik löser klimatproblemen. Tills dess är det bara att gasa på! Inspirerade av den norske POW-ambassadören Nikolai Schirmer som förutom att vara klimataktivist även är sledneck och självklart tar en paus från puderåkandet i Kanada för att åka hem och fira jul hos familjen i Norge! Han kompenserar dock sina CO2-utsläpp genom att äta laboratorieodlat kött!