Mångsysslaren Hybbe

Oscar Hübinette, aka Hybbe, är Gävlesonen som representerar den nya generationen av svenska friåkare – han går toppturer, letar efter spännande resmål och syns på både dagspressens och de nischade skidmagasinens framsidor. I övrigt chillar han hemma i vinterbasen i Engelberg och plöjer puder nedför Titlis så fort tillfälle ges.

Oscar Hübinette med stadig vulkanmark under fötterna på ön Jan Mayen efter ett antal hårda sjömils seglats från Islands nordkust.
Foto: Fredrik Schenholm

Oscar Hübinette har säkerligen många historier att berätta om sin resa tillsammans med äventyrsfotografen Fredrik Schenholm till den ryska vulkanhalvön Kamtjatka i nordöstra Asien. De tillbringade hela mars 2013 på halvön, som ligger nordost om Japan och har 160 vulkaner (28 aktiva) varav Kljutjevskaja sopka 4 750 meter över havet är den allra högsta. Men vi börjar inte i den änden – vi tar det från början istället. 

Hur började du åka skidor?
– Jag har varit i svenska fjällen med mor och far så länge jag kan minnas. Syrran och jag gick i skidskola och senare under uppväxten blev det resor ner till Alperna med familjen. Hemma i Gävle åkte jag i Kungsberget med polarna varje helg och på onsdagar var det kvällsåkning.

Hur var din uppväxt i Gävle och vad gjorde du på fritiden? 
– Som alla andra i Gävle spelade jag hockey. Höll på tills jag var 19 år. Jag har även spelat fotboll, innebandy och hållit på med judo i yngre år. I övrigt var min uppväxt helt normal.
 

Oscar Hübinette i sitt rätta element med lagg under fötterna och sprejbart puder på berget.
Foto: Fredrik Schenholm

Var bor du idag och hur hamnade du där?
– Jag bor i Engelberg och kom faktiskt hit av en slump! Vi var ett gäng som ville åka till Alperna och var öppna för olika skidorter. Sedan hittade vi boende nere i Engelberg och sen blev jag kvar som så många andra svenska som kommer för en säsong. 

Berätta om Engelberg: Varför tror du att det är så populärt?
– För att det finns många bra åkare som bor här nere och det ger mycket publicitet i tidningar och på nätet, vilket skapar – och har skapat – en hajp för orten. Personligen uppskattar jag mer och mer att vara på något ställe och gå på tur, snarare än att trängas i gondolliftar. Att tura är det bästa sättet att uppleva naturen – man kan ta sig tid att titta sig omkring och verkligen uppleva storslagen natur utan stress.

Vad är det knäppaste du har varit med om i Engelberg? 
– Jag lyckades bli nerslagen efter en kväll på nattklubben Spindle i Engelberg, vilket resulterade i att polisen påstod att jag var olagligt i Schweiz. Schweiz hade så klart några egna regler som inte ens svenska ambassaden i Bern kände till, så det var bara att betala böterna och ansöka om att få stanna kvar i landet. Det blev en rätt dyr utekväll…

Oscar Hübinette har aldrig tävlat eller tränat alpint i någon skidklubb. Han hade dock en tävlingsperiod i friåkning för fyra-fem år sedan. Då körde han några tävlingar – NM (Nordiska Mästerskapen Riksgränsen), någon FWQ (Freeride World Tour Qualifier) och några tävlingar innan kvaltouren startade, dock som han beskriver det själv ”utan några större resultat att skriva hem om”. För några år sedan började ett annat äventyr – resor till lite mer udda skidområden. 
 

Oscar Hübinett i en vänstersväng hemma i Engelberg, Schweiz.
Foto: Fredrik Schenholm

Vilka olika platser har du rest till genom skidåkningen? 
– Mycket resor i Norge de senaste åren till platser som Sunnmörsalperna, Sogndal, Lofoten och Senja, hela norska Vestlandet är ju fantastisk! Island gillar jag också, det står högt upp på återbesökslistan. Utöver det har jag åkt fram och tillbaka runt om i Alperna, eftersom det finns så många fina orter här nere. I Sverige var det ett tag sedan jag åkte skidor, men en fin dag i Riksgränsen är ju aldrig fel. Ryssland vill jag säkert åka tillbaka till när resan till vulkanhalvön Kamtjatka i mars 2013 har fått sjunka in lite. 

Hur var det på isländska vulkanön Jan Mayen? 
– Jan Mayen var en bra resa med ett trevligt gäng. Alla kom upp på toppen av den is och snöbeklädda vulkanen efter 1 600 av 2 300 höjdmeter i total snöstorm. Vädret blev fint lagom till att vi kom upp på toppen. Seglingen från Island till Jan Mayen var mycket hårdare än vad alla hade trott. Men att se tio stycken extremt sjösjuka personers glädje när man äntligen kommer i land var härligt!

Har det aldrig gått åt skogen med någon av de mer exotiska skidresorna?
– Jag hade bokat en resa till Iran förra vintern – 2012 – för att klättra vulkanen Damavand, som ligger nordöst om huvudstaden Teheran. Det blev tyvärr strul med visum eftersom jag sökte det från Bern och hade svenskt pass. Ambassaden i Bern var då tvungna att skicka ärendet till Teheran och där tog det för lång tid. Två veckor efter att mitt flyg redan hade gått till Iran så ringde jag till ambassaden i Bern och bad dem att tillbaka mitt pass tillbaka, men då hade de fortfarande inte fått något svar från Teheran. Riktigt surt.  

Om vi går till Rysslandsresan: Varför åkte ni till Kamtjatka? 
– Både jag och Fredrik Schenholm hade sett BBC-dokumentären om det vilda Ryssland som delvis handlade om vulkanhalvön Kamtjatka. Efter detta uppstod ett stort sug att åka dit. När vi väl kom dit möttes vi av en natur som verkligen var vild och orörd. Jag fick en väldig respekt för vädret som slog om fort, från fint till orkan med stenar som flyger omkring i luften. Tyvärr fanns det inte några väderrapporter att lita på. 

Oscar Hübinette är nyfiken på hur varm den flytande lavan i ryska Kamtjatka egentligen är… Foto: Fredrik Schenholm

…men tio dagar av väntan senare är han mest nyfiken på när räddningshelikoptern egentligen kommer. Foto: Fredrik Schenholm

Vad pratade ni om under de tio dagarna i stugan i Kamtjatka? Vad var det konstigaste som hände i Kamtjatka?
– Att vänta på en helikopter tio extra dagar, utan information om vad som händer och utan att kunna göra något åt situationen kändes väldigt konstigt. Det fanns tid att fundera på livet under de dagarna. Vi bestämde oss för att i framtiden verkligen uppskatta mat och en mjuk säng. Det blev en väldig mat- och dryckesfrossa direkt när vi kom till civilisationen. Sedan föll jag tillbaka i samma vanliga tänk som innan de här tio nödfyllda dagarna i en liten rysk bergsstuga utan tillräckligt med mat, sovandes på kallt och hårt trägolv.

– Det brukar generellt bli mycket snack om mat när man är ute och reser, speciellt om äventyrsfotografen Fredrik Schenholm är med. Ofta handlar det om ”svensk” mat, eller mat som bara finns i Sverige.

– När vi satt tio dagar i stugan i Kamtjatka, Ryssland och hade dåligt med mat och gick ner några kilon så blev det extra mycket matprat. Det vi kom fram till var att hemmagjorda rätter och halvfabrikat är helt olika saker, även om det är samma maträtt. Till exempel så är ju Mamma scans köttbullar en helt annan maträtt än hemmagjorda köttbullar. Folk tycker ofta att hemmagjort är bättre, bara för att det är just hemlagat. Men vem kan till exempel säga att en hemmagjord pizza är bättre än en pizza som är bakad i en riktig pizzaugn? Eller att all hemgjord glass är bättre än köpt glass, som kommer från ett företag som bara har en uppgift – att göra just glass.  

Har du något mål med din skidåkning? 
– Mitt mål är att få uppleva nya platser runt om i värden tillsammans med kompisar.

Avslutningsvis: Var vill du bo när du blir pensionär? 
– Inget jag har funderat på. Jag har några år kvar innan det börjar bli läge att gå i pension. 

 

Text: Anders Wingqvist
Foto: Fredrik Schenholm