Ride the Cow 2019: Solen fortsätter stråla över Sveriges trevligaste friåkningstävling

Sveriges näst största friåkningstävling Ride the Cow (RTC) är avgjord för tolfte året i rad. Här är rapporten signerad trotjänaren Gustav Corin, som kört RTC  varenda år det senaste decenniet. 

Dag 1 – Alla gillar vädret, ingen gillar snön (utom Edvin Olsson)

Prognosen visar strålande sol för Ride the Cow anno 2019. Torsdag, fredag och lördag ska solen skina över Hemavan och Kobåset. Det är en nästintill unik väderprognos vi har blivit tilldelade. Att Sveriges trevligaste friåkningstävling har haft tre dagar fint väder har så vitt någon minns bara hänt en gång tidigare, nämligen den legendariska upplagan år 2014. Vädret förra året ska vi inte ens nämna…

”Alla hejar på alla. Ingen åkare startar utan jubel från sina medtävlande, och ingen kommer heller i mål utan en stor applåd. Det är rörande och Ride the Cow-stämningen i ett nötskal.”

Klockan är 8:00 i restaurangen på Solkatten, västra Hemavan. Registrering och frukost enligt tradition. Ett femtiotal skidåkare från hela Sverige har samlats för att testa tävlingsnerverna och ha en riktigt kul helg. Stämningen är något spänd, men gemytlig. Det är många kära återseenden mellan gamla vänner, och även en del nya bekantskaper som stiftas. Cirka häften av deltagarna kör sin första tävling någonsin. Toakön ringlar sig lång, och när åkarmötet börjar klockan 9 ska det rätas ut en del frågetecken.

Efter lavinbekämpningsarbetet i det ”vanliga” tävlingsfacet som kallas för Mulen eller Kosnytan, har organisationen fått leta på annat håll efter lämpliga arenor. Med hjälp av sprängmedel lossnade en ca 200 meter bred lavin, med upp till två en halv meter brottkant. På den motsatta, nordvästra, sidan finns Jungfrubowlen som blir dagens första tävlings åk. Ett klippigt face med minst sagt varierande snöförhållanden. Efter febril aktivitet har alla letat sig ut på berget och rekat en linje. Tävlingen drar igång med ett gäng taggade snowboardåkare.

Trots ofördelaktiga snöförhållanden är nivån på åkningen hög. Klippor stompas, vindpinad snö slaktas och poäng delas ut. Alla hejar på alla. Ingen åkare startar utan jubel från sina medtävlande, och ingen kommer heller i mål utan en stor applåd. Vi får se några läskiga krascher, där Filip Berggrens volter utför centralklippan är den allra mest hårresande. De allra flesta kommer i mål helt förfärade över underlaget. Alla utom Edvin Olsson, aka Mr Prince Charming från Frösön, han är leende som alltid:
– Det var ju perfekt tävlingsnö! Du måste komma till Åre och åka, du har ju kört för mycket puder!
Så säger Edvin till mig när han kommer ned efter att kört vindvågorna som de vore en mjuk vårpist och stompat två stora klippor.

Klockan är nästan sex på kvällen när gänget är nere vid badtunnorna på Hemavans Wärdshus. Dagens bravader avhandlas och stela muskler mjukas upp i det varma vattnet. De röda ansiktena från en solig dag på fjället lyser som signalljus i aprilkvällen. Den gemensamma slutsatsen är att morgondagen behöver bjuda på bättre snö, annars kommer tävlingsångesten bli svår på riktigt.

Dag 2 – Sprillans nya Alaskafacet ger många vinterns roligaste åk

När morgonen gryr fredagen den tolfte april är det nästan tjugo minusgrader. Med andra ord bådar det inte särskilt gott för mjukare underlag. Nytt för i år är att det bjuds på frukost alla dagar, inte bara den första, så strax efter klockan 8 är det åter slammer och tävlingsnerver i restaurangen på Solkatten. Vid åkarmötet avslöjas att vi idag kommer öppna upp ett helt nytt face. Alaskafacet har aldrig tidigare åkts i tävlingssammanhang, men säkra källor säger att tävlingsledningar har sneglat på det i många år. Dagens åk ligger längre in i Kobåset än något tidigare face, och är ordentligt brant. Ett isfall och två markerade klippband dominerar bergsidan.

Väl uppe på fjället har temperaturen denna klarblå dag stigit markant. Kanske kanske kan snön hinnas mjukas upp? När Johan Lundqvist droppar in som förste man, en dryg timmes svettig hike senare, ser det bättre ut än väntat. När andra snowboardåkaren, Lukas Göransson, droppar in ser det mindre bra ut. När han svänger ovanför isfallet sluffar det ordentligt, och landningen nedanför fylls till stora delar med en ganska stor sluff-kägla. Det ska visa sig att det inte gör så mycket.

Åkarna kör på. Ju längre tävlingen går, dessa fler börjar förstå snön faktiskt är svinbra. Perfekt vårslask i ett superroligt face. Landningarna är branta, snön är slät och peppet är på topp. Många kommer ned och säger att det var vinterns roligaste åk.

Snowboardklassen kulminerar när Rickard Croy droppar en klippa ovanför isfallet, och stompar den exponerade landningen. Även damerna köttar på i den goa snön, och höjer nivån rejält.

I damer alpint åker Sonia Li iväg först, och drar självsäkra super G-svängar nedför den branta bergsidan i sin första friåkningstävling någonsin. Ronja Stenhöös droppar isfallet stort, Ida Sivander lägger en 360 på en sprättig klippa längst ned och Frida Lindgren kör på som en tok.

I herrklassen skidor öppnar Felix Jäder upp en ny linje. Som inspirerad av Marcus Eder kör han in på en stor klippa underifrån och droppar den sen ned i fallinjen, följt av en elva ner till målet. Senare tar Fabian Omne och Erik Lundmark efter, och kör två av dagens fräsigaste åk. Den där klippan tillhörde dock det rödmarkerade och stängda området på facet, och efter en stunds diskussion i domarbåset fick de inga poäng. Peter Nilsson och Anton Magnusson hoppar riktigt stort båda två och Edvin Olsson ställer ned ytterligare ett stabilt åk. Jeff Nieminen står får dagens krasch, efter en transfer längst ned i facet. Han hoppade långt och högt, landade lite väl platt och låg kvar lite väl länge. Han var omtumlad men klarade sig utan skador.

Dag 3 – Överbliven dag för hopp & lek, men vem vann egentligen?

När båda tävlingsdagarna redan var överstökade, fanns det en dag kvar till fri hopp och lek. Det turades på Ryfjället och inne i Kobåset, det kördes både park och monoski. Skiddagen avslutades med att Trainspotters och Chefen körde covers i sann afterski-anda, uppe vid Folkes Fjällcafé. Solen sken, det skålades i öl och det pumpades tunga låtar från Chefens skivspelare. Att stämningen var hög behöver nog knappt nämnas.

Prisutdelning, i skuggan i Lämmellandet ovanför Solkatten. Svinkallt för inhomhusklädda, bankettaggade åkare. Innan priserna delades ut i själva tävlingen delades det ut ett jubileumspris undertecknad (tack och bock!), och RAM Mounts up and coming-pris vanns av Sonia Li och Filip Berggren. Spänningen steg och när de tre främsta i varje klass presenterades steg jublet. Nu hade vi väntat länge på resultaten.

Emilie Boman på bräda vinner den första friåkningstävlingen hon ställer upp i. Rickard Cory tar hem segern på bräda herr och det gör även Frida Lindgren i damer alpint. Edvin Olsson blir första person att vinna Ride The Cow tre år i rad, även om fjolårets vinst var i Chinese Downhill.

Banketten fortskrider i sedvanlig friåkaranda. Lagom stökigt, några mer eller mindre sammanhängande tal och idel hög stämning. Efter lite dansande på borden avgick en buss bort till den anrika Stockstugan för fortsatta festligheter. Det som följer nu är en någorlunda röjig kväll och en hejdundrande spelning med bandet Trainspotters och Chefen. Det som händer på Stockis bör definitivt stanna på Stockis, så ni får helt enkelt komma nästa år och se själva.

”Sveriges trevligaste friåkningstävling” blev återigen oerhört trevlig. Inga missnöjda åkare, ingen jobbig prestige och precis lagom mycket nervositet. Peppe och Bosse och hela organisationen visar igen att med svett, vilja och ett glatt humör kan man fixa precis vad som helst. Sällan känner man sig så välkommen som på Ride The Cow.

RESULTATLISTOR RIDE THE COW 2019

Text: Anders Wingqvist
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Rajden
    0
    Rajden | Igår 13:57          

    Bra sammanfattning 👌
    Man blir ju rejält taggad på att vara med igen!