Senjas bästa rännor

Ibland kan en eländig vinter vare en bra sak. Så länge du vänder i tid – och drar norrut. Följ med till den smått magiska ön Senja i en tre dagar lång jakt efter orörda nordnorska colouirer.

Som vanligt är bilen knökfull med skidgrejer. Luften av svettiga skidstrumpor fyller näsgångarna. Lunchmacka i handen och termosen väntar kaffe. Livet. Vi har varit på dagens första skidtur och är på väg till nästa, men vi är långt från dit vi skulle. Så är det när snön inte faller där du hade tänkt.

I slutet av februari 2016 såg det mörkt ut. Vi hade tänkt åka till Kosovo, men där hade det inte snöat på hela vintern och väderprognosen visade inget annat än plusgrader. Skidanläggningens uppmaning ”Lutemi për dimër!” dirktöversatt ”Be för vintern!” blev spiken i kistan för planerna på att åka skidor på Balkan.

Vi letar efter lösningar, andra alternativ. Men gruppkonversationen som skulle vara vår planläggningsarena osar inte av annat än beslutsvånda och undanflykter. Vår resa hänger i en tunn tråd. Ingen snö i sikte i Alperna. Men… Sunmørsalperna är alltid en möjlighet. Bulgarien? Kan man åka skidor på Teneriffa?
– Nej, nej, nej, säger Erling till sist.
Och kommer med ett lika enkelt som genialt förslag:
– Vi tar det trygga valet, vi åker dit fjällen är brantare, snön är vitare, havet djupare och folket trevligare. Vi åker norrut till Nordnorge.

Två dagar senare landar vi på flygplatsen i Tromsø och ser den pyttelilla hyrbilen som är vår. Utanför Olsborg i Målselv kommune har Magnus Davidsen köpt ett hus och en hundflock tillsammans med sin sambo Madeleine. Som gammal friåkningsatlet, bloggare, fotograf och skidfilmregissör har han kommit hem till norr. Ett av hans favoritställe i närområdet är ön Senja och vi har en plan om att Magnus ska visa oss dess allra bästa skidlinjer.

Den tröga dagen (dag 1)

När man har rest till ett nytt ställe är den första skiddagen allt som oftast trög. Lång frukost, minst två kannor kaffe, packa ryggsäcken, studera kartan och var sjutton är stighudarna egentligen? Precis så är det denna gången också.

Vår jakt på Senjas bästa linjer är bilbaserad. Konceptet är inte lika häftigt som heliski, inte lika exotiskt som ski & sail, och inte lika behaglig som liftburen skidåkning. Likväl är det i alla sin enkelhet det allra bästa sättet att dra på skidtur på Senja. Om du ska åka skidor i ett så kompakt fjällområde som har så många bilvägar finns knappast något bättre koncept. Det finns inte mycket som slår att köra runt i utkanterna av Nordnorge med en varm kaffekopp i handen och trevlig lokalradio i bilen. Kör runt och speja efter skidlinjer. Ser du något som är lovande gör du det enda rätta; stannar bilen och börjar gå. Enklare och bättre kan det inte bli.

”Vår jakt på Senjas bästa linjer är bilbaserad. Konceptet är inte lika häftigt som heliski, inte lika exotiskt som ski & sail, och inte lika behaglig som liftburen skidåkning. Likväl är det i alla sin enkelhet det allra bästa sättet att dra på skidtur på Senja.”

Senja är perfekt för bilbaserad skidåkning, eftersom en av Norges nationella turistvägar slingrar och slungar sig mellan fjord, hav och toppar. Den första dagen här uppe är vi lika mycket bilturister som skidturister där vi kör runt med fejjorna tryckta mot bilrutorna stirrandes på de vackra skidbergen:
– Oj, den hade jag glömt, säger Magnus Davidssen.
Det är så många rännor att kika på från vägan att han inte kommer ihåg alla. Objektet som vi till slut bestämmer oss för ser milt sagt spännande ut. Smal, lång, brant, och full av sten i mitten.
– Det går väl an att snika sig mellan de där stenarna? säger Erling hejdlöst optimistiskt och med skidor och stighudar redan startklara.

Emellertid har vi andra en känsla att kombinationen branthet, snökvalitet och bredd på snöfält framstår en smula annorlunda från framsätet av en varm och skön bil än halvvägs ned i en isig ränna med hårt knäppta pjäxor, skälvande knän och slöa stålkanter. Möjligen kommer denna tanke från bakhuvudet och räddar oss. Rännan blir hur som helst satt på väntelistan.

På den nationella turistvägens hemsida utlovas branta fjäll och dramatiska landskap och från utsiktsplatsen Bergsbotn kan du blicka ut över Bergsfjorden och havet ännu längre ut. Havs- och fjordutsikten är säkert god nog för all husbilsturister som hittar hit, men vi som har ett snävt intresse av brant skidåkning fäster blickarna på ett annat ställe.

Rännan på Luttinden tvärs över fjorden är så stolt och vacker som en ränna kan bli: ett rakt, vertikalt sträck som drar skidåkarögon till sig. Oceanvy, havslukten, måsskriken och fjorden bleknar i jämförlse. Härifrån är det bara rännan som får vår uppmärksamhet. Vi bestämmer oss unisont om att vi måste signera rännan på Luttinden medan vi är här uppe på Senja i Nordnorge. I början av mars är dagarna fortfarande korta häruppe på sextionionde breddgraden. Det blir en kort skidtur upp på Sormoa, innan vi drar tillbaka till Engset och laddar upp våra uppförsmuskler inför morgondagen.

Dagen med alpin start (dag 2)

Alpin start. I dag ligger stighudarna klara och vi är utanför dörren innan solen är uppe. Bilbaserad skidåkning är i sitt esse där fjällen går rätt upp mot himlen från vägen. Höjdmeterna är effektiva och man slipper att kasta bort dyrbar tid och kraft på sega anmarscher. Denna effektivitet för att man lätt hinner flera turer på en dag och idag har vi två rätter på menyn: en ränna till frukost och en ränna till kvällsmat.

Det är inte bara i Tamokdalen som det svingas med yxa. Rännan som slungar sig upp mot Krokelvtinden, vår frukostränna, är jämnt smal, och ber om skidspår. Den ligger östvänd och är perfekt för en brant och bra start på skiddagen. Vid vägen är det omkring fem centimeter lössnö, men uppe i rännan försvinner hoppet om att få snö i skägget. Spåren blir mindre synliga och hudarna halkar. Förutsägbart före är bra det, men jämnhårt behöver inte bra jämnt.

Magnus Davidsen är försteman in i rännan och nu sker det som vanligtvis sker när man är på rännjakt – snön är mycket bättre när du kommer ned mellan de två bergsväggarna. Även om vinden har härjat här på Senja den sista tiden finns det alltid platser dit den inte når, som in i denna ränna på Krokelvtinden.

”Den första svängen i en brant ränna är som att riva av ett plåster – bara att få det avklarat.”

Frukostrännan är snabbt avklarad av Magnus. Plötsligt är det min tur att droppa in. Rännan känns som att den är smal som en skidbredd, snön hård – även om det såg fint ut när Magnus åkte – och det sitter långt inne att komma igång. Den första svängen i en brant ränna är som att riva av ett plåster – bara att få det avklarat. Och därefter är det bara att flyta med nedåt. Det slamrar och slår lite, men undertill den överhängande väggen till skidvänster är det bitvis väldigt mjuk och bra snö. Inte mycket slår att starta dagen med en brant ränna norr om polcirkeln. Möjligen då att sätta sig i bilen med en kopp rykande varm kaffe från termosen och köra bort mot ränna nummer två.

Magnus är ofta på Senja och kan turistvegen bra. Efter flera år längre söderut har han flyttat tillbaka till staden Bardufoss, där han en gång i tiden lärde sig att åka skidor som liten grabb. Med rails i trädgården och det lätt elakt branta Steila Alpinsenter i närheten var förhållande helt rätt för att han skulle fostras till en milt sagt jävel på skidor. Åren på skidgymnasiet i Oppdal gjorde att han lärde sig att uppskatta även hårt före och åren därefter har Magnus åkt massa skidor i Alperna och runt om i Norge.

Dagens andra tur är Store Hesten som med sin 874 meter över havet är en av de mest populära turerna på Senja. Guideboken lovar oss vacker utsikt, men vi är mer intresserade av den nordvända rännan som Hesten skyltar med, perfekt till kvällen. Magnus hoppar ur bilen i väggrenen:
– Tre timmar tills solen går ner!
Bård kollar tjänsten sunseeker och nickar bekräftande.

På toppen av Store Hesten är utsikten allt vi kan drömma om: molnfri himmel, rader av bergstoppar som sträcker sig ut i det stora havet, alltsammans kryddat med en fantastisk solnedgång. Solnedgången ja, det olämpliga med två turer på samma dag långt norrut är att du alltid har det lite tight med tid.

Några svängar ned från toppen är det lite tvivel om vart vi egentligen ska åka. Rännan ligger djup insprängd mellan två solida bergsväggar. Efter en snabb nedfirning sätter jag de första svängarna i snö som inte heller här är mjuk. Men de höga väggarna har ändå skärmat av snön för vädret och föret är förutsägbart och jämnt.

Halvvägs ned i rännan skråkar jag kvickt höger – på bästa ränn-kodex – och ställer mig i skydd under en bergsutlöpare och väntar på nästa man som kommer ovanför.
Det är stilla.
Väldigt stilla.
Efter en stund börjar det rasa ner snö i rännan jämte mig och när jag sträcker mig ut och kikar runt kanten från mitt lilla skyddsrum ser jag två skidor på skär och världens största leende:
– SUPERränna!
Magnus har inte glömt konsterna som han lärde sig på alpingymnasiet i Oppdal. Han är riktigt nöjd med det fasta föret där han kan lägga väldigt kantade, alpina svängar.
– Snön är perfekt, lite sådär griffy!
”Griffy” är en term som Magnus plockat upp från de trikåklädda alpinåkarna och det är beteckningen för kall konstsnö med bra och greppig respons.

Vi sitter och väntar i vår lilla safe zone bakom klipputskjutaren tills Bård och Erling kommer ned i rännan, därefter åker vi vidare ned mot bilen. Det är dags att ta sig hem till Engset.

Dagen då det ska ske (dag 3)

Idag ska det ske.
Rännan som vi såg den första dagen har blivit det stora målet. Den ligger östvänd, perfekt till frukost därmed med morgonsol och allt. Turen går från bilen in i Lutdalen och förbi Lutvatnet, vidare upp på Lutskaret och – mycket riktigt – upp på Luttinden. Från toppen har vi tusikt mot havet igen, det ligger där som ett oändligt stort, blått gap. Den salta lukten i nästborrarna, tillsammans med synen ger en nationalromantisk tår i ögonvrån. Det blir inte vackrare än så här för en äkta norsk som undertecknad.

Det bästa hade kanske varit att stå kvar, eftersom vi på vägen upp i rännan känt av det olämpliga att den är så stor och bred. Snön är därmed inte säkrade från vind och väder och här är den solbakad, vindhärjad och helt enkelt kanska oskön.

Det hela blir ett äkta antiklimax då vi hoppande, småhostandes tar oss ned för den mäktiga rännan. Nervösa skidkanter, mjölksyremättade lår och massa turbulens. Allt handlar om att hålla nere farten på en rimlig nivå. Erling, som är kulturbärare och åker telemark, får extra hård träning med alla knäbugningar och blir tvungen att sätta sig ned och vila i utgången av ränna.

Tungeneset viewpoint är ett spektakulärt rastställe längs turistvägen. Här står du och njuter av vyn, men du bör vrida på dig ett halvt varv och kika uppåt. Ned från fjället stupar en smal strimma med vit snö omgiven av höga väggar rätt ned mot havet, det är vår dessert denna sista dag.

Det märks att detta är den fjärde rännan på fyra dagar. Vi småpratar mindre. Alla tar ett steg i taket. Men det går i alla fall uppåt. Men vad händer? Vi sjunker ju ned i något djupt och mjukt. Är det puder?

När vi kommer in mellan de höga väggarna är snön utan tvivel den bästa på hela turen här uppe på Senja. Plötsligt går höjdmeterna väldigt snabbt, och vi står återigen på toppen av en av Senjas branta rännor. Den här gången är snön både bra och säker. Magnus som ändå är på sin hemmaplan får förstaspåret.
– Jaaaaa!
Snön hänger i luften när han sätter svängar i couloiren ned mot havet. Denna sista ränna blir den bästa i vår rännjakt på Senja.

Senja

Var: Senja är Norges näst största ö och ligger i Troms fylke.

Natur: Landskapet är varierat och du hittar de finaste skidbergen på den nordvästra sidan av ön.

Resa: Från Sverige är det enklast att flyga till Bardufoss, varifrån du har fem mil att köra till Silsand. Från Silsand kör du ytterligare fem mil innan du är i skidterrängen. En annan variant är att flyga till Tromsø eller Evenes, men då har du en bilfärd på drygt sexton mil istället.

Bo: I Rorbu (eller hos en vän i Bardufoss). Senja Lodge i Mefjordvaer. Här bor du i rum och lagar maten själv i delat kök. Mefjord Brygge i Mefjordvaer. Lägenheter precis vid vattnet. Hotellet Hamn i Senja. Bo i rum eller lägenhet. Laga mat själv eller ät på restaurangen.

Rännor:

  • Krokelvtinden 756 moh är östvänd, brant och bitvis smal.
  • Store Hesten (874 meter över havet) är nordvänd och bäst på eftermiddagen. Ingången är utmanande. Rappellfästet vid ingången är lätt att hitt och bör nyttjas.
  • Luttinden (740 möh) är sydostvänd och får tidig sol och är således bäst tidigt på dagen. Rännan är bred och öppen, därmed utsatt för sol och väder.

Tur: Stormoa (975 moh) är ett fint alternativ om du vill köra något annat än rännor. Senjas näst högsta fjäll är en fin tur som startar från parkeringsplatsen på 300 möh. Det brukar vara behaglig åkning nedför. Ryggen mot toppen kan vara utmanande. Stormoa kan kompiberas fint med granntoppen Litjemoa 839 möh.

Bajsa och kissa som kung Midas: Vid Ersfjordstranda ligger guldtoaletten. Norges dyraste och mest förgyllda toalettbyggnad. Tyvärr är den stäng vintertid, men den glimmar lika fint året om.

Troll: Senjatrollet är ett rejält stentroll som ligger på Finnæter. Tydligen världen största troll och möjligen värt ett besök.

Karta: Se till att den karta som du skaffar visar följande ställen: Silsand, Bergsbotn, Tungeneset och Mefjordvær.

Gruppresa: svenska Pure Skitouring ordnar populära topptursresor till Senja där rubbet ingår: resa, boende, mat, certifierade bergsguider.

Text: Henning S. Skjetne
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer