Kan du tänka två tankar samtidigt?

Johnn Andersson, som är grundare och vice ordförande för Protect Our Winters i Sverige, har varit i Sveriges Riksdag och pratat klimat. På tåget hem fick han nya tankar. Han skrev en krönika om vår olyckliga tendens att inta extrema och onyanserade perspektiv i diskussioner som berör våra känslor. Här är Johnns uppmaning till bättre mental simultankapacitet och mindre polariserade ståndpunkter i miljöfrågan. 

För lite över tre år sedan läste jag en krönika av Johan Ahlgren här på Freeride. Han skrev om hur klimatförändringarna påverkar fjällvärlden, om sin oro för vad som håller på att hända med vår kära vinter och om den förändring som faktiskt måste ske om vi ska lyckas ställa om i tid.

Jag tror att problemet är att vi som människor har väldigt svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, framförallt när vi pratar om sånt som hotar, skrämmer och berör.

Texten satte ord på tankar jag länge grubblat över och jag började nästan per automatik leta upp Johans kontaktuppgifter. Efter ett långt telefonsamtal bestämde vi oss för att starta det arbete som så småningom skulle bli organisationen Protect Our Winters (POW) svenska avdelning. Och även om det inneburit hårt arbete – som vi delat med en längre liftkö av passionerade skid- och brädåkare som anslutit under årens gång – har jag inte ångrat mig en sekund.

”Vår berättelse är i all sin enkelhet ett kraftfullt verktyg för att driva förändring. För den gör klimatfrågan konkret, tar den in i människors vardag och väcker den passion som krävs för att vi ska klara av klimatutmaningen.”

Tidigare i veckan blev jag inbjuden till Sveriges Riksdag för att dela med mig av våra erfarenheter och diskutera klimatomställning tillsammans med politiker och representanter för vintersporten. Jag tänkte ta chansen att dela med mig till er av de tankar jag lyfte med dem.

Anledningen till att Protect Our Winters finns är att vi som brinner för skid- och brädåkning har en väldigt viktig berättelse. Den handlar om hur planeten blir varmare. Den handlar om hur snön försvinner och hur det hotar något vi älskar. Och den handlar om att vi är en del av problemet men också ett helt avgörande del av lösningen.

”Problemet med vår berättelse är att den – precis som alla andra perspektiv på klimatutmaningen – döljer en uppsättning motsägelser….”

”…. med det handlar inte om motsägelser utan om olika perspektiv.”

Vår berättelse är i all sin enkelhet ett kraftfullt verktyg för att driva förändring. För den gör klimatfrågan konkret, tar den in i människors vardag och väcker den passion som krävs för att vi ska klara av klimatutmaningen. Det ser vi dagligen i vårt arbete med att informera, utbilda, debattera och inspirera.

Problemet med vår berättelse är att den – precis som alla andra perspektiv på klimatutmaningen – döljer en uppsättning motsägelser.

Offer eller förövare – kan vi verkligen klaga över smältande snö i Sverige när våra livsstilar bidrar till att människor, djur och hela ekosystem på många platser hotas på ett existentiellt plan?

Anpassa sig eller kämpa emot – ska vi hitta ett sätt att leva med de klimatförändringar som redan är här genom att bygga längre skidtunnlar och större snökanoner, eller ska vi göra allt vi kan för att bidra till minskad global uppvärmning i framtiden?

Förändra sig själv eller påverka andra – ska vi minska vårt klimatavtryck här och nu genom att välja bort den där flygresan till lössnön som hägrar i Japan, eller ska vi fokusera på att påverka politiken och näringslivet?

Beteendeförändring eller teknikförändring – är lösningen på klimatutmaningen att vi faktiskt förändrar hur vi utövar vår älskade skid- och brädåkning, genom att resa mindre och köpa färre prylar, eller kommer ny teknik göra det möjligt att fortsätta som idag?

Hot eller möjlighet – ser vi klimatomställningen som ett hot mot vintersporten så som den ser ut idag, eller är den en möjlighet att skapa något nytt och ännu bättre?

Den utmaning vi står inför i vårt arbete är att både individer och företag tenderar att uppfatta de här motsägelserna som just motsägelser. För i själva verket så är det falsk bild. Det handlar inte om motsägelser utan om olika perspektiv. Och de är alla relevanta och viktiga för att hantera klimatutmaningen.

”Vi har en tendens att dras åt det ena eller andra hållet. Och vi intar ofta onyanserade och extrema positioner. Det gäller både miljörörelsen och de som brukar stå på andra sidan i debatter och diskussioner.”

Jag tror att problemet är att vi som människor har väldigt svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt, framförallt när vi pratar om sånt som hotar, skrämmer och berör. Vi har en tendens att dras åt det ena eller andra hållet. Och vi intar ofta onyanserade och extrema positioner. Det gäller både miljörörelsen och de som brukar stå på andra sidan i debatter och diskussioner.

Vår oförmåga att balansera de här perspektiven gör det svårt att skapa ett konstruktivt samtal om vägen fram. Och det är förödande för vår förmåga att klara av klimatomställningen. För en sak är säker och det är att vi måste arbeta tillsammans – ingen klarar av att göra de förändringar som krävs på egen hand.

Låt mig avsluta med att uppmana till eftertanke och diskussion. Vad tycker du? Ska vi fokusera på att utveckla ny teknik eller förändra våra beteenden? Borde klimatengagerade skid- och brädåkare välja bort flyget eller lägga sin energi på att påverka den lokala politikern? Fundera på vad du tycker och prata med polarna. Men glöm inte att sanningen aldrig är svart eller vit. Och tänk på att man ofta kommer längst genom att byta ut ett eller mot ett och

Krönikören Johnn Andersson är grundare och vice ordförande för Protect Our Winters i Sverige

Johan Ahlgrens krönika som det refereras till läser du här: ”Våra barn vill också ha vinter”.

Text: Johnn Andersson
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.