Italien, Sulden: Little Himalaya

2014-08-18 09:00

Okänd skidåkning finns fortfarande i alperna, långt ifrån de skandinaviska charterorterna. Här upptäcks hemliga pärlor och gömda åk. Ta dig till Italienska Sulden och träffa de främsta alpinlegenderna.

Regnet vräker ner. De varma molnen ligger som en dimma över bergen. Sommarskidåkningen i Cervina har idag mer att önska. Utanför resturangen rinner vatten längs metallskidorna Sohler och långremmen från bindningen hänger trött ner. Restaurangen är i det närmaste folktom bortsett från ett glatt italienskt sällskap, deras familjära stämning får de blöta Colmarkläderna att kännas mindre obekväma.

Denna middag ska få långt större konsekvenser än man kan ana. Den lille bastante mannen som senare ska servera fler middagar utan att vilja ha betalt, har en rad prestationer bakom sig. Achille Compagnoni må vara italiensk mästare i längdåkning, men är mer känd för att vara den förste bestigaren av klättrarnas berg K2, 8611 meter över havet. Ett berg som skördat många liv, nu och då, men som Compagnoni lyckades besegra tillsammans med Lacedelli, 31 July 1954. När Achille närmaste omänskliga prestation skulle nagelfaras lede förberedelse spåren till Italienska Sulden. Ett alpint, kallt och farligt berg som gav de bästa förutsättningarna inför Himalaya.

Delar av snön sätter sig och sprickor bildas i snötäcket. Händerna fingrar oroligt på lavinutrustningen trots vetskapen att den finns där.

Mer än 40 år senare sparkas randonéeskornas tådel in i skarsnön. Delar av snön sätter sig och sprickor bildas i snötäcket. Händerna fingrar oroligt på lavinutrustningen trots vetskapen att den finns där. Rörelserna blir mer stressade och oekonomiska. Den tunna luften gör att lungorna värker i deras maximala eftergivlighet. Uppe på toppen av det tänkta åket är utsikten magnifik. Brutala rännor, högalpin miljö och en omgivning av vassa berg. Nedanför rännan sprider en bred glaciär ut sig likt ett salsgolv. En molnbank vandrar från glaciärens botten upp mot oss.

Det är inte för inte som regionen kallas för ” little Himalaya”. Repet på 30 meter är för kort för att ta sig förbi stenpartiet i rännan. Förhållandena är för osäkra. Det är andra gången på kort tid vi får vända. Berg som har fostrat klätterlegender som Achille Compagnoni och Reinhold Messner kräver uppmärksamhet och respekt.

Ortler med sina 3905 meter är det högsta berget i Südtirolen. Vid dess fot på 1900 meter ligger Sulden, ej att förväxlas med österrikiska Sölden. Regionen gränsar till Schweiz och Österrike. Att ta sig upp till byn Sulden är en upplevelse i sig. Krigsmonument, kloster och slott avlöser varandra med jämna mellanrum. Nere i låglandet växer äppelodlingarna där äpplena senare hamnar i de svenska mataffärerna och känns igen av att de är märkta med Vinschgau eller Südtyrol. Sulden är en liten by med bara några hundra invånare. Backarna slutar ner i byn och ligger både i västligt och östligt läge, vilket gör att man kan välja att åka i sol eller hitta kallsnö. Problemet med förstörd snö är en ickefråga i Sulden. Orten ligger högt upp och liftköer existerar knappt. Därför är frågeställaren och frågan helt överraskande när jag sitter på byns café.

– Vad gör du här och vem har berättat om detta, säger den tillika förvånande skidvännen hemifrån. Att träffa någon man känner i alperna är inte ovanligt, men här lyser skandinavierna med sin frånvaro.

Problemet med förstörd snö är en ickefråga i Sulden. Orten ligger högt upp och liftköer existerar knappt.

Från liften Langenstein och Kanzel kommer man åt Suldens bästa skogsåkning, en 500 fallhöjdsmeter gles skog. För att ta sig upp på högre höjder tar man Suldens nyare kabinbana från 1900 meter. Vid kabinens topp ligger backarna på en platå och åkhöjd når som mest 3250 meter över havet. Backarna är carvingvänliga, breda och lätta. Här kan liftarna öppna redan i november. Snösäkerheten gör att Tysklands största skidmagasin, Skimagazine lägger sitt skidtest här. Likt många bergsbyar är det alpina livet på berget viktigt. Så pass viktigt att den lokala skidklubben i början av säsongen tar hjälp av högre makter. Via en bön bes om ett framgångsrikt tävlingsår i pisterna.

De stora moränerna som slingrar sig från platån ner i dalen skvallrar om en tidigare stor glaciär. I slutet av 1800-talet tryckte sig glaciären ända ner i byn, vilket även bekräftas från tavlor från den tiden. Sedan har glaciären vandrat uppåt. Under 1:a världskriget gick den till mellanstationen av kabinen. Idag uppskattar jag från kabinen att 800 fallhöjdsmeter glaciär försvunnit sedan slutet av 1800-talet. Den globala uppvärmningen stöds i berättelserna från 1:a världskriget, där det finns krigsskildringar på glaciärer som inte existerar idag.

Suldenslovak Foto: http://skialpinizmus.vetroplachmagazin.sk

Jag står uppe på platån. Nedanför mig faller bergssidorna brant ner i dalen. Det är dags för mer äventyrlig skidåkning. Här finns det en rad rännor att välja på. Dessa är inofficiellt indelade i siffrorna 1 till 7b. Valet blir åk 4:a, ett åk som har lätt tillgänglighet, en fallhöjd längre än 1000 fallhöjdsmeter och ett avslut nere vid kabinen. Efter ett smalare insteg öppnar sig berget upp i en bowl. Här är snön perfekt och det är bara att lita på skidorna. Bowlen planar ut och jag får tillfälle att snabbt återhämta benen, innan åket fortsätter längs en rygg. Med en brantare inledning på ryggen planar åket ut och i eufori lägger jag ett par stora svängar, innan en obligatorisk bäckravin gör inträde. Turligt nog följs bäckravinen av en vinterväg som går upp genom dalen Rozimtal. Denna vandringsväg tar mig trött tillbaka till Suldens kabinbana.

På väg upp i kabinen ser jag ytterligare en ränna, som inte ska vara oåkt innan lunch.

Sulden regionen hade stor betydelse under 1:a världskriget. På andra sidan dalen försökte Italienare ta sig fram. För att sätta stopp för detta släpade österrikarna upp en kanon på berget Ortler. Men denna osannolika idé var inte det enda i krigsplanen. Under ett helt år grävde man sig genom glaciären för att kunna överraska de italienska soldaterna på andra sidan berget. Att südtyrolen tillhörde Österrikiska-ungerska imperiet under 1:a världskriget kan förklara deras schizofrena förhållande till Italien. Första språket är tyska och atmosfären andas mer Österrike än Italien. På frågan om de boende är italienare blir svaret, -Nej, vi är südtiroler.

Regionen tillhör 1 av de 5 regioner i Italien som har rätt till viss självbestämmande. Städerna och skidorterna har 2 namn, ett tyskt och ett italienskt, till exempel Sulden heter Solda på italienska. Det tyska namnet används i stort sett på alla orter, förutom i den större staden Bolzano. Här kan man känna av en viss motsättning. Staden består till stor del av Italienare, men den rika eliten är tyskar. Reinhold Messner, världens mest välrenommerade klättrare beskriver motsättningarna i början av sin klätterkarriär i boken All 14 eight-thousanders, ”I was unlikely to be approached by any national expedition – as a South Tyrolean I was neither German, nor Austrian, nor even Italian”.

Messner som för övrigt har 5 museum varav ett i Sulden, befann sig här likt Compagnoni och tränade inför sina 8000 meters toppar då Ortler erbjuder det smått fantastiska, farlig klättring i kallt klimat med sprickor. Det finns möjlighet att träffa denna skygga legend. I juni tar Messner sina importerade jakar och vandrar från byn upp till liftplatån Madritsch, för att i september hämta ner dem. Även under vintern kan han siktas i liftsystemet. Varje år lämnar han hemmet i Meran/Merano för att åka skidor 1 vecka i Sulden. Men enligt källor i byn är han ingen vidare skidåkare, trots sina 14 stycken 8000 meters toppar utan syrgas.

I dalen bakom Sulden, på berget Ortlers västra sida ligger den pittoreska byn Trafoi. Här föddes en av de främsta skidlegender Italien skådat. I slutet av vintersäsongen 74/75 hade den eleganta Italienaren och den tysta ungdomen från Tärnaby samma poäng i världscupen. Det hela avslutades med en parallelslalom inför 50 000 åskådare i Val gardena. Likt en perfekt skriven italiensk saga, så ställs de två bataljonerna Thöni och Stenmark mot varandra i sista finalåket. Där Thöni tillslut stod som segrare, vilket fick Stenmark att vara spårlöst försvunnen i flera timmar efter finalåket.

Gustavo Thöni som förvandlade Stenmarks dag till besvikelse har varit orten Trafoi trogen. Här fostrades han, tog jobb som polis, Guardia di finanze och är idag bland annat hotellägare.

Likt en perfekt skriven italiensk saga, så ställs de två bataljonerna Thöni och Stenmark mot varandra i sista finalåket. Där Thöni tillslut stod som segrare, vilket fick Stenmark att vara spårlöst försvunnen i flera timmar efter finalåket.

Trafoi är en sömnig liten by där tiden stått stilla. Vägen som slingrar sig genom byn fortsätter upp till sommarskidåkningen Stilfser Joch. Den gamla stolliften från byn går i en drömsk skog, där träden ser ut att nå himlen. Endast 3 liftar försörjer de cirka 1000 fallhöjdsmeterna. På skyltarna används språken tyska, italienska och rätoromanska. Trafoi må vara litet och ha gamla liftar, men orten har själ och känns genuin. Sköna åk finns nära.

De få transportsträckorna och många åk som sker i fallinje gör att Trafoi lämpar sig väl för snowboardåkare. För att få längre åk går man från toppliften längs bergskammen, här är ytorna enorma. Du kan välja att åka ner i Val di Forcola eller för den delen ta ett åk som slutar i Schweiz. Men uppmärksamhet på lavinfaran skall inte försummas i denna nationalpark.

Trafoi Foto: Petter Berggren

Naturliga matstoppet är Rifugio Forkola/Furkelhütte. Det är trivsamt trångt och en dimma av matos ligger i resturangen. Väggarna pryds av byns stolthet Gustavo Thöni. Det är en surrealistisk syn att se en ung Thöni på en plansch och en 40 år äldre levande Thöni bara några meter bort. Thöni syns fortfarande ofta i Trafois system. ”Den eleganta italienaren” som han har kallats, har åldrats med värdighet. Inga extra kilon syns och gubben ser klart yngre ut än sina 60 plusår. Likt Ferdinand som sitter och luktar under sin korkek, sitter Thöni än idag på Rifugio Forcola och dricker prosecco i skidkläder. Utanför Rifugio Forcola entrén vänder sig Ortlers västra sida mot mig. På denna sida är berget mörkare, ogästvänligare och mer respektingivande. Det var 40 år sedan min far träffade Achille Compagnoni. Trots min fars vurmande för stället har min resa tagit många omvägar. Men kanske går berättelsen igen på något nytt sätt? På en liten Rifugio i Italien träffades Gustavo Thönni……

Boende är billigt i Südtyrolen. Normalt runt 40E natten. Billigaste boendet hittar du på Villa Rosim. Släkten har en viktig historisk betydelse för Sulden, där männen i huset varit bergsguider. En av farföräldrarna var den duktiga bergsguiden Johann Pinggera, som tillsammans med Julius Payer kartlade mycket av Suldens omgivningar. Pinggera fick förtroende att följa med till nordpolen. Men när expeditionen med häst och vagn nådde Landeck, Österrike, förstod han hur långt det var kvar. Pinggera hade familj och hade inte tid att vara borta någon längre tid. I vredesmod vände han blicken söderut och gick de 10 milen tillbaka till Sulden.

Flyg: Innsbruck , Verona, Bergamo.
Bil: Från Malmö till Sulden ca 130mil, 15h beroende på vilken färja som väljs. Glöm inte köpa Autopass i Österrike om du ska köra på motortväg. Finns på bensinstationer. Böter kostar 120 euro.
Tåg: Trenitalias, Går ända till Prad, därifrån är det 17km till Sulden.
Skidsäsong: 25 oktober- 3 maj.
Liftkort Sulden: Dagskort 38,5€, 6dagar 198€.
Mat i backen är billigt. 8€ för pasta, 12€ för wienerschnitzel. Mer Österrikisk mat än Italiensk. Bra kaffe.
Tips: Köp liftkort som gäller alla 15skidorter i regionen, inte mycket dyrare. Pärlor hittas.
Tips: Någon kväll i veckan, beroende på ort, går lokalbefolkningen på topptur med pannlampor. Målet är en rifugio där mat och dans väntas. Här blir du ensam turist och kommer lokalbefolkningen nära.
Tips: Skidorten Schnalstal, 1,5h bilvägen från Sulden. Det var hit demontränaren Herman Nogler tog Stenmark och Stig Strand. Även populärt bland eliten i längdåkning så här säger landslagets Anders Södergren ”Fantastiskt vackert, grymt fint väder nästan jämt, kan starkt rekomenderas”
Hemsidor: www.Seilbahnensulden.it www.ortlerskiarena.com