Montafons tre anledningar

Montafondalen i västra Österrike är väl värt ett besök nästa vinter. Freeride ger dig tre tunga anledningar att besöka St Antons granndal.

Anledning 1. En sann pudersaga

Martin Åkesson är i snön.
Martin Åkesson är i snön.
Foto: Johan Åkesson

Dagar av snö. Det är skillnad att spendera dagar på snö och dagar i snö. Och med det senare menar jag då inte den fruktansvärda varianten som hör ihop med laviner. Utan den där du mitt i din åkning inser att det är lätt pudersnö som yr överallt. Det snösprutar in i munnen och innanför jackan och det är precis-precis som sig bör. Allt är som det ska, och du är mitt inne i det. Perfekt! Så är det inte alla dagar i Montafondalen så klart. Men om väderguden har en PR-ansvarig ängel vid sin sida så gjorde hon en underbar insats under de två dagar vi spenderade i Schruns med omnejd i mitten av februari.

Montafon ligger i Vorarlberg i västra Österrike och har en välkänd granne som heter Anton, St Anton. Det är mindre än en timme i bil dit. Schruns är den största ort i Montafondalen och i bergen runt omkring ligger skidorterna Silvretta Nova, Gargellen, Golm och Hochjoch. Det är fantastiskt charmigt att bo i en ”vanlig” by som inte har en sönderkonceptad huvudgata med skidställ i vartannat hörn och fulla tyskar i alla andra.

Vi anländer till Schruns sent och somnar snabbt. Utanför fönstret börjar de största snöflingorna på jorden sakta och tungt falla ner mot marken. Det är likadant när vi vaknar. 40 centimeter nysnö. Vi är överlyckliga och då vet vi inte ens att ett dygn senare kommer vi vara lika lyckliga fast då över 90 centimeter fluff. Det är märkligt att måttet av lycka man kan känna är så relativt. En kombination av maggropskänsla och insidertips gör att vi väljer Silvretta Nova för dagens åkning. Det finns bra skog här och det behövs i dagens snömjölkiga sikt.

Ett slumrande Schruns.
Ett slumrande Schruns.
Foto: Paco/QParks

Vi gör entré på berget via gondolerna Valisera I och II, det är en av de längst liftfärder jag varit med om. Omkring en halvtimme från dal till berg att antingen hinna bli maximalt peppa – eller frustrerad – på. Kombinationen av att det är tisdag och snöoväder gör att vi är relativt ensamma. Förmiddagen går åt till att leta efter pister. Men det finns inga. Det är bara 40 centimeter överallt och ingen av oss klagar alls. Detta är idévärlden för lättillgänglig offpist och vi utnyttjar skogsbrynen ända in mot stängningsdags, hela tiden mitt i hjärtat av Silvretta Novas liftsystem.

En helt vanlig dag på väg till backen.
En helt vanlig dag på väg till backen.
Foto: Johan Åkesson
Det ville bara inte sluta.
Det ville bara inte sluta.
Foto: Johan Åkesson

Vägen hem är livsfarlig. Utan snökedjor sker all bilkörning på chans i dessa förhållanden och vi kör långsammast av alla in mot Schruns. En jakt på schneeketter inleds på stans alla mackar, men alla har slut i lager. Vi jagar ut i industriområdet och tror vi får napp på en bilverkstad, men det visar sig att sista paret gick precis innan. Men den snälla damen ringer över till Volkswagenaffären på andra sidan gatan. De har ett par kvar! Troligen de sista i Montafon. Och vi rusar dit med något galet desperat i blicken. Tjejen i kassan skulle kunna ha sagt vilket pris som helst. Vi betalar och är räddade!
Huset där vi bor ligger en bit upp på berget ovanför Schruns. Halvägs upp har en halvstor lavin gått fram rakt över vägen. Det är inte varje dag man får användning för transceiver och lavinspade 100 meter från sitt garage.

Jag vaknar till klockan fem på morgonen och tittar ut. Det snöar lika mycket fortfarande. Två timmar senare vaknar jag igen och går upp och möts av blå himmel och sol. Och de där 90 centimetrarna. Panikfrukost på SPAR, snökedjeracing till Silvretta Nova (igen, eftersom vi inte vill lägga tid på att reka utan bara åka där vi vet att det är bra terräng), Valisera-liften upp med konstant damp-hoppande på sätena. Någon börjar prata om viktlöshet. Andra sitter med en drömsk hinna framför ögonen. Ut och rakt ner i skogen parallellt med Jöchle-liften.

Martin missar granen han siktat på ända från toppen.
Martin missar granen han siktat på ända från toppen.
Foto: Johan Åkesson
Vänster, fluff, höger, fluff, vänster...
Vänster, fluff, höger, fluff, vänster…
Foto: Johan Åkesson

Nere i dalen blir vi tagna av en pistvakt.
– Det är förbjudet att åka i skogen. Skogen är till för våra vänner djuren, harar och sånt, förklarar han och ger oss varsin varning.
Vi lovar att inte åka på samma ställe igen. Vilket vi ändå inte har tänkt. Däremot åker vi några meter vid sidan om våra egna spår åtskilliga gånger. Vita lögner på vita dagar är helt ok. Efter ett tag byter vi skogen mot lite större snöfält längre in i dalen. Vi varvar lite flackare åk nedför Schwarzköpfle med lite mer lutning på dalens motsatta sida ner längs Nova Süd. Vi är mitt i snön hela dagen.

Dan-Marcus och Martin och en bil som hunnit bli översnöad under skiddagen.
Dan-Marcus och Martin och en bil som hunnit bli översnöad under skiddagen.
Foto: Johan Åkesson

Anledning 2. Montafon är hyperhett och här är locals-tipsen

Svetko Baelic, eller Sveti som han kallas i dalen, är 28 år och har åkt bräda i Montafondalen sedan han var elva, nästan aldrig i grannen St Anton som ligger mindre än en timmes bilfärd bort. För en svenne-banan-bummare kan det te sig märkligt, men för Sveti som är född i Schruns är det ganska självklart. Ofta får Montafon lika mycket snö som St Anton, men aldrig lika mycket folk.

Sveti på väg uppför berget.
Sveti på väg uppför berget.
Foto: Paco/QParks
Sveti på väg nerför berget.
Sveti på väg nerför berget.
Foto: Paco/QParks

Freeridescenen i dalen är fortfarande förhållandevis ung. Det började med Eric Themel (red. anm. snowboardåkaren som bland annat setts i Freeride World Tour).
– Han var fyra år äldre än oss och hans åkning gjorde honom till den självklare, lokale hjälten. Vi var ett gäng som blev inspirerade av honom och satt och plöjde TB-filmerna hela somrarna. Själv la jag boardercross-tävlandet åt sidan och satsade på friåkningen, berättar Sveti.


Foto: Christoph Schoech/QParks

Den första generationen friåkare i Montafondalen åkte bara bräda. Skidåkande puderrävar i större skala skulle dröja ända till år 2000. De flesta hävdar nog att Hochjoch – med gott om exponerade åk och lavinutsatt terräng – är bäst på offpist. Här kördes till exempel FWT-kval i fjol. Det var även här som Sveti och hans vänner började när de bekantade sig med offpisten. Men i och med storsatsningen på Nova-parken för sex år sedan fick freestylescenen fäste i Silvretta Nova.
– Det behövs en bra park som drivs i minst två vintrar för att jibbscenen ska ta form, säger Sveti som är parkdesigner för Nova-parken.

Under de senaste fem åren har omvärlden snabbt fått upp ögonen på Montafon. Det handlar inte om kändisar som Ernest Hemmingway (som bummade i dalen på 20-talet) men väl om otaliga skid-och snowboardfilmsteam. En fin dag på väg upp i liften ,med det vackra namnet Madrisella mit Sitzheizung, är det inte många träd mellan de internationella filmteamens spots och kickar. Pirate Movie Productions är en av stamgästerna i dalen.

Åkare: Matthias Mayr
Åkare: Matthias Mayr
Foto: Heiko Mandl

Foto: Paco/QParks

Sveti tar fram pistkartan och bjuder till. Här kommer hans tips på fin åkning i dalen:

1. Silvretta Nova: Ta dig till baksidan av restaurangen Bella Nova som ligger vid bergstationen av gondolen Valisera II. Följ bergsryggen rakt ner mot den vägen mot Gargellen som skymtar längst nere i dalen. Räkna med kul, varierande terräng och pillows.

2. Silvretta Nova: Novatal är det vita, orörda området som du ser längst in i skidområdets dal. Du ser det från nästan hela liftsystemet. Skråa ut skidåkarens höger från liften Rinderhütte och välj din egen linje nerför Schwartköpfle.

3. Hochjoch: Från toppen av Zamangspitze ner mot sittliften nedanför. Här är det brant och klippor.

4. Hochjoch: Ta Doppelsessellift Freda upp på Fredakopf i systemets vänstra utkant. Sedan riktar du skidspetsarna rakt bort från systemet ner mot Silbertal. Pirate Movie Productions gjorde det senast. Men en guide är ett måste här.

Åkare: Matthias Mayr
Åkare: Matthias Mayr
Foto: Heiko Mandl

Anledning 3. En av Österrikes bästa parker

– Det är viktigt att parken passar alla. Jag blir glad när jag ser åkare som utvecklas under sin tid i parken. De börjar på små features för att sedan vågar sig på större trick och hopp utan att behöva vara rädd, säger Sveti.


Foto: Schoech Christoph/Qparks

Han måste nog räkna Nova-parkens stora fotokickers med 20 meters platå som ett undantag, för de är ganska skräckinjagande för den oinvigde. Men så ligger de i pro-delen av parken också. Det är i övrigt en fantasifull mix av features som möter vid parkchecken. Två kickar med 8- respektive 12 meters platå, rails, downrails i olika längd, tables, regnbågsrails- och boxar i olika storlekar, wallrides också det i olika storlekar.


Foto: Schoech Christoph/Qparks

Förutom designern Sveti jobbar en head shaper och åtta lokala shapers med parken varje dag. Man har en egen pistmaskin, snöläggning. Doktor och helikopterplatta finns alldeles bredvid om olyckan är framme. Det mesta är snyggt genomtänkt med andra ord. Till nästa vinter planerar liftbolaget en ny, egen lift för parken som underlättar uppfärden ännu mer.

Fakta: Montafon
Från Innsbruck följer man motorväg E60 förbi St Anton och tar av vid Bludnez strax innan gränsen till Schweiz. Runt orten Schruns ligger systemen Silvretta Nova, Hochjoch, Silbertal och Gargellen. Vi flög till Innsbruck med Fly Niki, visserligen via Wien men till bra pris. Transferservice kollar du med turistbyrån eller med ditt hotell om du bor på ett sådant.Läs mer på:
www.silvretta-montafon.at
www.flyniki.com
www.novapark.info
Text: Dan-Marcus Pethrus
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.