Köpguide: Att välja rätt bindningar

Skidor utan bindningar är som pinnglassar utan pinnar – svårhanterliga. Men hur ska man navigera i djungeln av konstruktioner, och vilken bindning är lämplig för just dig? Robert Jarlenäs reder ut begreppen.

Varje år dyker det upp frågor i forumet om vilka bindningar som är lämpligast för en individ. En fråga som kanske verkar ganska svår men egentligen är ganska lätt – något jag återkommer till senare i texten.

De senaste åren har det hänt en del på bindningsfronten, det som sticker ut mest är att Marker har fått konkurrenter till sin hybridbindning Duke och att Dynafit (som inte längre har sitt patent på techbindningar) har börjat göra bastantare techbindningar för friåkare. Nedan har jag kortfattat och godtyckligt generaliserat och kategoriserat bindningar i tre kategorier:

Alpinbindningar

Den klassiska bindningen för utförsåkning, gjord för att hålla fast pjäxan ­och släppa den om så krävs­ så att kraft kan överföras från åkare till skida. Kommer dock i lite olika utföranden:

Hyrbindningar eller demobindningar

Demobindningar: Sitter i regel på hyr­ och testskidor, är tänkta att passa de flesta pjäxstorlekar och går enkelt att justera till annat sulmått på berget med få, eller inga, verktyg eftersom tå- och häldel är placerad på någon form av skena. Hur detta ser ut, och justeras varierar mellan tillverkarna.

Skidbindning

Standardbindningar: Har oftast en DIN-­skala (de där små siffrorna som anger hur mycket kraft som krävs för att bindningen ska lösa ut) som slutar någonstans mellan tio och fjorton.
Huvudsakligen tillverkade i plast men det finns några småsyskon till racebindningar med en del metall i sig.

Racebindning

Racebindningar: DIN­-skala som slutar någonstans från femton till trettio, har allt som oftast högre elasticitet än standardbindningar. Bastanta byggen som i regel innehåller mycket metall. Som namnet antyder ursprungligen framtagna för alpin racing men används idag även av friåkare och jibbers som åker på hög nivå.

Hybridbindningar

Tanken är att göra en alpinbindning med gåläge, en hybrid där man får det bästa av båda världar. Nackdelen är att hela bindningen behöver lyftas i varje steg, eftersom tå- och häldel sitter ihop med en ramkonstruktion. Också denna kategori är lite uppdelad:

Friåkningshybdrid

Friåkningshybrider: Finns med hög såväl som låg DIN-­skala. Oftast ganska tunga, vilket är ett resultat av att de ska passa en mängd olika sulmått och hålla för all möjlig, och omöjlig, misshandel.

Turinriktad hybridbindning
Turinriktade hybrider: Lättare än friåkningshybriderna, finns inte med lika hög DIN-­skala som de mer friåkningsinriktade ditona. Passar därför den som prioriterar låg vikt uppför och/eller inte behöver DIN över 12.

Sedan finns det också ett gäng alternativ som ger din vanliga alpinbindning möjligheten att gå med, allt ifrån ledade bottenplattor till insatsbindningar. Dessa är dock oftast tunga, otympliga och med tvivelaktiga turegenskaper (här reserverar jag mig dock för felaktigheter då jag inte provat alla alternativ). Vill du testa på att tura kan detta vara ett alternativ om du inte vill lägga en massa pengar på nya bindningar

Techbindningar

Minimalistiskt, lätt och snabbt. Två piggar som håller tåklacken på pjäxan och två som håller hälklacken. Här slipper man lyfta något av bindningen alls och ”pivot­pointen” (den punkt där bindningen har sin rotationspunkt för steg) hamnar närmare trampdynan, vilket skapar ett naturligare steg än vad friåkningsbindningarna har.
Finns för allt från extrema lättviktsvarianter med låg DIN till bastantare modeller med DIN 16 som ska klara all typ av åkning. Techbindningar kräver pjäxor som är speciellt anpassade för denna typen av bindningar, vilket på pjäxlingo oftast kallas ”tech-inserts”.

Techbindning Dynafit Beast
Techbindningen Plum

Vilken bindning ska då just jag ha?

Här kommer den till synes svåra frågan, som egentligen är ganska lätt. Fråga dig själv följande:

Ska jag tura?

Om svaret är nej – standard alpinbindning med den DIN som du behöver, märke och modell väljer du efter ekonomi eller vad du själv tycker är estetiskt tilltalande. Är svaret nej och du ställer din DIN över 12 eller har problem med att vanliga alpinbindningar går sönder stup i kvarten – välj racebindningar, det är dock högst troligt att du redan vet om att du behöver dessa om så är fallet.

Blir svaret ja så kommer följdfrågorna: Hur mycket? Hur långt? Vart?

Blir svaret på första frågan någonstans mellan ”sällan till ganska ofta”, på andra frågan ”oftast inte långt” och tredje frågan ”oftast i anslutning till ett liftsystem”, ja då är hybriderna något för dig. Nu är det bara att välja en bindning med lagom hög DIN för dig och utvärdera huruvida du behöver en mer turinriktad hybrid eller ej (och det svaret kommer i regel med vilken DIN du behöver).

Blir svaret däremot något i stil med ”oftast, långt och långt från liftsystem” – kör på techbindningar, välj den modell med de egenskaper och DIN du behöver. Åker du även i liftsystem emellanåt är både jag och resten av medmänskligheten ytterst tacksam om du väljer en modell med skistoppers, alternativt använder fångremmar i liftsystemet.

Hur ställer jag in mina bindningar? Vad ska jag ha för DIN-värde?

Andra frågor som ska besvaras är vilket DIN-värde bindningarna ska vara inställda på, samt hur man ställer in förspänningen. Nedan finns några länkar som kan hjälpa dig på traven, men är du osäker rekommenderar vi att du vänder dig till en butik eller verkstad.

Länk: dinsetting.com – Ett hjälpmedel för att räkna ut DIN-värde.

Länk: Forumtråd – Att ställa in bindningar och DIN-värden

Text: Robert Jarlenäs
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
  • Gilla2   Kommentera (7)
  • Bra artikel? Mer av detta? Freeride prioriterar innehåll efter vad ni som läsare vill se på sajten. Sprid och dela med dina vänner så ökar chanserna för fler liknande artiklar!
  • KATEGORIER: ,
  • TAGGAR: , , ,
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. graner
    0
    graner | 2013-12-23 11:57          

    px18 eller fsk 185 utan tvivel

  2. Jarle
    1
    Jarle | 2013-12-21 17:17          

    Jag var inne på det där med tjuvsläpp ett tag, men det berättar inte anledningen, därav mitt misstag i fysikens djungel.

    Vad man är duktig på och inte ska väl aldrig hindra någon, då blir man ju aldrig bättre. Nu formulerade jag mig dåligt och blev tillrättavisad, på så sätt lärde jag mig lite mer - vilket jag är väldigt glad för :)

  3. Vattendroppe
    0
    Vattendroppe | 2013-12-21 09:14          

    Jag är inte heller nobelkandidat, men väl fysiker ;)

    Som du säger, ordet kraft var inte riktigt bra. Det är en kraft från sidan som ger upphov till vridmomentet kring pjäxans fixa punkt, kraften behöver inte vara större, eftersom vridmomentet inte behöver vara större! Däremot kommer arbetet som utförs på pjäxan bara betydligt större, och precis som du säger kommer det gå åt mer energi för att få bindningen att lösa ut, så det är en klart mer korrekt beskrivning. Sen om en ev. läsare blir klokare av det eller inte får du nog språkfilosofera dig fram till, det är inte mitt expertområde :3

    Ett alternativ är ju att skriva en kort förklaring i stil med:
    [...] har allt som oftast högre elasticitet än standardbindningar (vilket enkelt sagt innebär att risken för "tjuvsläpp" - det vill säga att bindningen löser ut när man inte vill att den gör det - minskar).

  4. Jarle
    0
    Jarle | 2013-12-21 00:27          

    Slarvigt formulerat kanske, enkelt förklarat så krävs kraften x vid ett givet DIN-tal under en längre period för att vrida bindningen tills den släpper (högre elasticitet i detta fall = längre färdväg från neutralt läge -> utlösningsläge).

    Nu är jag inte direkt nobelkandidat i fysik men valde att förenkla det till att vridmoment x under y tid > vridmoment x under m tid. Ordet kraft kanske var fel i detta fall och om någon annan vill byta ut ordet är det bara att säga till. "Större mängd energi" kanske hade varit lämpligare än "kraft"? Annars har jag mer än gärna en språkfilosofisk diskussion om vilket yttrande som är lämpligt i fallet :)

  5. Heddious
    0
    Heddious | 2013-12-21 00:21          

    Vattendroppe m.fl: Har tagit bort parentesen om elasticitet i väntan på omformulering. (Om någon som läser efter redigeringen undrar vad som åsyftas.)

  6. Vattendroppe
    1
    Vattendroppe | 2013-12-20 23:46          

    I det här fallet är det snarare den "enkla förklaringen" som är väldigt felaktig än beskrivningen i sig. Racebindningar har oftast högre elasticitet, det vill säga att pjäxan kan röra sig en längre sträcka i sidled/höjdled innan bindningen släpper. Detta i sin tur leder till att man kan ha en bindning som är ställd på lägre DIN-tal (mindre spänd fjäder) och fortfarande slippa "tjuvsläpp" (som oftast orsakas av en väldigt kortvarig, men hög, kraft som träffar skidan från sidan).

  7. JohanCarlsson
    0
    JohanCarlsson | 2013-12-20 23:25          

    Under racebindningar står det "...oftast högre elasticitet (enkelt förklarat: krävs större krafter för att de ska lösa ut)...". Litet petigt kanske, men högre elasticitet betyder att ett material kan sträckas längre utan att gå sönder. Högre spännkraft hade kanske varit ett bättre ord? Eller vad fasen kallar man det?