Soluppgång över Kungsberget

Kungsberget har satsat rejält inför den här vintern. Det har varit premiär både för en ny supersnabb åttastolslift och för ett nytt södervänt skidområde med fyra backar. Följ med till skidorten som ligger bara två timmar från Stockholm men som erbjuder sköna skidupplevelser.

03:32 stannar mobilskärmens tidtagarur på. Pjäxor knäpps, dragkedjor dras upp, stavar greppas. Det är dags att skjuta fart nedåt och se vad för skidåkning de nära tvåhundra fallhöjdsmetrarna i Kungsberget erbjuder. En blick österut får mig i helt andra tankebanor – någonting är i görningen i den gästrikska vintermorgonen. Solen är på väg att sega sig upp över horisonten. De första strålarna penslar himlen i mjuka nyanser av gult, orange och rosa. Gryningen må vara precis lika vacker i Stockholm, som ligger tjugo mil söderut, men känslan på toppen av detta liftsystem med tjugo nedfarter är en helt annan än i huvudstaden. Manchesterränderna ligger vita nere vid våra skidor, minusgrader gör luften krispigt frisk och vyn består av böljande skogbeklädda skogar så långt ögat kan nå. Det är tid för skidåkning.
– Gammelbacken?, frågar jag och utandningsluften blir till rök.
– Japp!, replikeras det och vi är bums iväg utför.

Det är en av Kungsbergets tre svarta pister och denna morgon i början av säsongen är den i toppskick. Nygroomad som en kärlekstörstande upptäckare på date. Det går kvickt nedför i skärande svängar från sida till sida; löpan är tämligen rakt ned och rakt på. Halvvägs ned blir svart till grönt när – logiskt namngivna – Gammelflacken tar över sista biten mot botten av systemet.

02:12 stannar mobilskärmens tidtagarur på. Hjärtat bankar innanför skidjackan. Lungorna suger girigt efter mer av den härliga vinterluften. Pjäxspännen lättas, dragkedjan i jackan åker ned en bit under hakan och stavarna greppas i en hand när vi kliver genom vändkorsen till den för vintern skinande nya åttastolsliften ”Kungs8:an”. På de tre och en halv minuter som vi har våra arslen parkerade i den mjuka turkosblårandiga Leitner-stolen hinner vi knappt få ned pulsen förrän det är dags för nästa åk. Vi skippar det naturromantiska soluppgångssvärmeriet, tar några kraftiga stavtag över den omedelbara flacka delen vid bergsstationen och viker sedan ned skidåkarens höger för att leta oss vidare bort till den röda backe längst ut på kanten som heter Johans backe. Snabbt upp med mobilen för att knäppa en bild på röda Johan-skylten. Detta skidåk disponerar jag annorlunda. Åker korta svängar i ena kanten och tar sikte långt långt ned i backen. Tänker mig ett mentalt streck därifrån och upp till mig. Vad ska det vara bra för? Jo, strecket – det imaginära – är det enda stället där staven får sättas i. Det ställer lite krav på fokus, men snart kommer rytmen: stav-sväng, stav-sväng, stav-sväng. Det är övningssvängar som inte bara är skojiga för stunden – de kan också plockas fram senare i vinter, i brantare och större terräng nere i Alperna eller på Norges fantastiska västkust.

02:59 stannar mobilskärmens tidtagarur på. Nere vid Gästcenter och åttastolens dalstation, Kungsbergets hjärta. I liften på väg upp för tredje gången MMS:as bilden på Johan-skylten till skidåkarkompisen Johan som bor i centrala Stockholm. Därefter är det mobilförbud resten av skiddagen, för att inte alltför mycket likna en 40-års-krisande person som frenetiskt och kilometertidsstyrt löptränar med siktet på Göteborgsvarvet eller DN:s halvmaraton.
– Ni måste ha fått några riktigt fina första åk!, kommenterar liftvärden Maja när vi hoppar av åttastolen för tredje gången gillt.
Ordlösa, jakande leenden och vi är på väg nedför ännu en gång.

Även om fenomenet med en supereffektiv modern sittlift som klarar åtta skidåkare i stöten är nytt på Kungsberget för vintern 2016/2017 sträcker sig ortens alpina rötter betydligt djupare ned i skidhistorien. Den figur som kliver fram som pionjär är en man vid namn Johan Larsson som i mitten på 1930-talet röjde träd, trampade backe med sina skidor och susade nedför i vild och – i grannarna i Norrbys ögon – helt meningslös njutning. Sexhundra meter lång och tjugo meter bred blev backen. Idag, drygt åttio år senare, är åkytan aningen större med sina 68 hektar. Den första ordentliga liften kom ett par decennier efter att Johan Larsson hade fällt de första furorna som stod i vägen för hans träskidor med pålimmade stålkanter. Skidsuget och glädjen har fortsatt att locka folk till Kungsberget genom åren. Den snabba och storslagna utbyggnaden till skidort initierades 2010 då en halv miljard öronmärktes till utvecklingen. Det är dessa kulor som bland annat har betalt Kungs8:an, det sydvända området med fyra nya glassiga gröna och blå backar, den tredubblade snökanons-kapaciteten och de många fler boendealternativen, allihop med ski-in ski-out.

BANK BANK BANK! Baristan inne på Ski Lodge slår ur den gamla kaffe-laddningen. Knäpper på kvarnen och fyller espressoarmen snabbt och brygger en härligt svart och brunkrämig kopp. Toppar med varm, skummad mjölk. Det är en lisa för kropp och själ att efter en lång skiddag sitta ned i värmen och dricka en riktigt god kaffe. Backarna utanför de stora fönstren är inte längre i samma skick som imorse, kvällningen är på ingång. Familjerna runt omkring oss är trötta och glada. Kaffet slinker ned, men värmen är inte riktigt tillbaka i kroppen. Tur då att det lite längre ned i korridorren här inne på Ski Lodge går att öka värmen ännu lite till före middagen.

Det fräser och ångar när vi slänger på ett par skopor vatten på aggregatet. Vattenångan fyller det träbeklädda rummet med intensiv värme som letar sig ända in i benmärgen. En familj från Stockholm med barn på 6 och 9 år tar också ett bastubad före middagen och jag frågar dem varför de åkt just hit:
– Vi har drygt två timmar i bil dörr till dörr, det är svårt att slå. När barnen blir större har vi inga egentliga planer på att öka restiden ytterligare 3-4 timmar och åka till Sälen eller Trysil. Då är det lika bra att åka till Alperna. För oss är Kungsberget såpass likt de svenska fjällen att det inte känns särskilt lönt för oss att ta de extra restimmarna.
Sent på kvällen kommer snön. De vita flingor flingorna dalar tyst ned utanför de stora fönstren på Ski Lodge och skapar förväntningar på morgondagen.

Snötäckta granar, skottande personal vid liftarna och fluffigt före möter oss på morgonen. I Kungs8:an har liftvärden ett faslig sjå att göra kvitt de breda stolarna från nysnön före öppningen. Vi tar en av de första stolarna upp. Funderar lite på fokuset som denna nya högeffektiva lift får: Man åker ju inte till en skidort för att åka lift ändå? Det är ju utförsåkningen som är grejen, inte uppförsåkningen. Det finns dock ett uppenbart vinnande samband i Kungsberget i och med denna snabba åttastol – du hinner få fler åk. Halverad lifttid ökar åktiden. Liftens stora kapacitet (om folk bara ser till att verkligen fylla ut stolarna) gör därutöver att köandet uteblir eller går väsentligen kvickare. Saker som kanske är än viktigare när fallhöjden är kring två hundra meter.

Från toppen av åttastolen kollar vi på den nu snöiga skylten över pisterna. Kungsberget är ett kompakt skidsystem, där åttastolen är strategiskt placerad mitt i. Härifrån når vi samtliga tjugo nedfarter, eller förlåt; alla utom en. Kungsberget hyser nämligen också ett Björnbuseland, vilket är barnområdesbacken på andra sidan om Gästcentret och Ski Lodge. De tre backarna med bäst lutning – svart – hittar du direkt höger och vänster ned från där vi står. Övriga pister viker ut sig som vingarna på en kungsörn som skyddar sin unge. Det nya sydvända skidområdet kan i den bilden ses som en utstickande fjäder från Kungsörnens morgonrufs. Boendena ligger i botten, som nämnts tidigare i direkt skidläge nära backarna. Det är anpassat för dagsgäster med stor parkering och effektiv skiduthyrning, optimerat för en kortvecka.
– Klar? Nu kör vi!
Jag rycks tillbaka till nuet. Vi tar höger ned i svarta pisten Noréns, och åker vidare in i röda Mittbacke som i dagens nyfallna fluff är en snörykande carvinghistoria. På väg upp igen plingar mobilen till. Det är ett sms från Johan i Stockholm. Bryter gårdagens mobilförbud och kikar: ”Sista jag var i Kungsberget körde vi puckelpist och park. Testa deras luftkudde, sjukt rolig!”. Parken ja, den har vi helt missat. Men först blir det några fler åk i pudret och det blir garanterat utan tidtagning.

Sponsrade inlägg är en del av Freerides annonserbjudande. Inläggen är framtagna tillsammans med kommersiella samarbetspartners. Om du har frågor kring sponsrade inlägg, hör av dig till annons@freeride.se