Köpguide: Att välja rätt bindningar

Skidor utan bindningar är som pinnglassar utan pinnar – svårhanterliga. Men hur ska man navigera i djungeln av konstruktioner, och vilken bindning är lämplig för just dig? Robert Jarlenäs reder ut begreppen.

Varje år dyker det upp frågor i forumet om vilka bindningar som är lämpligast för en individ. En fråga som kanske verkar ganska svår men egentligen är ganska lätt – något jag återkommer till senare i texten.

De senaste åren har det hänt en del på bindningsfronten, det som sticker ut mest är att Marker har fått konkurrenter till sin hybridbindning Duke och att Dynafit (som inte längre har sitt patent på techbindningar) har börjat göra bastantare techbindningar för friåkare. Nedan har jag kortfattat och godtyckligt generaliserat och kategoriserat bindningar i tre kategorier:

Alpinbindningar

Den klassiska bindningen för utförsåkning, gjord för att hålla fast pjäxan ­och släppa den om så krävs­ så att kraft kan överföras från åkare till skida. Kommer dock i lite olika utföranden:

Hyrbindningar eller demobindningar

Demobindningar: Sitter i regel på hyr­ och testskidor, är tänkta att passa de flesta pjäxstorlekar och går enkelt att justera till annat sulmått på berget med få, eller inga, verktyg eftersom tå- och häldel är placerad på någon form av skena. Hur detta ser ut, och justeras varierar mellan tillverkarna.

Skidbindning

Standardbindningar: Har oftast en DIN-­skala (de där små siffrorna som anger hur mycket kraft som krävs för att bindningen ska lösa ut) som slutar någonstans mellan tio och fjorton.
Huvudsakligen tillverkade i plast men det finns några småsyskon till racebindningar med en del metall i sig.

Racebindning

Racebindningar: DIN­-skala som slutar någonstans från femton till trettio, har allt som oftast högre elasticitet än standardbindningar. Bastanta byggen som i regel innehåller mycket metall. Som namnet antyder ursprungligen framtagna för alpin racing men används idag även av friåkare och jibbers som åker på hög nivå.

Hybridbindningar

Tanken är att göra en alpinbindning med gåläge, en hybrid där man får det bästa av båda världar. Nackdelen är att hela bindningen behöver lyftas i varje steg, eftersom tå- och häldel sitter ihop med en ramkonstruktion. Också denna kategori är lite uppdelad:

Friåkningshybdrid

Friåkningshybrider: Finns med hög såväl som låg DIN-­skala. Oftast ganska tunga, vilket är ett resultat av att de ska passa en mängd olika sulmått och hålla för all möjlig, och omöjlig, misshandel.

Turinriktad hybridbindning
Turinriktade hybrider: Lättare än friåkningshybriderna, finns inte med lika hög DIN-­skala som de mer friåkningsinriktade ditona. Passar därför den som prioriterar låg vikt uppför och/eller inte behöver DIN över 12.

Sedan finns det också ett gäng alternativ som ger din vanliga alpinbindning möjligheten att gå med, allt ifrån ledade bottenplattor till insatsbindningar. Dessa är dock oftast tunga, otympliga och med tvivelaktiga turegenskaper (här reserverar jag mig dock för felaktigheter då jag inte provat alla alternativ). Vill du testa på att tura kan detta vara ett alternativ om du inte vill lägga en massa pengar på nya bindningar

Techbindningar

Minimalistiskt, lätt och snabbt. Två piggar som håller tåklacken på pjäxan och två som håller hälklacken. Här slipper man lyfta något av bindningen alls och ”pivot­pointen” (den punkt där bindningen har sin rotationspunkt för steg) hamnar närmare trampdynan, vilket skapar ett naturligare steg än vad friåkningsbindningarna har.
Finns för allt från extrema lättviktsvarianter med låg DIN till bastantare modeller med DIN 16 som ska klara all typ av åkning. Techbindningar kräver pjäxor som är speciellt anpassade för denna typen av bindningar, vilket på pjäxlingo oftast kallas ”tech-inserts”.

Techbindning Dynafit Beast
Techbindningen Plum

Vilken bindning ska då just jag ha?

Här kommer den till synes svåra frågan, som egentligen är ganska lätt. Fråga dig själv följande:

Ska jag tura?

Om svaret är nej – standard alpinbindning med den DIN som du behöver, märke och modell väljer du efter ekonomi eller vad du själv tycker är estetiskt tilltalande. Är svaret nej och du ställer din DIN över 12 eller har problem med att vanliga alpinbindningar går sönder stup i kvarten – välj racebindningar, det är dock högst troligt att du redan vet om att du behöver dessa om så är fallet.

Blir svaret ja så kommer följdfrågorna: Hur mycket? Hur långt? Vart?

Blir svaret på första frågan någonstans mellan ”sällan till ganska ofta”, på andra frågan ”oftast inte långt” och tredje frågan ”oftast i anslutning till ett liftsystem”, ja då är hybriderna något för dig. Nu är det bara att välja en bindning med lagom hög DIN för dig och utvärdera huruvida du behöver en mer turinriktad hybrid eller ej (och det svaret kommer i regel med vilken DIN du behöver).

Blir svaret däremot något i stil med ”oftast, långt och långt från liftsystem” – kör på techbindningar, välj den modell med de egenskaper och DIN du behöver. Åker du även i liftsystem emellanåt är både jag och resten av medmänskligheten ytterst tacksam om du väljer en modell med skistoppers, alternativt använder fångremmar i liftsystemet.

Hur ställer jag in mina bindningar? Vad ska jag ha för DIN-värde?

Andra frågor som ska besvaras är vilket DIN-värde bindningarna ska vara inställda på, samt hur man ställer in förspänningen. Nedan finns några länkar som kan hjälpa dig på traven, men är du osäker rekommenderar vi att du vänder dig till en butik eller verkstad.

Länk: dinsetting.com – Ett hjälpmedel för att räkna ut DIN-värde.

Länk: Forumtråd – Att ställa in bindningar och DIN-värden

Text: Robert Jarlenäs
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.